--Puh, sa matte och torkade sej i pannan.. Och så blinkade hon bort nåra tunga, feta svettdroppar, som envisades med att trilla ner i ögonen på henne.. Puh..

Det är bastuhett och matte har redan varit på tippen med allt hon tog bort i går och i förgår.. Hon trängdes med breda gossar med släpkärror och företräde i blicken..

Och som vanligt när matte känner sej i underläge blev hon oresonligt ilsken.. Att klappa till en av de självmedvetna gubbarna hade varit en stor lättnad.. D e t  kände hon..

Men sen sansade hon sej och tog sej i kragen och talade om för sej hur oresonligt barnsligt det är att reta sej på nåt som inte låter sej ändras.. Och inte  b e h ö v e r  ändras för den delen.. Och vem är  h o n  att bestämma hur nåt ska ändras.. Och till  v a d..

Ett-noll till mattes bättre jag..

Igår färdade matte det pensum hon föresatt sej.. Det var alldeles underbart att böka omkring och rensa och plocka fram ett och annat som fallit i glömska.. Sa hon.. Hundarna förundrar sej..

Återstoden av stegen, den som kaprifolen klättrar i,  d e n  har förresten kommit ända till topp en nu och det ska bli roligt att se vart den ska ta vägen sen.. Ska den månne klättra ner igen.. Jo,  d e n  delen av stegen har matte satt över  det, som återstår av klätterrosen..

 Vilken skillnad.. Det går en klar gräns mellan rensat och orensat.. Stegen är på plats och tittar man under den kan man se rosen.. En annan liten buske, som fört en tynade tillvara under allt ogräset, har också kommit i dagen.. Man ser den bredvid stegen..

--Matte du har gjort framkanten lite sned.. Hundarna är noga med att allt ska vara enligt konstens alla regler..

--Det  g ö r  inget vovvarna, förresten är det  p e r s p e k t i v e t..