Matte och hundarna tittade på en bloggrubrik i dag igen.. Och häpnade..

Nån, som säjer sej skriva från Mönsterås, hotar med att avslöja vad "slaskmedia" förtiger..

--Hur  u p p b l å s t  får man bli, frågar vi oss..

Det finns  t v å  sätt att höja sej över mängden: Antingen gör man det av egen kraft och begåvning, eller trampar man ner den övriga mänskligheten (o c h  hundligheten)..

Vilken väg mönsteråsmannen väljer förefaller givet..

Igår lyckades matte  d u b b l e r a  lilla Hallons inlägg.. Det gick till så här:

Vår dator är gammal och långsam.. Matte är  o c k s å  gammal, men allt annat än långsam..

När maskinen dröjde med att meddela "Inlägget är nu publicerat" blev hon, sin vana trogen, otålig och tryckte  e n  gång till..

--Vilken tur att du inte  h a m r a d e  på tangenten, matte.. Då kunde vårt inlägg blivit flera meter.. Hundarna vet inte om dom ska bistra till sej eller skratta åt fadäsen..

Jag har berättat, att lilla mor numera är slank och lätt i kroppen.. Följaktligen tar hon sej upp precis var hon vill.. Den senaste tiden har hon hoppat upp och snott sej tillrätta på mattes huvudkuddar.. Medan jag sitter nedanför.. Och är avundsjuk..

Hon  ä r  inte mycket större än en nöt (nåja  v a l n ö t, då) min lilla morsa.. Vi kan inte tänka oss hur det var här hemma  innan vi fick henne för lite drygt tre år sen..

--Tja, säjer matte försmädligt.. Det var iallafall berydligt  t y s t a r e  på våra promenader..

I själva verket är det lilla Hallon som skriker högst och morrar hotfullast.. Det har jag  l ä r t  av lilla mor..

--Tja. säjer matte tankfullt.. Det är nog så att du inte riktigt  b e g r i p e r  varför du vrålar som du gör..

--Fnys.. Dubbelt fnys..