--Ooo.. Tack matte.. Tack.. Tack.. Lilla Hallons tacksamhet och glädje är enorm..

Äntligen har min mänska fattat, att små hundar  i n t e  ska äta magermat, utan hon har äntligen  köpt  r i k t i g  hundmat igen..

Igår vid lunch fick jag den goda, riktiga maten för första gången på flera veckor.. Och sen var jag mätt och lugn och glad hela dagen..

Tänk att matte  ä n t l i g e n  fattat,  att hundar inte ska banta..

Förresten är hon inte så mycket för att banta själv.. Igår lagade hon leverstuvning och potatismos till lunch.. Båda rätterna med åtskilligt smör och grädde..

Dessert åt hon också: en långdajm..

Sen var hon också mätt och lugn och glad hela dan.. Och inte  å t  hon mera heller.. Ingenting på hela dan..

--Hade inte klarat det, sa hon och släppte ut byxlinningen..

--Har du  v ä g t  dej nyligen, matte.. Lilla Hallon är aningens aning retfull..

--Nä, men idag går byxorna om.. Matte knycker på nacken..

--Hur går det med liljorna i fönstret, matte..

Lilla hunden  v e t,  hur man manipulerar sin mänska.. Hon behöver distraheras så hon glömmer tänka på vovvens vikt.. För att inte tala om byxlinningen..

Ringamålaliljan har börjat tappa lite av skönheten, men  j u l a m a r y l l i s e n  från förra året skjuter upp flera centimeter om dan..

--Det  h ä r  var väl ingen skönhetssyn precis.. Lilla Hallon ställer sej som så ofta skeptisk till mattes fotokonst..

--Nä, men man ser hur hög stängeln blivit, hur stor löken är och hur kraftig knoppen.. Det var  d e t  som var meningen med bilden..