Matte har under en längre tid (ett par månader) gått omkring med obehagliga känskor i sin vänstra ansiktshalva..

Vår mänska har alltid hyllat principen att "allt reder sej till det bästa och allt blir bra av egen maskin".. Och blir det inte det så  d ö r  man..

Men ingeting redde sej till det bästa.. Besvären blev allt mer uttalade och matte började med ångest i hjärtat luta åt alternativ  t v å.. 

I går ringde hon Vårdcentralen..

I telefonmottagningen möttes hon med nästan misstänksamhet och då frågade hon argt om dom inte  v i l l e  ha nåra patienter, men jo, det ville dom.. Och så fick hon komma klockan halv fyra..

Givetvis missade hon tiden och kom en timme för tidigt.. Matte kommer  a l d r i g  för  s e n t..

Till slut fick hon träffa läkaren, en vänlig dam, vars namn vår mänska omedelbart glömde.. Hon var nämligen ordentligt  n e r v ö s,  helt övertygad om att hon bar på nåt livshotande..

Efter diverse kläm och knack fick matte diagnosen bihåleinflammation, en inte  a l l s  dödlig sjukdom.. Och så fick hon näsdroppar..

Så nu sprejar matte näsan morron och kväll och mår genast  m y c k e t  bättre.. Genast efter första pyset började hon må bättre..

--Nästan gång (hoppas att det dröjer) ska jag ringa meddetsamma, säjer matte filosofiskt..

Läkaren tog förresten blodtrycket och det vet varken matte eller vovvarna vad  d e t  är.. Men det var bra sa den vänliga vitrockade damen..

Det är väldigt sällan matte är doktorssjuk.. Det är  m y c k e t  oftare vovvarna är veterinärssjuka..

Nu är matte värd en fin blomma.. Vår gamla pelargon, still going strong ompysslad med jord och hönsskit..