--Nu, sa matte, nu ska jag bara  t r ä n a  ett tag.. Vovvarna behöver inte bry sej.. Ingen annan heller..

Ja, nog tränade hon alltid.. Det här är mycket gamla bilder.. Den första är mattes första hund, Joker, ett halvt år gammal.. Barnet är mattes systerdotter, och hon är precis fyllda året..

Bilden togs 1972 på våren..

Andra bilden föreställer matte och hennes  a n d r a  hund, Piccolo, och är tagen på Stiby 1987..

Gamla bilder således..

Matte tror, att vi, små hundar, inte alltid förstår hur hon tänker.. Faktum är, att  v i  förtstår hur hon  s k a  tänka..

Långt innan hon själv en kommit på  t a n k e n  att tänka...

Ta tillexempel igår.. Matte lassade in oss i bilen och for till Stiby.. Glada i hågen var vi alla tre..

Vär  d ä r  fann vi att parkeringsplatsen var nästan full, och vid ett bord strax inanför stängslet satt ett gäng mänskor i solens glans och fikade..

Matte hittade en plats att ställa bilen på.. Vovvarna satte som vanligt igång med sin  f ö r v ä n t a n s k o n s e r t..

I stället, för att som vettigt folk,  k o p p l a  hundarna, öppnade matte bara bakdörren och lät oss forsa ut.. Och  h  ä r  kommer dubbeltänkandet in.. Vi visste vad hon tänkte och såg till att tänka likadant..

Hon  v i s s t e  givetvis, att vi skulle följa med henne som dragna på ett snöre.. Det gör vi alltid.. Ingen av oss har nånsin smitit..

Men  d e t  visste givetvis in dom, som satt och fikade.. Vad matte gjorde var alltså att  s t i l a  inför dom här mänskorna.. Och  d e t  var  v i  helt på det klara med.. Och  s o m  vi stilade.. Vi låssades tillåmed vara väluppfostrade..

Det var inte första gången matte hundstilade.. Joker, den praktfulla noffen, hade hon ofta med sej i stan och  h a n  lufsade bredvid henne utan koppel.. H a n  stilade således han också..

--Jae, sa matte, har man ingenting att malla sej över för egen del, kan man alltid malla sej med hundarna..

Och lilla mor och lilla Hallon håller med..

Både matte och hundarna kommer ofta tillbaka till "Vesan".. Förr var där en grund sjö.. Sen blev det åkermark.. Fin sådan.. Utan besvärande stenar.. Bara med ett och annat bottelöst sumphål, som bönderna fick akta sej för att köra ner i..

Och nu far bilarna omkring på den nya vägen, som går tvärs över både sjöbotten och åkermark..

Matte fick för sej att testa sin kamera och försöka ta ett kort på vesantrafiken.. Hon fann emellettid, att kameran "såg" bättre än hon.. D e n  såg vägen. Inte bara trafiken..

Matte ser inte vägen alls.. För henne verkar det som om trafiken gick direkt på åkrarna.. Nu finns det väl nåt sätt, att mackla med kameran.. Så att  d e n  inte heller ser vägen, men det tar vi en annan gång..

Igår förmiddag såg det ut så här: =Om det nu går att lägga in bilden..  

--Tänk, att det ska vara så svårt att komma ihåg hur man  g ö r  gång efter gång.. Matte börjar tvivla på sin intelligens.. Särskilt hög har den aldrig varit, men tillvaron har hon iallafall klarat..

--Vad gör det, att du måste hålla på och knappa hit och dit, matte.. Bilden  k o m m e r  iallafall in.. Förr eller senare.. Oftast senare.. Fniss..

--Ja men då tar vi en till.. Matte är segerviss och sätter hakan i vädret..  

--Förr eller senare kommer det att gå som ett rinnande vatten, matte.. Fast det lutar åt  s e n a r e..