Igår gjorde matte en  u p p t ä c k t..

Det var så här:

Hon ondgjorde sej över varför ett av korten på bloggen var så mycket smalare än de övriga.. Efter ett litet pillande på kameran hittade hon en skala, där man kan ställa in storleken på bilderna.. (Hon hade väl kommit åt en liten knapp där, sej själv ovetande)..

--Nä men, så  b r a,  pep hon.. Nu kan jag beskära korten  i n n a n  jag tagit dom..

Matte känner sej ibland  r i k t i g t  förvirrad.. Inte så där lite lagom förvirrad som alla mänskor är till och från, utan ordentligt förvirrad..

Vår mänska är förvisso ingen ungdom längre, och därför händer det ibland att hon råkar hon ut för att folk, speciellt kvinnor i yngre medelåldern, lägger sej till med ett  ö v e r t y d l i g t  sätt när dom ska ..tja.. exempelvis  f ö r k l a r a  nåt för henne.. Ungefär som om hon hastigt och lustigt blivit  ä n n u  trögare än hon är.. D å  inträder den ovan nämnda förvirringen..

Stundom tillåmed nästan  d a l t a r  dom med henne..

Matte, som är en vänlig och snäll person klarar inte av att ta dom ur villfarelsen att hon är mindre vetande.. D e t  vore för genant.. För dom välmenande damerna..

--Är det detta som menas med fördomsfullhet, matte.. Att liksom döma nån på förhand..

--Alldeles så, vovvarna.. Det känns som sagt lite förvirrande när man råkar bli föremål för andras fördomsfullhet..

--Har  d u  inga fördomar själv, matte..

--Jodå, vovvarna.. Jag är en mycket fördomsfull person.. Jag såväl som resten av mänskligheten..

I går var det ett par gubbar med en jättemaskin och gjorde ett jobb i grannfruns trädgård.. Matte passade givetvis på att ta ett kort på vidundret.. Och så gnuggar hon händerna av förväntan.. Här ska visas kort...

--Fantastiskt, sa matte.. A t t  det bara finns så stora maskiner och att det faktiskt finns mänskor som kan manövrera dom..

--Varför skulle dom inte kunna  d e t,  matte..  Dom här gubbarna har givetvis  u t b i l d a t  sej till maskinförare.. 

--Nu var du duktigt fördomsfull..