--Det känns, sa matte.. Det känns  p r e c i s  som om vänsterbenet ska ramla av.. Högst upp  där det är fastsatt..

Hundarnas ögon blir sora av förfäran.. Så fruktansvärt om matte skulle bli  e n b e n t.. Hur ska det då gå med våra promenader..

Naturligtvis trillar inte armar och ben av hur som helst.. Varken på mänskor eller hundar.. Men under en förskräcklig sekund trodde vi att mattes ena ben faktiskt  s k u l l e  släppa i fastsättningen..

Saken är den, att matte klippte gräset i går.. Gräsklippning  t a r  på vår mänska, och ett par dar har hon duktigt med träningsvärk.. Och den här gången har den satt sej i benet.. Högst upp, där det är  f a s t s a t t..

Ingen av damerna i grannskapet klipper gräs.. Har nånsin gjort det, och tanken på  d e t  gör att ilskan väller upp i matte..

--Det är bara   a v u n d s j u k a..  Vovvarna försöker  t r ö s t a  sin mänska.. Alltid redo med goda lösningar..

Äntligen har vintern släppt taget.. Den här säsongen var den  s e n k o m m e n.. Matte påstår, att snart är  a l l a  årstider ungefär likadana..

Nåväl.. Om benet inte trillar av, och det gör det garanterat  i n t e,  kommer matte att tillbringa förmiddagen i trädgårn.. Den växer igen i denna årstidlösa tid..

Om matte ska gno utomhus ska vovvarna  s o v a  inomhus.. Ofta sover vi i dom här gamla stolarna.. Särskilt den ena har fått ett  h å l  på armstödet.. Precis där matte brukar sitta och pilla..

Det är lilla Hallon som håller upp nosen.. Lilla mor borrar in sin i pälsen..