--Puh, sa matte och såg lättad ut.. Skönt att vara av med  d e n, sa hon sen, och såg  ä n n u  mera lättad ut..

--Vad har du blivit  a v  med, matte.. Hundarna är idel frågetecken..

--J u l s k i n k a n,  små möss.. Ni anar inte hur skönt det är att  d e n  äntligen är slut..

Ända sen matte förstod, att lilla Hallon inte tål julskinka, har hon tittat misstänksamt på den.. Varenda gång hon har tagit fram den, och det har varit på morgnarna, har hon nogsamt sniffat igenom den.. Innan hon har vågat skära sej en skiva att lägga på smörgåsen.. Och så har hon dränkt in skinkskivan med  s t a r k  senap..

--Varför har du inte kastat skinkan om den har varit dej så förhatlig, matte.. Det hade väl varit det förnuftigaste du kunnat göra..

--Nä, kastar mat gör jag bara inte.. Sagan om flickan som trampade på brödet sitter för djupt inpräntad i mej..

--Ni ska veta små möss att det i  m i n a  föräldrars barndom inte var alls självklart att det skulle finnas mat på bordet..

--Dom hungerminnena tog dom med sej in i vuxenlivet, och  v i,  min syster och jag, fick lära oss att  m a t  kastar man inte..

--Således äter man upp julskinkor, även om man är misstänksam mot dom.. Den jag hade i år var förresten färdiglagad.. Förra julens också.. Båda jularna har lilla Hallon mått dåligt.. Nästa jul ska jag koka min egen skinka.. Så det så..

I hundarnas värld finns inget dåligt väder.. Utom möjligen orkan med ösregn.. Risken är uppenbar: Vid sådant väder kan vi blåsa iväg över hustaken.. Eller värre: ut till havs.. Usch..

I mattes värld finns inte så många dåliga väder heller.. Idag var vi alla tre överens om att vädret var superbt:

Blåst, värme (nåja, allt är relativt) och duggregn.. V å r v ä d e r .. Tyckte vi och vände näsorna mot vinden och bara njöt..

Att det snöar, eller rättare sagt  s n ö a d e  för en timme sen, är bra, tycker hundarna.. Synd bara att snön kom fjorton dar för sent.. För  b a r n e n s  skull,  förstås..

--Nu börjar barnen skolan denna veckan, och  s k o l s n ö  är ingen höjdare.. Blött och slaskigt inomhus och vrål och och skrik, värre än vanligt, utomhus.. Fast.. Ungarna gillar det.. Aldrig har dom så röda kinder och aldrig verkar dom så lyckliga som när dom lyckas skrapa ihop ett par matskedar snö att   slänga på varandra eller trycka upp i ansiktet på varandra, kompisar emellan..

--Varför låter du så  c y n i s k,  matte.. Hundarna betraktar sin mänska med förvåning.. H o n  har ingen särskilt cynisk läggning i vanliga fall..

--Många års erfarenhet av vinterskolgårdar har gjort mej sån.. Matte snyter näsan med ett tutande och blänger på vovvarna..

--E r f a r e n h e t,  mina älsklingar.. Så är det..

--Så där ja, julen är slut och livet kan börja återgå till det normala igen.. Matte ser nöjd ut..

Det verkar som om helgdagarna har klumpat ihop sej nåt sjusärdeles denna julen.. Det har varit söndag på söndag.. Och har det inte varit  d e t  så har det varit afton på afton.. Och dessemellan klämdagar..

Många, som jobbar på fabrik eller kontor, har säkert uppskattat långledigheten.. Så icke vår mänska. Och således inte vovvarna heller..

--Det är väl ingen konst att uppskatta vardagarna när man inte behöver åka till  j o b b e t.. Hundarna kan inte låta bli att småpika matte..

--Jag föredrog vardagarna även när jag  å k t e  till jobbet.. Matte är väldigt bestämd på den punkten.. Helgdagar har aldrig varit hennes likör..

--Så bra då att det dröjer ända till påsk innan nästa helgsjok kommer.. L i t e  uppmuntran tycker vi matte är värd..

--Ah, sa matte och drog ett djupt andetag.. Det känns som  v å r,  sa hon och sken upp..

--Matte, matte.. Det är Trettondan idag och mitt i vintern.. Hur bara  k a n  du tycka att det är vår.. Hundarna är av erfarenhet sunt skeptiska.. Det är inte  h e l t  ovanligt att matte låter känslorna rusa iväg med sej.. Framför allt när det är nåt hon innerligen  ö n s k a r..

Matte påstår emellertid, att det  l u k t a r  vår,  att det  l å t e r  s o m  vår och att man ser på  h i m l e n  att det är vår.. Syrenknopparna är stora och hasselhängena på väg att slå ut..

--Är du medveten om, matte, att det var ett par nätter förra veckan när det var tio minus ute..

--Jo, då.. Men det var  d å  det.. S e r  ni inte vovvarna hur vårigt det är ute..

Nåväl, förr eller senare  b l i r  det förstås vår, och vi, små hundar,  n ä n n s  inte göra matte besviken med att säja, att det troligen är minst två månader till dess..

P r o m e n a d e r  har vi fått den här långhelgen, men bara inom byns gränser.. Det har dels varit för blött (innan frosten kom) och dels för knöligt (n ä r  den kom)..

Sista vandringen på dan har alltid skett ganska  s e n t.. Detta för att även lilla Hallon ska rensa sin lilla mage innan vi lägger oss.. Sker inte detta under dan, är risken stor att det behöver göras mitt i natten, när "alla sova i ensllg gård".. 

Matte blev väldigt fin i håret (det som är  k v a r  av det) hos frisören i går..

--Nu ska jag bara ha tillbaka  m i d j a n, sa hon när hon stod och kråmade sej framför spegeln.. S e n  kan jag börja trivas med mej igen..

--M-men dina  v i g h e t e r,  då, matte.. Har inte dom hjälpt.. Hundarna är förbluffade.. Nog ska väl en sån massa ansträngning ge resultat..

--D e t,  mina vänner, är ett  l å n g t i d s p r o j e k t, säjer matte och håller in magen..

I dag är vädret torrt, fruset och soligt.. För det heter väl inte "frusigt" och "solet"..

--Tokfrans, säjer matte.. --Nu försöker du bara göra dej lustig, säjer hon.. Men så erinrar hon sej ett tillfälle för massor med år sen, när hon skulle hjälpa en elev vid den särskola hon då jobbade på, att skriva ett brev..

Gossen, som väl var närmare tjugo år, inte så mycket yngre än matte, var väldigt noga med att allt skulle vara rätt stavat.. Det var nämligen till en flicka han skulle skriva..

Han ville bland annat berätta att vädret var mulet, och matte visade honom att det hette "muligt"..

Matte tyckte nog att ordet såg besynnerligt ut, men kom inte på vad det var för fel.. Inte förrän brevet var lagt på lådan gick det upp för henne vilken fadäs hon låtit gossen skriva.. Jag tror faktiskt, att matte fortfarande skäms..

Nåväl.. Åter till närvarande tid.. "Presens" heter det, och det kan matte garantera..

Nu återstår  b a r a  en helgdag innan tiden återtar sin vanliga lunk med  e n  söndag i veckan..

--Matte ska till frisör Pia idag och göra sej fin i håret..

När hon kommer hem blir det väl en massa kråmande framför spegeln.. Det  b r u k a r  det bli, nämligen..

Vi, små hundar kan aldrig se nån skillnad, men om det gör matte glad att tro att hon har blivit skönare på nåt sätt så unnar vi henne det av hjärtat..

Nu är det konstaterat: Lilla Hallon har en  o r o l i g  liten mage..

Det var så här:

Vi lade oss ganska tidigt i går kväll.. Strax efter en ordentlig runda i mörkret..

Vanligtvis brukar jag få en näve hundmat innan vi går till sängs.. Detta för att jag inte ska vakna mitt i natten och kräva  u t f o r d r i n g..

Igår kväll  g l ö m d e  matte att ge lilla hunden hans nattamat med påföljd att jag blev väldigt orolig framåt fyratiden..

Matte fattade ögonblickligen vad det var fråga om och tog mej med ut i köket.. Jag åt och jag  å t  och jag  ÅT..

Till slut tyckte matte att det räckte.. Vad  j a g  tyckte var det ingen som frågade om..

Och så gick vi in i sovrummet.. En trött matte och en mätt liten hund..

Medan vi varit borta hade lilla mor passat på att lägga sej precis  m i t t e m e l l a n  mattes huvudkuddar.. Och där låg hon och såg illande belåten ut..

Att flytta på en illande belåten liten hund, som snarksover på ett ställe där hon inte ska vara, tillhör inte det lättaste här i världen..

--Förbaskade odjur, sa matte.. E n  ska upp och äta mej ur huset mitt i natten och den  a n d r a  väger plötsligt 50 kilo och går inte att rubba..

Till slut nåddes nån slags samförstånd mellan matte och lilla mor, men då hade jag för länge sen somnat.. Mätt och belåten..

I dag skiner för övrigt solen och det är läge för en skogsvandring.. Lilla mor äter medusin och har redan blivit av med stelheten.. 50-kiloskolossen från i natt löper lätt som en snöflinga..

Och dagen blir längre och längre.. Yippii..

--Var i all sin dar har du varit matte.. Hela förmiddagen har du varit borta.. Vi började nästan bli lite  o r o l i g a  för dej.. Trodde att du åkt  v i l s e  eller nåt..

--Vovvarna, vovvarna.. Ni behöver inte vara oroliga för mej.. Visserligen har jag lätt för att missa avtagsvägar och åka vilse, men inte i hemmets omedelbara närhet..

--Jag och G. har varit inne på loppisen och så har vi gått en butiksrunda i stan också.. Bara gått och tittat.. Inte köpt nåt..

--Köpte du nåt på loppisen.. Nåt som går att  ä t a, kanske..

--Tokfransar, men köper inte  m a t  på loppisar, men jag köpte nåra  b ö c k e r..

I natt var det ett förskräckligt blåsande.. Vi vaknade flera gånger av att huset liksom  k v e d.. Det lät som om en tungviktare sätter sej på en ranglig pinnstol, ungefär..

Vi kände oss nästan  r ä d d a.. Matte var uppe flera gånger, men vad hon kollade för nåt begriper inte hundarna.. Även om taket blåst av hade hon inte kunnat göra nåt åt det..

Dåligt med sömnen var det iallafall för alla tre.. Lugnt och stilla blev det inte förrän fram på morronkvisten, men nu har det satt igång att blåsa igen..

--Det är alldeles  u n d e r b a r t  att bo så här vid havet, menar matte.. Enda nackdelen är att det blåser.. Det blåser infernaliskt.. Inte  v a r j e  dag, men ofta nog..

Nu har dagen börjat öka i längd på riktigt.. Ett par-tre minuter varje dag.. Fördelade både på morron och kväll..

--Vi är på rätt väg, säjer matte belåtet.. Vi är på rätt väg..

Och hundarna nickar och håller med..

Hundarna har en del funderingar om mänskligt beteende.. Nyårssmällande tillexempel..

Både Hallon och matte tycker det är helt i sin ordning att bränna av raketer vid midnatt på nyårsnatten, (lilla mor tycker  i n t e  det) men  s e n  måste det vara "basta"..

Igår kväll började det smälla nånstans i närheten.. Matte blev så tvärarg att hon rusade ut på trappan (som en raket hon också) och skrek med värsta magstödet, att "Nu får det vara nog"..  Och så vrålade hon ett par riktigt fula ord också..

Konstigt nog var det tyst efter mattes explosion.. Om det sen berodde på att "skyttarna" respekterade matte, eller att krutet var slut, förtäljer inte historien..

En annan mänsklig sedvänja, som vi, små hundar, inte begriper oss på, är detta med  r ö k n i n g..

--Att sätta eld i munnen, är inte det  f a r l i g t, frågar hundarna och ser otroligt konfunderade ut..

--Jo, vovvarna, det  ä r  farligt, men inte som  n i  tror.. Man brinner inte  o p p.. Tvärtom, man tynar bort.. Sakta men säkert.. Och till slut drunknar man i sitt eget slem..

--Gör  a l l a  rökare det.. Hundarna låter svansarna falla.. Öronen också..

--Nä.. Det  f i n n s  dom som överlever.. Men  f a r l i g t  lever alla rökare.. Dom kan ju tillexempel råka sätta fyr nånstrans och brinna inne..

--Inte ens rökarna själva vill sitta inne i sina hem och bolma.. Dom går  u t  och ställer sej i kyla, regn och blåst medan dom suger i sej nikotin och tjära..

--Det märkliga är, att dom inte vill förstöra sina  h e m  med tobakslukt och seg tjära, som sätter sej i gardiner och möbler, väggar och tak, medan dom inte alls har når emot att förstöra sina  i n ä l v o r.. Att tillåmed f ö r k v ä v a  dom..

--Ä r  det så, matte, att mänskor inte alltid är fullt kloka eftersom dom suger i sej sånt som är farligt för dom..

Hundarna känner sej plötsligt lite  d u k t i g a.. Inte skulle  v i  börja röka..

--Tala för dej själv Brimiks Hallon ,Hinnbär, Malina, Framboise,  d u  skulle  k a s t a  dej över det som är kvar av skinkan, trots att du  v e t  att du kommer att kräkas i ett dygn efteråt..

FNYS.. DUBBELT  FNYS..

--En sak vet jag iallafall, sa matte bistert, och det  ä r,  att om jag hade lite pengar så inte skulle jag  e l d a  upp dom på nyårsnatten, sa hon..

Som vanligt var det fullt ös på fyrverkerierna i natt, och som vanligt var lilla mor vettlöst rädd.. Matte drog för alla gardiner och fällde alla persienner och satt med lilla morsan tätt intill sej hela kvällen..

Lilla mor  v i l l e  egentligen hoppa upp i knät på matte, men hon rev och rafsade så förskräckligt, att matte inte kunde ha henne där.. I stället fick hon sitta mellan mattes fötter och klappas och klias, men  d e t  hjälpte föga.. Hon var precis lika skakig och rädd för det..

Ett år, det var innan lilla mor blev vår hund på riktigt, var hon här på nyår.. Den natten tog matte ut oss i bilen och körde flera mil bara för att lugna lilla morsan..

--Vad  s k u l l e  du göra om du hade lite pengar, matte..

Hundarna har lite olika mening om vad som skulle göras.. Lilla mor vill, att vi åker nånstans, där det inte firas nyår..

Jag för min del vill stanna hemma, men gå i leriga snaskiga skogar varje dag..

B å d a  hundarna utgår ifrån att det ska bunkras upp ordentligt med hundmat..

Men  n u  är frågan om vad  m a t t e  skulle vilja göra..

--Jag skulle köpa oss en lägenhet vid nån piazza i den riktigt  g a m l a  delen av Rom.. Därifrån skulle vovvarna och jag göra resor runt  h e l a  Romarriket.. Eller rättare: Runt det som finns kvar av det..

--En  h u s b i l  skulle vi ha, så vi kunde ta oss till alla ställen vi ville.. Och så.. Tja.. D e t  är väl en god idé, vovvarna.. 

--Och när vi längtade hem, skulle vi göra en avstickare hit till Norje och träffa gamla vänner, bjuda på pizza och gammal Falerner..

--F i n n s  det verkligen  f a l e r n e r v i n  kvar, matte..

--Nä knappast, men det var roligt att få  s ä j a  det..