Igår började matte jobbet med att lära sej sätta in bilder på datorn och skicka iväg dom..

Precis  n u  försökte hon komma ihåg vad hon lärt sej, men  d e t  smög sej med besked..

--Det är så här, suckade hon, att när man var  u n g  lärde man sej snabbt och glömde långsamt.. Nu är det precis tvärtom..

--Ge inte tappt, matte.. Du kommer att lära dej även om det ska ta lite tid.. Du  b r u k a r  ju lära dej.. "Inte en dag utan jag lär mej nåt nytt".. Det är ju så du brukar säja, eller hur.. Vovvarna vet verkligen hur man muntrar upp sin mänska.. Eller...

Matte är nog lite  r ä d d  för apparaterna.. Alltså rädd för att dom ska gå sönder..

Att  v i  små hundar  kan gå sönder verkar hon inte bekymra sej om ett dugg.. Hon knuffar och drar i oss och tillåmed  s l ä p a r  oss..

Gormar och gapar på oss gör hon också utan tanke på hur känsliga våra små öron är.. Lyckligtvis kan vi fälla in dom mot huvet.. Riktigt hårt, och det är vad vi gör också, när hon ökar volymen..

Det har börjat bli lite kallt.. Vi har minusgrader varenda dag.. Inte  m å n g a  men tillräckligt för att marken ska kännas hård under tassarna.. Lite, lite snö har vi också.. Den ligger som  s t r å k  på åkrar och ängar.. Ganska gott smakar den, men matte tillåter oss inte att snaska i oss snö..

--Ni blir bara  k i s s n ö d i g a  säjer hon och påminner oss om en pinsam händelse förra vintern, när lilla Hallon satt i sej massor med snö på Nytorpet, och sen blev så kissnödig att han inte kunde hålla sej ända hem..

Jag gnällde och pep och  b a d  matte att stanna och släppa ut mej, men hon bara körde på..

--K n i p,  sa hon.. Jag kan inte stanna på motorvägen.. Knip för allt du är värd..

Och jag knep, men det hjälpte inte.. Hundar och bur och koppel och filten i buren var plaskvåta när vi kom hem..

Jag var så tillintetgjord att jag inte hämtade mej på flera timmar.. Det hjälpte  i n t e  att matte gjorde allt i världen för att trösta mej..

När jag erinrar mej den här hemska episoden tycker jag faktiskt att det är  b r a  att matte inte tillåter oss äta snö.. 

Ibland, när jag ligger under täcket i mattes knäveck och väntar på att hon ska vakna och börja ängslas för att jag ska kvävas till döds, tänker jag på många saker och företeelser.. I morse började jag tänka på hattar och hamnade slutligen på principfasthet..

Ingen verkar ha hatt numera.. På gamla foton och filmer på TV har alla hatt.. Både män och kvinnor.. Barn också.. När det är kallt..

För ett antal år sen köpte matte en minkturban på loppis.. Det var en kall dag och minkmössan värmde gott.. Ett fel hade den dock.. Den räckte inte riktigt nerom öronen..

Såna här minkhattar hade äldre damer på sextiotalet, och jag tror inte dom hade dom för  v ä r m e n s  skull..

Matte gav 20 kronor för mössan, och köpte den väl mest på skoj.. Riktigt kalla dagar tar hon dock fram den.. För värmer det gör den fortfarande..

En del unga män har  a l l t i d  nån slags huvudbonad.. Både inomhus och ute.. Ett tag var det basebollkepsar, men numera verkar dom ha gått över  till stickade luvor..

Mössbärandet verkar höra samman med ett duktigt gällivarehäng på byxorna.. Numera visar man iallafall inte kalsongerna.. Och  d e t  får man vara tacksam för..

Unga  d a m e r  (en del äldre också för den delen)  tycks vara förtjusta i att visa brösten.. Inte helt och hållet, men åtskilligt.. Och lilla Hallon tror inte att det beror på att dom behöver svalka sej..

Så långt om  h a t t a r.. Sen kom det knepiga:  p r i n c i p f a s t h e t..

Så vitt lilla hunden förstår så är det en egenskap som anses värdefull.. Jag vet inte om matte har den..

--Har du det, matte.. Principfasthet.. Vovven tar mod till sej och frågar..

--Ja, joo.. Jag är ju inte  k r i m i n e l l,  vilket ibland grämer mej.. Lagar och förordningar och de tio budorden följer jag så gott jag kan.. Men principfast.. Njaä.. L i t e  kanske.. Men mera  v e l i g  skulle jag tro.. Fast jag var ännu veligare i unga år..

Med detta en aning svävande svar får lilla Hallon låta sej nöja..

--Uppgifter, vad är det.. Hundarna är som vanligt rakt på sak..

--Tja, (matte börjar nästan alltid förklaringar med "tja")

--Tja, det kan betyda  u p p l y s n i n g a r  om nåt, en person, en plats..

--Eller  h u n d.. Svansarna går i topp och mungiporna närmar sej öronen..

--E l l e r  en hund.. Eller två.. Men det kan också handla om man kan få sej en uppgift  f ö r e l a g d..

--Förelagd.. Vad är  d e t..

--Att nån säjer åt en att göra si eller så..-

Det tål att tänka på.. Att få sej en uppgift  f ö r e l a g d  betyder alltså att man blir befalld att göra nånting.. Eller att  l å t a  b l i..  Hm.. Oavsett om man  v i l l  göra det eller inte.. Eller motsatsen..

--Har  v i   nån uppgift.. Vovvarna har kanske en hel mängd uppgifter, som  f ö r e l a g t s  oss utan att vi har en aning om det..

--Tja, att  v e t a  h u t  är en bra uppgift för två små gaphalsar..

--Att låta bli att äta onämnbarheter när ni går lösa är en annan.. För att inte tala om att sluta  r u l l a  sej i hemskheter..

--Eller att aldrig mera väcka sin mänska på nätterna och förklara att man håller på att svälta ihjäl..

--Nog finns det uppgifter för er.. Och det är  m i n  uppgifta att se till att vovvarna  u t f ö r  uppgifterna..

--Är det allt  d u  har att göra, matte.. Hundarna tycker för sin del, att matte gott kan  s t r u n t a  i dom här göromålen.. Som inte är till nån glädje för nån..

--Nä då.. M i n  viktigaste uppgift är, att se till att både hundarna och jag själv har tak över huvudet och mat på bordet.. Ja, detvillsäja  s k å l a r n a..

N u  börjar det faktiskt  l i k n a  n å t..  Att se till att det finns mat i huset måste vara den viktigaste uppgiften i världen..

Det är andra dagen i månaden februari och det  ska bli spännande att se om det blir nån dag över huvud taget.. Så mörkt och mulet som det är..

Söndag, mulet,  l i t e  snö på marken, råkallt och ruggigt..

Men, årets första månad är förbi och nu går vi mot vår och sommar.. Då ska hundarna springa lösa i skogen, nosa och kissa, och matte ska vara med och ha en påse hundgodis i fickan..

--Varför har du så sällan  d e t  förresten, matte.. H u n d g o d i s,  alltså..

--Av omtanke, vovvarna.. Era små magar är alldeles tillräckligt trinda som dom är.. Min också..

Det är som sagt februari, årets kortaste månad, kallaste också.. För det mesta..

Men redan har det börjat hända saker i trädgårn.. På sydsidan, där det ytterst sällan fryser och där vi hade massor av söta, goda vindruvor i somras, och där matte och hennes mänska hade ett persikoträd, som gav skördar i flera år, just  d ä r  (på sydsidan) har det kommit upp små vita blommor.. Matte kallar dom  s n ö d r o p p a r..

--Ska du inte plocka in en liten bukett, matte.. Bara tillräckligt för att fylla upp en äggkopp.. Eller snapsglas..

Vovvarna tycker det skulle lysa upp med lite blommor  i n o m h u s  också..

--Nä, vovvarna.. Blommorna står allra bäst där dom står.. Plocka blommor är detsamma som att  a v l i v a  dom. Och  d e t  vill väl inte vovvarna..

Nä.. D e t  förstås..

Go´söndag..