--Denna "underbart ljuvliga försommardaaag".. Sjöng matte med full hals, fast hon ändrade texten till "Underbart blåsiga brittsommardaag"..

Och så tog hon med sej vovvarna och kameran och gick ner till stranden..

"Underbart blåsig"  var bara förnamnet.. Vinden tjöt och vattnet dånade.. Ingen av vovvarna kände den minsta lust att ta en simtur.. Inte matte heller..

Vovvarna undrade hur länge bryggan skulle klara av att ligga kvar.. Förmodligen blev det plockepinn av den..

Tänk, inte en enda gång har matte badat i sommar..

--Varför har du inte det, matte.. D u  brukar väl inte vara rädd för vatten..

--Man kan  ä n d r a  sej, vovvarna.. Rädd är jag inte, men jag tycker inte det är värt besväret att ta på sej badkläder och traska hela 200 meter ner till stranden.. Plumsa i och komma hem med halva Sahara kletande fast på mej..

Och gå direkt till duschen för att bli av med ökensanden.. En del av den har för övrigt drällt ner på golvet..

Med den förklaringen får vovvarna låta sej nöja.. Men vi  m i s s t ä n k e r  att mattes badvägran har med hennes bekvämlighet att göra.. Hon är helt enkelt för  l a t..

I går blev vi koppelrastade på stranden som sagt.. Förhoppningen är, att vi ska komma till skogen idag..

Båda hundarna är helt återställda och har inte det minsta ont i magarna längre..

--"A narrow escape",  sa matte, som gärna märkvärdigar sej med utrikiska..

--Kan du säja det på  f r a n s k a  också.. Hundarna vill gärna tro att hon kan det.. Men nåt  s v a r  får vi inte..

Igår var det en nervös dag för matte..

B å d a  hundarna hade ont i magen och kräktes åtskilliga gånger..

Matte hade all möda i världen med att hindra oss från att äta upp spyorna.. Och givetvis att torka upp efter oss..

Vi hade varit i skogen en timme på förmiddagen och  f ö r m o d l i g e n  tuggat i oss nåt olämpligt..

När lilla mor kräktes för fjärde gången blev matte riktigt rädd.. Hon mindes  v ä l  hur sjuk lilla morsan var i julas när hon hade bukspottsinflammation..

Sen dess har lilla mor bara fått äta fettsnål specialkost.. Nåt tallriksslickande har det inte varit tal om..

Smal och nätt och lätt i kroppen har hon blivit sen i julas..

Natten har emellertid varit lugn..

Båda hundarna har sovit gott utan att må illa och idag var vi lika pigga som vanligt.. Lilla mor fick doch en mindre portion än hon brukar..

Nu sover vi i allsköns ro i våra gamla skinnstolar..

Just så här ser det ut hos oss på förmiddagarna..  Dom här gamla stolarna börjar bli väldigt ankomna.. Den till höger, där lilla mor snusar, har tillåmed börjat spricka på armstöden..

--Ska du inte köpa ett par  n y a  stolar.. Eller tillåmed en  s o f f a.. Hundarna är intresserade av   s o f f o r.. Den ljust blåa som står lite längre bort i rummet är sagolikt skön att sova i, men tyvärr totalt förbjuden för oss..

Nu ska jag berätta en hemlighet: Hundarna sover i den iallafall.. När inte matte  s e r  det..

Vi har en liten grammofon i bilen.. Det är inte så ofta matte spelar på den.. Hon tycker det är distraherande med musik när hon kör.. Och  n ä r  hon sätter på en CD är det ofta klassisk musik och på  h e m v ä g e n..  D å  gör det tydligen inte så mycket om hon blir distraherad..

Men och however (som kåsör Yngve i BLT brukar skriva):

Just nu spelar hon en sorts musik, som vi, små hundar, sällan hört tidigare..

Så här var det:

För rätt många år sen bodde lilla mor hos oss medan hennes mänska Britta gjorde en turistresa till Argentina..

Matte passade på att be Britta att försöka hitta en skiva med argentinsk tango.. Framför allt "Adios muchachos" ..

Den sången hade hon hört mycket om.. Bland annat att den nästan var att räkna som en andra nationalsång.. Och inte fick spelas hur som helst eller var som helst..

Britta lyckades över förväntan.. Hon hittade en CD med den argentinska tangons urfader.. Carlos Gardos..

(Egentligen var han fransman, men kom som ettåring till Buenos Aires med sin mor, en ung ogift kvinna, som flydde hemlandet och det sociala stigma det innebar att vara ogift mor på 1890-talet.. I det nya hemlandet lät hon registrera sej som änka)..

Han blev megastjärna och stormrik.. Och omkom i en flygkrasch endast 45 år gammal..

"Adios muchachos" var den sista sång han spelade in..

Och nu sitter matte och spelar argentinsk tango med Carlos Gardels sammetsröst och stenkakerasp.. Givetvis på hemvägen.. (Det är för övrigt flera år sen vi sist satte på den skivan).. 

Jaha, så såg han alltså ut.. Vovvarna tycker att han liknar Al Capone, en annan megastjärna men i en helt annan bransch..

I går förmiddag kom vi till  s k o g e n  igen.. Vi gick på Sternö och vandrade runt ett jättestenbrott, som kommunen har inhägnat och anlagt en vandringsstig runt..

Det blir säkert en skogspromenad i dag också.. Konditionen har förbättrats åtskilligt.. Både vår och mattes..

--Hur går det med den lilla kaprifolen, som du försökte rädda.. Hundarna har inte hört nåt nytt från trädgården på länge.. Varken om kaprifoler eller sniglar.. Matte har helt enkelt inte  v a r i t  där..

--Den har klarat sej och mår alldeles förträffligt.. Matte skiner upp och försvinner ut med kameran i högsta hugg..

Det som är bra med den här nya fototekniken är, att man får bilden klar precis när man tagit den..

Inte bara klar.. Matte har kommit på hur man ska förstora och beskära också.. Säkert finns det massor av andra finesser, och dom hittar säkert vår mänska  när hon  b e h ö v e r  dom..

Solen lyser i dag.. Det är inte   k l o k t  så den lyser.. Riktigt  h ö s t l y s e r.. Hundarna hoppas,  h o p p a s  att vi ska komma ut i skogen i det fina vädret..

Nu börjar det samlas löv på marken, och  att köra omkring i löv är med det bästa vi vet.. Matte gillar det också, men för hennes del är det  s p a r k a  som gäller.. När  v i  kör runt med  n o s e n  använder matte fötterna..

Hur som helst.. En lite längre runda på Sternö vore inte dumt..

T r e  gånger var vi i skogen förra veckan..

Först var vi på Nytorpet och efter två kilometer var båda hundarna och matte och Agneta totalt slut..

Två dar senare var vi en sväng på Stiby, och då gick det bättre..

Igår, slutligen, var vi på Sternö och där gick det  j ä t t e b r a.. Både hundar och mänskor hade redan fått upp konditionen..

Tillåmed lilla mor, som har farit illa i värmen i sommar, travade på som i fornstora dar.. Och inte låg hon utslagen när vi kom hem heller..

-- Varför  låter du inte Agneta ta ett kort på  d e j  tillsammans med oss.. Hundarna tycker det känns konstigt att det alltid är Agneta och inte matte, som är med oss på foto..

--Därför att sist hon försökte, råkade hon komma åt fel knapp och filmade mina  f ö t t e r,  som rörde sej ett par sekunder.. Suddigt dessutom.. Hur roligt var  d e t..

Ett av mattes paradis på jorden.. Sternö.. (Förresten har man börjat stava det med Ä.. Stärnö.. Men det tycker både hundarna och, framför allt, matte är helt åt pipsvängen.. Sternö ska det vara..

Agneta och vovvarna.. Vi är kopplade eftersom det är många hundar i farten på just den här slingan.. J a g,  som står till vänster, kan gott vara lös, men lilla mor, som älskar action, får vackert hållas i koppel.. Så för rättvisans skull kopplas jag också..

Det är mulet och mörkt och måndag, mattes favoritdag.. Frågan är, om det blir nån skogspromenad idag.. Snart nog blir det en iallafall.. Det hörde jag matte och Agneta komma överens om i går..

--Innerligen go´söndag önskar vovvarna till alla som lever i galaxen..

Och matte instämmer, även om  h o n  för sin del inte anser söndagarna vara de godaste dagarna..

"Söndagsångest" är ett begrepp hon hittade på för en tjugofem år sen, eller så..

På den tiden var hon ensam "pool" på hela rektorsområdet och kunde bli skickad precis vart som helst..

På dom flesta skolor rivdes hon utmärkt och hade bra relation till både elever och kollegor.. Utom på  e n  skola..

Och dit blev hon ofta nog skickad på måndagar.. Usch.. Därav söndagsångesten..

--Var det en bråkig högstadieskola, som gav dej ångest.. Hundarna är beredda att sympatisera med matte även så här många år efteråt..

--Inte alls.. Det var en ganska liten låg-och mellanstadieskola, men stämningen där var deprimerande.. Förmodligen fanns det stora motsättningar i samhället i stort, och det var det som speglade sej i det lilla..

--Det märkliga är, att söndagsångesten finns kvar om än i förminskad version..

--Vad ska vi göra idag.. Hundarna är ivriga..

--Om det inte regnar ska vi träffa Agneta och åka till Sternö.. Där är det länge sen vi var.. Ett halvår minst..

Matte gick ofta en lång runda på Sternö med newfoundländarna.. Flera gånger i veckan.. Inte så ofta med Kanelen, och  v i  har varit där ganska sällan..

Mattes mänska, som var den, som lärde matte att uppskatta Sternö, var ofta där och fiskade.. Och plockade svamp..

Han var bra på svamp, mattes mänska.. Han anlitades höstarna igenom som ledare för svampexkursioner av olika föreningar..

En gång hade unga fältbiologer anlitat honom, men hade ingen tanke på att en föreläsare tar betalt..

Ungdomarna blev snopna när det blev tal om ersättning, för dom hade inte ett öre..

--Nöjer du dej med en påse päron, blev den generade frågan..

Visst nöjde han sej med det, och kom hem med  en påse gråpäron och ett brett leende på läpparna och en episod att mysa åt så länge han levde.. Vilket, sorgligt nog inte var så länge till..

Här skördade vi körsbär i somras.. En del av dom ligger sen ett par-tre månader i en stor glasflaska i källaren.. Tillsammans med brännvin och lite rönnbär.. Det ska så smångenom bli  l i k ö r..  Det tror iallafall matte och G. som står för halva "koket"..

--Men, om det inte  b l i r  likör då, matte.. Vad gör ni då, damerna..

--Då spolar vi ner alltihop i toastolen.. Ingen skada skedd..

--Köpte du inte nåt på marknaden, matte.. Hundarna tycker att deras mänska verkar ovanligt  t o m h ä n t  för att ha varit på marknad..

--Jodå.. Ett stycke prästost, ett par sockor, fem lotter i Kattkommando Syds tombola och ett rör treo på apoteket..

--Jag hade 200 kronor på fickan och alltihop gick åt utom 14 kronor och dom fick den runda och goa tiggargumman utanför Systembolaget..

Som vanligt blev vovvarna utan.. 

Solen, som sken så varmt under förmiddagen, har gått i moln och det är ganska  s v a l t  ute..

I förmiddags var det emellertid varmt och skönt.. Matte gick i skjortärmarna på marknaden.. Många mänskor gick faktiskt fortfarande i kortbyxor..

--Det  ä r  dock oktober, säjer matte förundrat..

På träden kan man se att hösten har kommit.. Inte för att vovvarna kan det, men matte berättar, att lövverken börjar skifta i alla tänkbara färger.. Från ljusaste gult till mörkaste rött och brunt.. Och givetvis fortfarande  grönt..

Utsikt från arbetsrummets fönster.. Matte tog kortet igår och man kan se lönn, körsbär, björk och parkaralia..

Himlen var allt annat än oskyldigt svartblå, vilket inte märks så mycket på kortet..

För ett år sen tog matte nedanstående kort och kallade det: 2 Mos 3:2 och mallade sej storligen för sin fyndighet..