--Du måsta lära dej att  g a l l r a  matte.. För hundarna står det klart, att matte inte  n ä n n s  ta bort ett och annat från trädgårn..

Så är det med  b j ö r k a r n a.. Vi har tre stycken, som aldrig borde ha fått vara kvar.. Nu är dom inte bara kvar, dom är på väg att bli stora och omfångsrika.. Dessutam ett antal  v i l d k ö r s b ä r s t r ä d  och nåra stycken  l ö n n a r.. Och så den vackra  r ö n n e n..

--Du måst ta bort björken från garageuppfarten.. Den kommer att skada  b i l e n.. Sa en granne häromdan..

--I tre år har jag vårdat den här lilla björken ömt, säjer matte.. Ska jag då plötsligt såga ner den.. Bara för att den inte ska fälla frön på  b i l e n.. Frön förresten.. Jag har fått lära mej att det är små  n ö t t e r  som björkar fäller..

På bilden kan man desssutom se  r ö n n e n,  som i år är vackrare än nån gång förr..  Och vårt trasiga staket..

E n  sak är säker: trädgårn håller på att växa oss över huvet.. Precis allting har blivit jättestort och yvigt denna sommar.. Matte verkar inte bry sej.. Hon är tillåmed lite  s t o l t  över växtkraften på vår lilla plätt..

--Vore det inte bara för  o g r ä s e t,  så, säjer hon och låter meningen hänga i luften..

Vi fick tag i Agneta till slut i lördags.. Det visade sej, att hon  g l ö m t  bort att det var trädgårdsdag.. Matte struntade i att åka hon med.. "Har inte plats till mera ändå," säjer hon..

--För övrigt är det så mycket som flyttar in till oss av sej självt, säjer hon.. Björkar tillexempel..

Det är  m å n d a g..  Matte fröjdar sej.. En hel vecka kvar till nästa söndag, då hon ska på släktträff i Småland och vovvarna ska pensionata..

Igår märkte vi att  f a n t o m b a j s a r e n  varit framme igen..

--Jag kan undra, säjer matte, jag kan undra om det inte är en grävling.. Den har iallafall grävt och bökat där jag begravde kajan för en tid sen.. Jag kan inte se nåra  f j ä d r a r  där, så förmodligen har hen ätit upp hela kadavret med fjädrar och allt..

I morse trampade matte ihjäl ett antal sniglar.. Hon menar, att det gäller att mörda alla man kan få syn på  i n n a n  dom hinner reproducera sej, vilket det bör vara tid för i rappet..

Mattes mordiskhet vad gäller sniglar stämmer illa med hennes utpräglade känsla för att ta hand om hundar, fåglar och (fnys) katter..

--Alla kan väl inte älska  a l l a  här i världen, gnolar hon och ser full i sjutton ut..

--Det är ändå märkligt vad lite gössel och regn kan göra susen, sa matte och gick ut för att fotografera sin vita klätterros, som fört en tynande tillvaro i minst tre år..

Rosen heter White Dawn och är en annan form av New Dawn, som matte har haft i många år..

--Är du  g l a d  nu, matte.. Svansarna går i topp för vi kan  s e  på matte att hon är glad..

Tydligen är vatten och gössel för blommor var vatten och  h u n d m a t  är för oss..

Det är söndag.. Fortfarande är det ganska varmt och fuktigt, men fullt uthärdligt både för oss och för vår mänska..

--K a n s k e  jag påtar lite idag, säjer matte.. Men hon säjer det utan större entusiasm..

--Har du  t r ö t t n a t  på trädgårn, matte.. Hundarna har varit med ett tag nu och  v e t, att matte har lika lätt för att  t a p p a  entusiasm som hon har för att börja brinna för nåt..

--Blommarna tröttnar jag aldrig på.. Lika lite som jag tröttnar på  e r,  små korvar.. Det är  o g r ä s e t  jag är less på.. Precis  a l l a  säjer likadant.. A l l t i n g  har vuxit med rekordfart denna sommar, men mest har ogräset vuxit..

När matte gjorde en liten tur i sin ogräsfyllda trädgård ittade hon nåra små självsådda spindelcinnior..

Häromåret sådde matte förfäderna till dom här spröda sakerna.. Dom har återkommit varje år sen dess..

Året därpå satte hon  m a s s o r  av stora cinnior (frökenhatt på danska), men  d o m  dog ut redan första sommaren.

--Det är ingen vidare  s k ä r p a  på din bild, matte.. Vovvarna lägger kritiskt huvena på sned.. Bligar och fokuserar..

--Man kan inte ha  a l l t,  vovvarna.. Ibland får man nöja sej med  l i t e..

Jaha..

Matte är smått bekymrad.. Hon och Agneta skulle åkt till trädgårdsdagen i Sölvesborg för en timme sen, men Agneta dök aldrig upp..

--Och inte svarar hon på telefon heller, säjer matte..

Nu  t r o r  inte matte, att nåt  a l l v a r l i g t  hänt Agneta.. Snarare har hon behövt åka till sin skröplige gamle far och glömt telefonen hemma..

--Hör jag inte av henne förrän sent i eftermiddag åker jag upp och kollar att allt är okej, säjer matte och lägger bekymren åt sidan..

--Jag grävde upp nåra hemska maskrosplantor, medan jag väntade på Agneta.. Så  n å n  nytta med att hon inte dök upp var det iallafall..

Tja, så är det i mänskornas värld: Plus och minus väger upp vartannat..

I  h u n d a r n a s  värld är det kanske likadant..  V i   ägnar oss emellertid aldrig åt funderingar på plus och minus, gott och ont, lilla mor och jag.. Vi tar dagen som den kommer, och fylls bara våra matskålar ett antal gånger varje dag, är vi nöjda och belåtna..

--Kan du inte åka till trädgårdsdagen alldeles ensam, matte.. Vovvarna har för sej, att matte inte alls har nåt emot att segla solo.. Det har hon aldrig haft..

--Visst kan jag det, vovvarna.. Men först ska jag fixa lunchen till er, små möss, och till mej själv..

Matte var och hämtade bilen i går eftermiddag.. Alldeles klar är den emellertid inte.. En  d r i v k n u t  håller på att gå sönder och måste bytas.. D e n  operationen ska ske den trettisiste..

S e n  ska här åkas.. Misstänker ialla fall hundarna..

Har vi nån  b i l d,  matte.. En krönika  u t a n  bild är inte lika trevlig som en  m e d..

Vy från Skäralid.. Dit åkte E. Egneta och matte på utfärd i våras..

I vår trädgård finns det en växt, som matte fick som en liten växtbebis för rätt så länge sen.. Det var före vovvarnas tid..Kvinnan, som matte fick växten av, visste inte vad den kallades och det visste givetvis inte matte heller..

Det märkliga med den här växten är, att den blommar och höstfäller samtidigt.. Man kan se stora blomflockar till vänster och i toppen..

Dessutom är den stickig och vass och  skjuter rotskott titt som tätt.. Ut i gräsmattan skjuter den dom, och matte kör över dom med gräsklipparen..

Förra sommaren fick matte äntligen klart för sej vad det är för en pajsare.. Det är en  p a r k a r a l i a..

Den har dessutom ett öknamn.. Den kallas  d j ä v u l e n s   s p a t s e r k ä p p.. Varför vet vi inte, men det är kanske för att stammarna är raka och slanka och med vassa taggar försedda..

Igår var det ett förskräckligt väder.. Det regnade  p r e c i s  hela dan.. Strilregnade på ett sätt ssom gjorde både mänska och hundar genomvåta på ett litet kick..

--Blir du inte våt, frågade en granne matte när vi kom klafsande..

--Jo då, svarade matte, men vi   t o r k a r  väl så småningom.. Och det gjorde vi förstås..

Det är redan fredag och matte har  i n t e  klippt gräset den här veckan..

--Tänker inte  g ö r a  det heller, mopsar hon och sätter hakan i vädret..

Nähä..

--Helt klart att det känns som  h ö s t,  sa matte när vi kom hem efter kissrundan för en timme sen..

Faktum är att det regnar ordentligt, är kallt och blåser..

Matte letade fram sin gamla lodenrock, som hon ärvde för ett antal år sen.. D e t  plagget står emot både blåst och väta.. För att inte tala om  k ö l d..

V å r a  pälsar står också emot det mesta, sträva som dom är.. Så här såg vi ut efter kisspromenaden:

Vi är som synes duktigt blöta, och var finns det en bättre plats att  torka på än mellan  k y l s k å p e t  och  m a t b o r d e t..  Lilla mor vilar och lilla sonen står i tankar..

Vi har ingen bil idag.. Matte lämnade den till service och allmän genomgång igår..

Matte påstår, att  b i l e n  är nåt hon inte vill vara av med.. Den ger  f r i h e t,  menar hon..

Visserligen är hon ingen större stjärna på bilkörning, men hon tar sej gott fram, och det är väl  d e t  som är meningen..

Hundarna vill inte vara av med bilen dom heller..

Även om det är ett bra tag sen vi var i skogen, ger dock bilen oss  m ö j l i g h e t e r  att komma dit.. 

Det är konstigt.. Det här med vad som är  m o d e r n t.. Just nu tycks det vara högsta mode att sätta eld på bilar..

--Hur kan nåt  s å n t  bli modernt.. Hundarna är helt konfunderade.. D e t  om nåt måste väl vara kriminellt..

--Håller med, vovvarna.. Kriminellt är ordet.. Och hur det har kommit att bli på modet att elda upp bilar, andras bilar givetvis, är för mej en obegriplighet..

--Hamnar dom här pyromanerna i fängelse nu, matte..

--Det tror jag inte.. Dom är säkert inte straffmyndiga.. Dom får väl duttas och dattas lite med på nån psykologsoffa.. Det är förmodligen allt..

--Får dom inte  b e t a l a  det dom har förstört, matte.. Hundarna blir mer och mer förundrade över hur det går till i mänskornas sköna värld..

--Troligen inte.. Inte deras föräldrar heller.. Det får  f ö r s ä k r i n g s b o l a g e n  göra.. Detvillsäja: I förlängningen blir det  a l l a  som får betala.. Eftersom försäkringsbolagen höjer premierna..

-- Suck.. Suck en gång till.. Matte verkar ordentligt lessen.. Inte  a r g  som man skulle kunna förvänta sej..

Säj nåt  a n n a t  som är modernt, matte.. Nåt annat  o b e g r i p l i g t.. Hundarna är intresserade av allt som sker i mänskornas värld..

--Tja.. Att  t a t u e r a  sej är modernt.. Har varit rätt så länge nu.. Och att förstöra sej genom att sticka diverse metallföremål i ansiktet och annorstädes också.. På ställen som inte syns.. Och att extremsminka sej..

--Får  d u  lust att sticka hål på dej.. Eller extremsminka dej.. Eller sätta eld på bilar, matte..

--Jag  h a r  stuckit hål på mej.. För länge sen lät jag ta hål i öronen..

--Sminkat mej har jag också gjort.. Smackat på både det ena och det andra.. Att jag har slutat med  d e n  verksamheten beror förmodligen på, att jag inte  s e r  att göra det längre..

--Bilar har jag aldrig satt ibrand och inte har jag  t a t u e r a t  mej heller..

--Men  v i s s t.. Att vara lite  m o d e r n  är inte fel.. Att vara snyggt klädd och de´..

--Men du  ä r  inte snyggt klädd, matte.. Du sjavar omkring i gamla loppisskjortor och slitna jeans eller påsiga mjukisbyxor.. D e t  är väl inte modernt, eller hur.. 

--Inte modernt kanske.. Men  t i d l ö s t,  vovvarna.. Tidlöst..

--Har handlingsförlamningen släppt nu, matte.. Hundarna  t y c k e r  nog att matte verkar vara mera  i  g å n g,  liksom..

--Jo då.. Den är  n ä s t a n  borta.. Jag har bland annat lagt in  g u r k a,  nåt som jag inte gjort sen min mänska levde..

--Han gillade att  o d l a.. Allt möjligt odlade han.. Oftast  k o n s t i g h e t e r,  som han tyckte det var spännande att försöka få att växa, men  r i k t i g a  grönsaker också..

--Min mänska odlade och jag kokte in.. Riktigt gammaldags arbetsfördelning med andra ord..

Matte  k o k t e  inte gurkorna.. Hon bara  p l a c e r a d e  dom i en gryta med salt och vatten.. Sen skivade hon dom och rörde ner skivorna i socker, ättika och senap i ett par gamla lerkrukor, som hon använde på den tid det begav sej..

Nu står hela härligheten i matkällaren och ordnar till sej, tillsammans med likörbrygden hon och G. satte till för nåra veckor sen..

Den här sysselsättningen intresserar hundarna föga eftersom vi inte äter inlagd gurka.. Lika lite som vi dricker likör..

För övrigt började vår mänska på att rensa gångarna i går.. Och så hann hon med att snygga till en  h a l v  rabatt innan hon kroknade..

--Det  h ä r,  säjer matte belåtet.. Det här är en mycket  b r a  bild.. Den visar  f ö r e  och  e f t e r  på samma gång..

--Så då är du på G igen då, matte.. Hundarna menar, att, i så fall, bör en skogspromenad ingå i konceptet..

--Du sätter aldrig ut andra skiljetecken än punkter och komman, matte.. Dom sistnämnda  g ö s s l a r  du med.. Är du  s ä k e r  på, att du sätter ut som på  r ä t t  plats..

--Nä, säker kan man inte vara på nån ting.. Jag är iallafall säkrare än en klasskamrat från läroverket var.. Han satte ut dom efter  l i n j a l m å t t.. Fast det var kanske inte sant..

--Jag begriper mej inte på det här.. Matte ser arg och varm ut.. Nu  s t r u n t a r  jag i det och går och ringer..

Saken är den, att matte försökt hitta  b u s s t i d t a b e l l e r  på nätet.. Och  d e t  har smugit sej rejält..

På torsdag morron, i svinottan, ska hon lämna bilen i Sölvesborg.. Och hon hade tänkt att åka in med den redan på onsdag eftermiddag och ta bussen hem..

Bilen ska servas och dessutom låter det illa om den..

--Det är som nåt slags  k v i d a n d e  under den, säjer matte, och känner sej  n e r v ö s.. Hon har visserligen kört många mil med det här onaturliga ljudet, men inte känt sej väl till mods..

I hennes inbillning är det en vajer som håller på att brista.. Eller ett hjul som är på väg att ge sej iväg på egen hand..

--Bilen trilskas, hundarna ser ut som golvmoppar, dammet samlas i vårna, trädgården växer igen och  j a g  sitter och  s n o r a r..  Matte låter förkyld och bedrövlig.. Hennes optimismglas är nästan  t o m t..

--Och som lök på laxen kan jag inte hitta busstidtabellen på det sjuförbaskade nätet..

Egentligen sa hon nåt  m y c k e t  värre än "sjuförbaskade", men vovvarna föredrar d e t  som en förskönande omskrivning..

Nu  ä r  glaset tomt.. Matte ser bister och ilsken ut.. 

Sommaren fortsätter.. Det är soligt och varmt och det blåser.. I n o m h u s  har dock ett svart åskmoln parkerat sej över vår mänska..

--Snälla, leta upp en  f i n  bild så mår du bättre.. Hundarna svansar och försöker få matte att må bättre..

--Nä, jag vet  p r e c i s  vilken bild jag ska sätta in.. Det är ett kort på lilla Hallon, som exakt säjer var jag vill ha sagt idag..

--Pilutta dej, världen..