I snart två månader har den nya vägen, den som går en bit  v ä s t e r  om oss, över vad som en gång var en sjö, Vesan, varit igång.. 

Ännu har vi inte riktigt vant oss vid att se personbilar och enorma långtradare susa förbi mitt ute på fälten.. Det verkar som om dom kör direkt på Vesan..

Nu har ju inte Vesan varit en sjö, eller rättare sagt ett sumphål på hundra år, men en gång var det livlig båttrafik, där nu lastbilarna kör..

Ute på en holme i sjön låg Gammalstorps kyrka och kyrkogård.. Präst och klockare hade man gemensamt med Ysane på fastlandet..

Orgeln var också gemensam.. Den fraktade man på båt mellan kyrkorna och förrättningarna.. En gång tappade man speleverket i sjön.. En annan gång trillade klockaren själv i.. Förhoppningsvis kunde han simma..

--Jaha, du matte.. Och nu kör bilarna där..

--Jaha, vovvarna.. Dom gör det, ja..

Men innan bilarna kom för ett par månader sen, var det  blomstrande jordbruksbygd på  h e l a den gamla invallade sjöbotten.. Nu har vägbygget tagit en del av marken i anspråk..

Det var dock inte ö v e r a l l t  det gick att odla.. På sina håll var det gungflyn och körde man ner där med traktorn fick man aldrig upp den.. Eller hästekipagen heller.. "Ruggdungar"  kallades dom här bottenlösa hålen.. Nåja, bottenlösa och bottenlösa.. Lite drygt 20 meter djupa är dom, och bönderna får fortfarande se upp så dom inte åker ner i dom..

Det är så tyst ute i denna morron.. Vinden har mojnat.. Nästan iallafall.. Det är igenmulet så det kommer säkert att regna lite senare idag.. O s s  gör det ingenting.. Vi har sett till att inget vatten ska komma ner i källaren.. Aldrig ska det det..