--Jag undrar, sa matte och bläddrade bland bloggrubrikerna, jag  u n d r a r  varför så många skriver på engelska..

--Det vore väl  l ä t t a r e  att skriva på svenska.. Lättare att hitta ord, som uttrycker exakt det man vill säja,  d e t  gör man knappast på ett främmande språk..

Och så tänker matte vidare, och sen kommer hon på nåt.. Ja, det är givetvis inte  h o n  som har kommit på det utan Thomas Mann..

Han skrev i "Bergtagen" att om man talas vid på ett främmande språk är det inte alldeles på riktigt.. "Att tala utan att tala"  skrev han.. Ungefär som man inte riktigt behöver ta  a n s v a r  för det man säjer..

--Aha.. Det går upp ett ljus för hundarna.. N u  färstår vi varför matte ibland stilar med utrikiska fraser.. Hon vill inte ta ansvar för vad hon säjer..

Ibland får vår mänska ett ryck av skogsgalenskap.. Vi bor ju precis vid kusten.. Här är slätt och hav och Vesan och öppet landskap.. Och både matte och hundarna trivs alldeles förträffligt.. Vill inte bo nån annanstans..

Men, som sagt, ibland börjar matte längta till storskogen i Ringamåla..

Där jobbade hon sina sista sju år innan hon gick i pension.. I bland när det var storm kunde inte eleverna komma till skolan.. Det hade blåst ner trän över vägarna och ingen kunde komma fram..

När vår mänska börjar längta till riktig skog åker hon upp till Ringamåla och tar en promenad bland jättegranar och mossa.. På höstarna finns det dessutom gott om svamp i dom här trollskogarna..

Häromdan greps vår mänska av längtan till skogen och åkte i väg.. Det var mulet och grått, men precis när hon kom fram började solen skina..

--Kände mej  v ä l k o m m e n,  myser hon..

--Äsch..

Det här var mattes arbetsplats i sju år.. Hon hade klassrummet till höger på bilden..

Att solen verkrar skina är inte sant.. Det är kökslampan som reflekterar sej i pappret på bilden..