I vår trädgård finns det en växt, som matte fick som en liten växtbebis för rätt så länge sen.. Det var före vovvarnas tid..Kvinnan, som matte fick växten av, visste inte vad den kallades och det visste givetvis inte matte heller..

Det märkliga med den här växten är, att den blommar och höstfäller samtidigt.. Man kan se stora blomflockar till vänster och i toppen..

Dessutom är den stickig och vass och  skjuter rotskott titt som tätt.. Ut i gräsmattan skjuter den dom, och matte kör över dom med gräsklipparen..

Förra sommaren fick matte äntligen klart för sej vad det är för en pajsare.. Det är en  p a r k a r a l i a..

Den har dessutom ett öknamn.. Den kallas  d j ä v u l e n s   s p a t s e r k ä p p.. Varför vet vi inte, men det är kanske för att stammarna är raka och slanka och med vassa taggar försedda..

Igår var det ett förskräckligt väder.. Det regnade  p r e c i s  hela dan.. Strilregnade på ett sätt ssom gjorde både mänska och hundar genomvåta på ett litet kick..

--Blir du inte våt, frågade en granne matte när vi kom klafsande..

--Jo då, svarade matte, men vi   t o r k a r  väl så småningom.. Och det gjorde vi förstås..

Det är redan fredag och matte har  i n t e  klippt gräset den här veckan..

--Tänker inte  g ö r a  det heller, mopsar hon och sätter hakan i vädret..

Nähä..