Gatlyktorna lyser igen..

Egentligen skulle lilla Hallon skriva nåt vackert och känslosamt om dom här lysena.. Nåt späckat med målande adjektiv, livliga verb och ett och annat stadigt substantiv för att förankra utsvävningarna,  men nåt sånt ligger inte för oss små hundar..

Vi är alldeles för mycket matter of fact för att klara nåt sånt utan att kräkas..

Alltså nöjer vi oss med att skriva att lyset kommit tillbaka..

Nu kan vi gå ut och nattkissa igen utan att ramla omkull och slå oss fördärvade.. Gladast är nog matte eftersom hon är den som har längst  n e r  om man säjer så..

Himlen är igenmulen, termometern visar på plus, småfåglarna piper och väsnas och hasselhängena mjölar.. Allt är således  i n t e  som vanligt i denna den bästa av världar..

V a n l i g t  hade varit: igenmulen himmel, minusgrader, snö och is och brutna ben och armar, dödstysta småfåglar och slutna hasselhängen..

Frågan är om vi inte föredrar den här  o v a n l i g a  sortens vinter.. Iallafall matte..

--Vad ska vi göra idag, matte.. Hundarna vill väldigt gärna få en skogspromenad.. Utan tvång och koppel..

Matte ser som vanligt lätt förvirrad ut när hon får en sån direkt fråga.. Och som vanligt svarar hon "vi får väl se"..

Det är inget bra svar.. Ofta är det helt enkelt en omskrivning för "nej"..