--Vi är allt lyckligt lottade, små möss, sa matte för en stund sen..

Jaha.. D e t  vet vi att vi är, men begrier inte varför matte påpekar det just  n u  och  h ä r..

--Vi har ingen  s n ö,  jublar matte.. Ingenting tycks glädja henne mer än att slippa snö..

Saken är den, att matte tog med oss upp till Nytorpet nu på förmiddagen.. På vägen plockade vi som vanligt upp Agneta..

Hos henne låg det en decimeter snö.. (Hur många millimeter är  d e t,  matte), och uppe i nytorpsskogarna var det lika mycket..

Vi, små hundar skuttade och hoppade i snön.. Matte och Agneta gick allvarsamt med långsamma steg.. Matte förundrade sej över att det kan vara sån skillnad nederbördsmässigt bara på ett par mil..

En gång, för nåra år sen  (det var före min tid) gav sej damerna ut på åttakilometerssträckan när det kommit minst trettio centimeter snö.. Dom fick kämpa ordentligt för att ta sej fram.. Med sej hade dom Kängan och Kanelen, hundar som inte längre finns..

Nå väl, det var trevligt att få springa lösa i snö idag.. Vi åkte iväg redsan före klockan tio.. Nu har vi hunnit äta vårt lunchmål och tänker rulla ihop oss och sova en stund..

--Ska du också sova en stund, matte..

Dum fråga förresten.. Matte somnar oavsett vad hon tänker göra.. Bäst är om hon gör det i stolen med  m e j  bredvid sej och lilla mor i den andra stolen..

Nu kommer solen fram.. På kissrundan idag såg vi att hassselhängena börjat ryka.. D e t  är lite tidigat, men bådar gott inför framtiden.. Ett  v å r t e c k e n  med andra ord..