Om vi från vårt hus tittar åt väster ser vi Ryssberget nåra kilometer bort.. Tja, berg och berg.. Högsta punkten är 153 meter.. Matte slog  precis upp det.. Berget går i syd-nordlig riktning så vi ligger aningen i lä för det..

Åt andra hållet har vi havet.. Med ett par skär en bit ut.. Enda riktiga ön i vår närhet är Hanö..

Mellan vår by och Ryssberget är vidsträckt åkermark.. Numera delad av en motorväg.. Förr var detta en sumpig sjö, Vesan, men den torrlades för 100 år sen utom på nåra ställen där det finns "bottenlösa" gungflyn..

Varför berättar lilla Hallon detta denna morron..

Jo, det beror på  v ä d r e t.. Tittar man åt havet till är himlen klar och solen skiner.. Tittar man åt Ryssberget till tornar regnmolen upp sej.. (Matte har försökt fotografera både åt väster och öster)..

Igår hoppades vovvarna på skogspromenad och matte gick och längtade efter regn så hennes gräsmattegödning skulle kunna rinna ner till rötterna..

Regnet uteblev, men till  s k o g e n  kom vi..

Med stor omsorg och tillåmed  m ö d a  planterade matte i går en rad nepetasticklingar längs en rabatt.. Hon vattnade flera gånger men sticklingarna slokade betänkligt..

I morse stod dom dock käckt och rakryggat och såg ut att må förträffligt..

--Jippii, sa matte och började vissla en glad liten trudelutt..

Just nu har molnen dragit upp ordentligt och regn har spåtts av SMHI.. Det bådar gott för växtligheten..

Första bilden försöker visa hur solen lyser borta över havet..

Redan efter nåra minuter har svaga moln dragit upp och skyat för solen.. Vovvarnas skuggor har blivit vaga och dimmiga..

På tredje bilden ser man hur mörkt det är åt Ryssberget till.. Tak och lyktstolpe är faktiskt fortfarande belysta..