--Skäms du inte nåt fruktansvärt idag, matte.. Lilla Hallon stirrar strängt på sin mänska, som liksom  v r i d e r  sej.. Konstigt mörk har hon också blivit om kinderna..

--Joo, viskar hon.. Knappt hörbart..

Saken är den, att matte åstadkom en helt förfärlig grammatikgroda i gårdagens kria.. Lilla  H a l l o n s  kria.. Nåt sånt tolereras inte av honom.. Inte av matte heller om man ska vara ärlig..

--Hur kunde du skriva nåt sånt.. Lilla hunden är obeveklig..

--Det bara  b l e v  så.. Matte svarar precis som alla brottslingar när dom blivit ertappade.. Det bara blev så..

Brottslingarna brukar dessutom försvara sej med att dom inte var  n y k t r a  när dom stod där med fingrarna i syltburken.. Ett sånt försvar kan inte matte komma med.. Inga förmildrande omständigheter, således.. (Om nu onykterhet  ä r  en förmildrande omständighet.. Lilla Hallon betvivlar det)..

--Jag förlåter dej, matte.. Mycket tack vare att du tog ut hundarna till Stiby, där vi fick springa lösa en hel timme..

Det var torrt på marken, så matte slapp att gå i band hon med..  D e t  var hon tacksam för..

Logistiken i trädgården fortsatte en stund på eftermiddagen.. Snart har matte rensat bort björnbärssnåret helt och hållet.. Det lär inte hjälpa mycket eftersom rötterna är kvar.. Om ett par månader har vi ett  n y t t  förskräckligt snår vid garageväggen..

--Hur kunde du vara så  d u m  att du planterade nåt sånt, matte.. Stickigt och hemskt är det.. Och björnbären hinner sällan mogna helt heller.. Dessutom intresserar inte ens  f å g l a r n a  sej för bären  o m  dom mot förmodan skulle mogna.. Gjorde dom  d e t  skulle vi iallafall få lite  g ö s s e l  på gräsmattan..

Matte ser tillintetgjord ut.. Att få sina fadäser påpekade för sej svider i själen..

--Nu glömmer vi det här, matte och skriver om nåt annat.. Du hade ett par bilder till med Vincenttavlor.. Ta och visa dom..

Hundarna vet, att ingenting kan få matte på så gott humör som att bli ombedd att visa bilder på bloggen.. Hon känner sej glad och stolt och  l i t e  ängslig för att inte ska gå..

--Nu kör vi, matte.. Lilla Hallon tar på sej uppmuntrandeminen.. Lilla mor, som inte är lika intresserad som sonen, tittar på med en svag antydan till småflin i skägget..

--Om man tittar på den första bilden ser man hur allt liksom lever och snor sej.. Det var så han målade.. Väldigt ofta..

--Den sista bilden blev aldrig färdig.. Dom svarta fåglarna tog över och han valde att avsluta sitt liv..

--Vincent levde mellan åren 1853 och 1890..