I går kom vi till Stiby igen.. Matte påstår, att hon aldrig sett så många vitsippor nånstans som i stibyskogen just nu..

För att fortsätta på vithetstemat var dom vita kossorna, som alltid går på ängarna och betar, utsläppta för våren..

--Jag ska ta ett kokort, sa matte, men eftersom hon är lite  r ä d d  för kor (inte så rädd som för  s p i n d l a r  dock)

vågade hon sej inte för nära, så kortet fick tas på avstånd..

--När jag var liten gick jag rakt igenom koflockarna, säjer matte.. Inte var jag rädd inte, och inte gjorde dom mej nåt ont heller..

Matte håller på och städar i sydrabatten.. Det är mycket att göra där, men lite i taget så blir det fint..

Fast idag har hon inte gjort ett enda dugg förutom att ha bäddat vår säng..

--Man  f å r  ta det lite lugnt ibland, säjer hon..

Egentligen är vår mänska ganska maklig.. Förtar sej inte om man säjer så..

--Lättja tillhör  d ö d s s y n d e r n a..  Vovvarna försöker sej på en liten försmädlighet..

--Ja visst.. Och praktiseras med framgång av  h u n d a r..

Aldrig får  v i  sista ordet..

--Vita kossor och vita sippor.. Det passar ihop, säjer matte snusförnuftigt..