Igår var Agneta här hela dan.. Men inte  m a t t e.. Hundarna kunde inte fatta varför.. Skulle  h o n  vara vår mänska i fortsättningen.. Och hur kunde matte lämna sina små hundar och bara försvinna.. Frågorna var många.. Så många att båda hundarna fick ont i magen.. Och kräktes..

Nåväl.. Matte kom hem så småningom och Agneta, som varit  h u n d v a k t,  åkte hem till sitt.. Ordningen återställd..

Matte hade varit i Småland och träffat sina syskonbarn och  d e r a s  barn med respektive.. Vad  d e t  är vet inte hundarna, men tror iallafall att det har mänsklig anknytning..

--Hade du trevligt i Småland, matte.. Hundarna nosar om matte ordentligt när hon kommer hem.. Hon luktar  h u n d.. Tydligtvis ingår det en  h u n d  i det respektive, och  d e t  känns betryggande..

--Jag hade mycket trevligt, säjer matte bestämt.. Det är alltid gott att träffa den lilla släkt jag har.. Men, tillägger hon eftersinnande, mina systersöner är lite svåra att känna igen.. Dom har allt svällt ut en hel del.. Framför allt på mitten..

--Det är svårt att känna igen dom magra små pojkarna, som sprang här på gatan och lekte "bollen i burken" med 4711 andra små magra ungar..

I Småland  s n ö a d e  det.. Här bara blåser det.. Fast, det är stora moln på himlen så det finns risk för snö..

--Hoppas inte, säjer både hundarna och matte..

I julas fick vi en ängel av grannarna CH. och B. Den hänger sen julafton och kikar på oss och ser till att vi sköter oss..

Ängeln ser väldigt  s n ä l l  ut.. Det känns trevligt för vovvarna att ha en liten snäll ängel som hänger under taket och tittar till oss..