Duracellsommaren bara fortsätter och fortsätter.. L i t e  svalare har det blivit och, tack och lov, lite torrare..

Hundarna har lättare att promenera än för bara en vecka sen..

Lilla mor, som ju är duktigt gammal, var riktigt illa däran, men har kommit sej strålande..

Tillåmed  m a t t e,  som alltid varit frusen av sej, fick nog av hettan.. Nu mår också  h o n  bättre..

--Högst en timmes jobb kvar på sorgebarnet, säjer matte stolt..

Hon gnodde verkligen på igår och fyllde nästan tunnan på nytt..

--Dom  g u l a  blommorna vet jag inte vad jag ska göra med, säjer hon bekymrat..

Saken är den, att matte fick ett par småplantor av sin syster den sista sommaren hon levde, och matte känner, att hon inte vill göra sej av med det minnet..

--Jag tror jag placerar ut dom på mer än ett ställe, säjer hon och lyser upp..

--Och så får du gallra och hålla undan dom så dom inte täcker hela tomten till slut.. Vovvarna är strängt trädgårdsmästaraktiga..

På översta bilden kan man se hur det såg ut  i n n a n  matte satte igång "saneringsarbetet" i går.. På understa ser man hur mycket hon hann innan hon kroknade..

Trädgårdstunnan har hon kört fram för att slippa traska långa vägar med renset i en spann..

--Man får inte va´ d u m,  säjer hon malligt..

--Var ska du lägga alla  s t e n a r n a.. Stenarna, som du hämtade ute på Vesan för nåra år sen..

Hundarna tänker då på allt..

--Jag kommer iallafall  i n t e  att köra dom tillbaka till Vesan, säjer våt mänska bestämt.. Alltid hittar jag nån användning för dom..

Vem vet.. Hon kanske  b y g g e r  nåt med dom..

Ja, vem vet..