Matte har läst en bok.. Ja,  d e t  är väl inget ovanligt, men  ä m n e s v a l e t  var det.. Det var en bok som handlar om   k a r a k t ä r  och  å l d r a n d e..

--Den här boken hade jag inte stått ut med att läsa för nåra år sen, säjer hon eftertänksamt..

Författaren, en amerkansk psykiater, hävdar att det är inte bara värdefullt utan nödvändigt att gå tillbaka i minnena, tugga om, tillexempel händelser och personminnen,  bli ilsken och glömma näraliggande händelser.. Precis sånt som äldre mänskor gör..

Tja, att det skulle vara så värdefullt att bli gammal och glömsk kanske inte alla kan gå med på, men onekligen är det vad som händer.. Och att det är trösterikt att minnas det som en gång var, märker man på hur gamla mänskor älskar den musik, som var populär när  d o m  var unga..

Matte var för andra gången på en PRO-träff i går och där var en underhållare, som sjöng och spelade, väldigt bra för övrigt, musik från 50-och 60-talen..

--Man märkte hur bra alla mådde av att höra dom här ungdomstonerna, sa matte när hon berättade för hundarna var hon varit..

--Du då, matte.. Mådde du också bra av att höra dom här låtarna..

--Tja, jag kände ju  i g e n  styckena, men har inget särskilgt förhållande till dom.. Jag var fattig och ägde ingen radio på mitt lilla hyresrum, och  den mesta minnestjusningen gick mej nog förbi..

--Om vi inte missminner oss, matte, slet du med gitarrspel i sju år utan att komma når vart.. Dessutom minns vi att du satt och  s o v  en hel wagneropera igenom för nåra år sen..

--Kanske är det så, att musikaliteten inte räcker till vare sej för sextiotalsbitar, gitarrspel eller wagnerföreställningar.. Hundarna försöker muntra upp matte så gott det går..

--Ja, vovvarna, alldeles oavsett om jag har drabbats av brist på musikalitet eller tilltagande senilitet känner jag mej helt normalt obegåvad efter att vovvarna har tröstat mej..

--Apropå  m u s i k   och   s å n g,  .. Här kommer en gammal bekant..

En sån tur att det finns  n å r a  som är musikaliska i vår familj..