--Minsann, sa matte, glatt överraskad.. Det hjälpte, sa hon..

Hundarna  t r o r  att vi förstår vad matte syftar på..

Under en tid har vår mänska varit orolig för en vit pelargonplanta, vars "lilla mor" hon fick av sin syster för att par år sen..

"Lilla moren" blommar och trivs, men det har  i n t e  den andra plantan gjort..

Ynkligare och slokigare för var dag blev den.. Blött var det i krukan, men det verkade som om växten inte förmådde tillgodogöra sej fukten..

Till slut tog matte växten ur krukan och fann, att den nästan helt saknade rötter..

--Frisk luft och naturlig jord kanske gör susen, tänkte hon och planterade ut den lilla växten i rabatten mot vägen.. Lite gössel fick den med på färden.. Liksom vatten..

Nu har det gått två dar sen utplanteringen och växten har hämtat sej på ett strålande sätt.. Matte gläder sej och plockar fram fototgraferingsutensilierna..

--Visst ser den fin och kry ut, säjer matte stolt..

--Varför tog du ingen före-bild på plantan, matte.. D e t  hade väl varit en bra idé.. Hundarna tycker, att en före-efter-serie hade varit på sin plats..

--Man fotograferar inte döende, säjer matte strängt.. Det är att visa bistande  r e s p e k t..

Igår kväll gick vi sista rundan väldigt sent.. Det var nästan midnatt när vi tassade ut i mörkret.. Gatlysena var tända och där  d o m  lyste såg vi nåra jättestora, grymfeta sniglar..

Matte hickade till och tog sats.. Hon såg nästan lite rädd ut.. Precis som om hon trodde dom skulle ge sej på henne..

Men, mandom mod, matte trampade ihjäl fyra stycken så det skvätte..

--Nu har jag befriat världen från 1600 sniglar i nästa generation, sa vår mänska och såg både lättad och mallig ut..