Hu så hemskt.. Så förfärligt hemskt.. Rena fasan..

Det låg en fullmatad fästing på sovrumsgolvet i morse..

Första tanken som dyker upp när en sådan hittas är: Har den smittat nån av vovvarna..

Nu gäller det att hålla noggrann utkik om nån av oss skulle börja linka eller på annat sätt uppföra sej onormalt..

Och så måste vi  s m ö r j a s.. Matte får be Agneta att husa lilla mor medan behandlingen pågår..

--Varför det, matte.. Varför får inte lilla mor vara hemma medan vi smörjs.. Hundarna är förbryllade..

--Därför att ni hålls på med skojbråk.. Och till skojbråket hör, att ni drar varandra i nackarna och slickar i pälsarna.. Fästingmedlet ska hamna på  h u d e n..  Inte i  m u n n e n..

För nåra år sen köpte matte en aspedistra, en krukväxt, som tillåmed kan leva i en garderob, säjs det..

Matte placerae den i närheten av sydfönstret och där avled den efter ett par år..

Ett par stänglar överlevde och matte satte alltihop i en kruka i sovrummet..

Där har dom även dom överlevande bladen mer eller mindre dött..

Hade matte haft ett  n o r m a l t  sätt att behandla växter, hade hon skrotat den här sorgligheten för länge sen..

Men se  d e t  har hon inte gjort och nu har det börjat komma små skott.. Matte är överlycklig..

På bilden kan man se dom gamla döende skotten men också dom nya som sticker upp lite här och var..

Matte fröjdar sen och vovvarna med henne..

--Du kunde inte tänka dej att fota  f ä s t i n g e n  också, matte..

--Usch.. Tusenfalt usch..

Förresten: Matte har fått ett nytt mejlkonto: kerstinfrithiof@gmail.com  om nån skulle vilja skriva till oss..