--Berätta om  t r ä d g å r n,  matte.. Hundarna har lite svårt att förstå mattes plötsliga intresse för  d e n.. Visserligen har hon tillbringat en och annan timme där med baken i vädret.. Eller sittande på en pall.. Vad det beträffar.. Men aldrig har hon omfattat trädgårdsjobbet med nån större entusiasm.. Inte förrän nu..

--Tja.. Matte ser ut att tänka på saken..

--Tja, säjer hon igen.. Och så börjar hon berätta..

--Det hela började, säjer hon, när min mänska och jag köpte huset.. Här skulle det sättas och sås.. Nyttoväxter.. Frukt och potatis och grönsaker och kryddor.. Och en och annan besynnerlighet, som min mänska fick för sej att pröva på..

--Det var han, som skötte odlandet.. Det antogs (även av mej), att det var jag som skulle förädla produkterna..

--Egentligen hade jag inte det minsta intresse av att odla och färdigställa.. En och annan planta stoppade jag ner i jorden, men det var min mänska, som skaffade hem rosor och andra buskar tillsammans med allt nyttigtjosan..

--Så småningom blev det tämligen  t r å n g t  i trädgårn.. Nästan så det var svårt att ta sej fram där..

--Och värre skulle det bli..

--M i t t  intresse hade alltid varit obefintligt, och när min mänska dog, fick alltihop förfalla.. Men  v ä x t e  det gjorde det..

--En vacker dag fick jag nog av urskogen och tog hit en man med en grävskopa.. Han forslade hela rasket till tippen.. Ajöss med det...

--Plötsligt hade jag  u t s i k t.. Nästan lite  f ö r  mycket av det fenomenet.. Lite gräs hade väl inte skadat..

--Alltså tog jag hit en annan man och han satte gräs på det som jag köpt som matjord.. I själva verket  v a r  och  ä r  det fyllningsmassa..

--Det växte väldigt dåligt på fyllningsmassan och att man måste  g ö s s l a  begrep jag inte..

--Så här fortsatte det i flera år, men till slut tyckte jag nog, att det skulle vara trevligt med lite blommor..

--Och så började jag motvilligt att gössla och plantera och rycka ett och annat ogräs.. Infarterna höll jag dock snygga.. Men det var i stort sett allt..

--Sakta men säkert uppstod ett litet intresse, men det var tämligen motvilligt jag gick ut i trädgårn.. Latmasken var den enda som var aktiv under de här åren..

--Men, så en dag, för inte alls länge sen, hände det.. Och sen den dan är ingenting sej riktigt likt.. Som Alf Henrikson så riktigt påpekar..

--Gick det  s å  snabbt, matte.. Hundarna förundrar sej.. Först går tiotals år utan minsta intresse och så "poff"..

--Var det som att bli  f ö r ä l s k a d,  matte.. Förälskelse är ett begrepp hundarna inte kunnat uundgå att möta, trots att vi inte riktigt vet vad det är..

--Eller som att bli  f r ä l s t.. Hundarna letar efter ord, som  a n t a g l i g e n  täcker det matte upplever med trädgårn..

--Precis så är det, vovvarna, och nu ska jag ta itu med ytterligare en försummad och igenvuxen del av trädgårn.. Hoppas jag får leva så länge att jag får se  h e l a  trädgårn fin och hemtrevlig.. Och framför allt ren och snygg..

--Jaha, du matte.. Vi ses väl till jul ungefär, för det  h ä r  kommer att ta tid.. Vovvarna är pessimistiska..

--Nädå.. Mattes glas är som vanligt halvfullt.. Det ska vara klart på nåra dar.. Allra senast till Mårten..