--Nämen, sa matte glatt överraskad och störtade in och hämtade kameran.. Minsann, den har  ö v e r l e v t..

Det som överlevt var mattes herrgårdsbegonia, som det inte var mycket hopp om för nåra veckor sen..

Sorgligare än så här kan väl knappt en trädgårdsprydnad se ut..

Matte bestämde sej för att låta den leva ett par veckor innan hon slängde den på komposten..

Och sen glömde hon bort den..

Fortfarande risig men på väg upp.. Nu hoppas matte att den ska hämta sej helt innan det blir dags att ta upp den för vinterförvaring..

Till nåt  h e l t  annat:

På TV har dom en programserie som kallas "Vem tror du att du är", och den brukar matte titta på lite halvslött sådär..

I programmet får kända personer hjälp med att släktforska sej bakåt i tiden så långt det bara går, och så reser dom

land och rike runt för att titta på platser där deras förfäder levat.. Och dött med för den delen..

Matte erinrar sej med en viss avsmak att också  h o n  försökte sej på släktforskning för ett antal år sen..

Det var inte alls mattes likör.. Hon fann det hela ytterligt tråkigt, och slutade nästan lika fort som hon börjat.. Så när som på  e n  person, som i viss mån väckte hennes nyfikenhet..

Mattes farmors far (han hette förrresten Per Nilsson och var född 1853)  h a n var en särlig figur..

Han gifte sej och fick i rask takt tre barn.. Sen var det tyst om honom i flera år.. Var han var då förtäljer inte historien, men han kom hem nån gång på 80-talet, avlade ytterligare ett barn med sin hustru och försvann igen..

I kyrkboken har prästen antecknat vid den nya barnets födelse, att "Fadern vistas i Australien", och nu blir både matte och hundarna nyfikna: Vad i all sin dar skulle en fattig möllaredräng från här och var i västra Blekinge (Famijen flyttade nämligen ofta) göra i Australien på 1880-talet..

Hur lilla frun drog sej fram under mannens frånvaro förtäljer inte kyrkböckerna.. Antagligen var det inte alltid så fett..

Det gick inte så bra för globetrottern.. På våren 1891 kom han hem igen, fick lunginflammation ganska omgående och dog snöpligen..

Nu kommer vi till mattes fundering:

--Tänk om vi har  s l ä k t i n g a r  down under, vovvarna.. Omöjligt vore det väl inte.. Förfadern var uppenbarligen en fertil man i sina bästa år, och nog har han väl tittat till lite på australiska flickar.. Mera än tittat, givetvis..

--Kan du ta  r e d a  på det, matte.. Hundarna lyssnar spänt till mattes berättelse om sin farmors far..

--Förmodligen går det att spåra fartyg från Sverige till Australien under 1880-talet, och eventuellt finns det passagerarlistor  e l l e r  (och det är troligare)  förteckningar över besättningsmän, men jag vet inte hur jag ska hitta dom här uppgifterna..

--För övrigt är jag inte  s å  intresserad heller..

--För övrigt fanns det i farmors och farfars hem en stor klump stelnad kåda, som australienresenären lär ha haft med sej hem.. Men vart den tagit vägen är det nog ingen som vet.

--Tänka sej.. Flytta runt i världen långt från sin familj, och allt han hade för besväret var en klump kåda plus ett gammalt skåp, som fanns i mitt barndomshem.. Innan mina föräldrar flyttade in det hade det stått i ett uthus i flera år..

--Skåpet sålde för övrigt min syster och jag till en antikhandlare för ett tiotal år sen..

--Antikhandlare, matte.. D å  fick ni bra betalt, eller..

--Nä, vovvarna.. Skåpet var i tämligen dåligt skick och hade väl aldrig varit nåt  "stockholmsarbete" precis..

--Det gick för övrigt under vedernamnet "museet" i mitt hem.. Här hos mej och min mänska stod det i 20 år ungefär innan min syster och jag sålde det..

Jaha.. Så kan det gå..