Måsarna skriker alldeles besumligt utanför.. Förmodligen hittar dom mat nånstans i närheten.. Matte slängde för övrigt ut en del bröd, som hon inte tyckte om, för en stund sen.. Lilla Hallon fick också en liten, liten bit..

--Varför tyckte du inte om  d e t  brödet, matte.. Lilla hunden tycker för sin del att det var helt OK..

--Det var en massa  s o c k e r  i det.. Inte som i hönökaka, som smakar bra trots att det är så sött, nä, det här brödet var smaklöst samtidigt.. Disktrasa i socker.. Typ..

--Nu sa du "typ", matte.. När har du lärt att säja  d e t..

--Det ordet har jag alltid känt till, men jag brukar vanligvis inte använda det.. Men just nu passade det bra.. Typ..

Igår morse var det såphalt på gatan.. Matte var duktigt ängslig.. Broddlös som hon var.. Idag var gatan helt bar och termometern visade plusgrader..

--Det  ä r  nog så, att våren har börjat så smått.. Mattes glas blir    plötsligt  ö v e r f u l l t..

Nästan varenda dag kommer ett ögonblick, när jag börjar undra var lilla mor är.. Ingenstans står hon att finna..

Men så kommer nåt och distraherar mej.. Kanske ett ljud ute på gatan.. Kanske ett matteskrammel i köket.. Och så glömmer jag bort lilla mor.. Till nästa gång jag börjar leta efter henne..

Att hon inte ens  f i n n s  längre är svårt att förstå.. Matte förstår det bättre än lilla hunden, men hon  saknar henne

lika mycket hon..

--Leta reda på ett riktigt  f i n t  kort av lilla mor, matte.. Vovven har plötsligt börja längta alldeles förskräckligt efter sin lilla morsa..

Här ligger lilla mor och sover på mattes huvudkudde.. Kortet togs för ett år sen..

Och här sitter hon på köksgolvet och är helt betagande..

--Du ser fundersam ut, matte.. Lilla hunden börjar fundera han också..

--Jag funderar på vad  d u  funderar på, säjer han.. Nästan lite ängsligt..

--Faktum är, att jag funderar på politik.. Nåt, som jag aldrig intresserat mej för.. Matte verkar mer förundrad än fundersam..

--Det hela sattes igång  h e l t  utan min egen förskyllan när jag hörde en politiskt verksam person säja såhär;

--Vi måste se till så att..

Och så kom det en del funderingar över hur detta tillseende skulle gå till.. Den, som skulle utsättas, var inte tillfrågad..

--Frågan är, om inte detta ständiga tillseende är en omvänd form av förtryck..

--J a g,  för min del, tillhör säkerligen den kategori, som behöver tillsyn.. Men  v i l l  jag bli tillsedd och mer eller mindre fråntas ansvaret för mitt eget liv.. Och  v e m  är det som ska se till mej..

--Visst, funderar matte vidare, visst är det bra med sjukförsäkring och pension och fria skolböcker och mödravårdscentraler och allt annat som medborgarna har rätt till..

--Men när "den goda staten" börjar lägga sej i privata företeelser, och diverse småtjafs, som ska bestämmas om och tillåmed  l a g s t i f t a s  om, då har det gått för långt..

--Detta ständiga omhändertagande verkar ha resulterat i att många mänskor blivit helt förslöade och utan eget initiativ.. "Kommunen, Skolan, Staten, ansvaret ligger där.. Inte hos mej som egen tänkande person..

--Jag tror det hela började redan med Gustav Eriksson, han, som kallades Vasa, och sen har det fortsatt av bara farten.. Kungen, adeln, kyrkan, och numera politiker, alla har dom tagit om hand oss vilsna medborgare.. Ialla fall om våra pengar..

--Och i forna tider om våra män.. Som skickades hit och dit i Europa och Asien av krigstokiga kungar.. Käringarna fick klara sej på egen hand så gott det gick.. D o m  var det ingen som tog hand om..

--Är du inte lite  f ö r f ä r l i g  nu, matte.. Svansen försvinner missmodigt in under magen.. Lilla Hallon mår inte väl av att hans mänska visar svarthumör..

--Jo, vovven, det är jag.. Men nån gång emellanåt  b e h ö v e r  jag gorma lite.. Det borde väl  d u  veta..   D u  är inte främmande för gormande själv..

En bild, som visar hur min mänska känner sej i dag, söndag och mitt i oxveckorna..

Ungefärligen fem plusgrader ute, ungefärligen vindstilla, alldeles avgjort lördag..

Lilla Hallon rättar till togan. klämmer fast lagerkransen, höjer sin högra framtass och hälsar dom jublande massorna på Forum..

--Du är ungefärligen inte fullt klok, muttrar matte och hivar in vovven för att fortsätta kissrundan..

Det är vår i luften.. Lilla Hallon känner det alldeles avgjort i nosen.. Fåglarna väsnas nåt besumligt, och ogräset växer redan på uppfarten..

Redan har det börjat komma upp  a n n a t  också.. Dom första  s n ö d r o p p a r n a  sticker upp, vilket fröjdar matte outsägligt..

Matte var precis ute och tog den här bilden.. Vårtecken den 21 januari..

--Hade  d u  trevligt på din bjudning, matte.. Lilla Hallon är en aning tveksam till sin egen trevlighet.. Jag tyckte nog jag kände mej en aning  f ö r b i g å n g e n.. Det var inten som direkt tog nån notis om mej.. Jo, Agneta lite då och då..

--Jag hade trevligt, vovven.. Det jag dukat fram smakade bra och fick strykande åtgång.. Precis som det ska vara på en bjudning..

Efter kalaset fick lilla Hallon en lite längre vandring, och  d e t  var nåt han uppskattade.. Mycket..

Matte går omkring om ser knipslug ut.. D e t  brukar vara tecken på att  j a g,  lilla Hallon, ska  u t s ä t t a s  för nåt..

Antingen ska jag till Ann i Ebbarp och bli kloklippt och/eller friserad, eller ska jag till veterinären och bli Gu´vet vad..

Trevligt känns det iallafall inte..

Det är redan fredag, och till skillnad från alla andra fredagar ska matte ha  g ä s t e r  ikväll.. Inte många dock..

Dammsugaren ska fram och dammtrasan.. Badrummet städade matte ordentligt i går.. Pedantiskt ordentligt..

--Vad ska du  b j u d a  på matte.. Vovven slickar sej om nosen.. "Nojsen" som mattes syster brukade säja..

--Inget märkvärdigt.. Lite ost och nåra kex och lite frukt.. Och lite gott (förhoppningsvis) vin..

--Det var mycket "lite" och "nåra"  det, matte.. Kommer du inte på nåra  s y n o m y m e r..

--Jo då: Ett par, tre små ostar, ett obestämt antal kex, en klase vindruvor och ett par flaskor vin.. Duger det..

--Mja.. Det första alternativet  v a r  faktiskt bättre.. Behåll det..

--Slumpar du fortfarande blogg, matte.. Lilla hunden byter ämne..

--Nja-ä,  l i t e  kanske.. En och annan gång, men jag fick liksom  a v s m a k  för hela hanteringen, när jag läste en kria om hur nån i detalj beskrev sina toalettbesök under en maginfluensa..

--Är det sånt som kallas  s k i t p r a t,  matte..

--Kan man nog säja.. D i s t a n s l ö s t  för att inte säja  s a n s l ö s t  sådant..

Det här osmakligheten kräver faktiskt en trevlig bild.. Som moteld..

Mattes ringamålalilja blommar nu för fullt..

--En sån tur att du behöll jättekappan, matte.. Lilla Hallon tycker sej minnas, att matte hade funderingar på att lämna tillbaka second-hand-kappan, som hon var så glad att ha köpt.. Utan att ha provat den först..

Snyggkappan är ungefär fyra storlekar för vid, och räcker nästan ner till fötterna.. Det enda som passar är faktiskt ärmlängden..

Igår kväll  f r ö s  emellertid matte nåt förskräckligt när vi skulle aftonvandra, och då var det gott att ha en kappa, som rymmer flera tjocka tröjor.. Plus sjal..

--Nu funderar du väl inte på att lämna tillbaks kappan, matte..

--Inte ett ögonblick, vovven.. Det kommer flera kalla kvällar.. Förresten.. Jag kanske växer i den med tiden..

Egentligen var det mest för det snygga fodrets skull matte köpte kappan.. 50 kronor.. Ull, kashmir och en aning syntet.. Inte synbart använd.. Men som sagt.. Alldeles för stor..

--Är du bra i nacken nu, matte.. Lilla Hallon tycker sej märka, att matte rör sej lättare.. Skuttar omkring och snor runt precis som vanligt..

--Ja.. Tack och lov är jag helt återställd.. Men vilken smäll..

"Vilken jävla smäll"  för att citera Dynamit-Harry, Jönsonligans egen Franz Jäger- specialist..

Det är inte alltid lilla Hallon begriper vad matte pratar om.. Dynamit-Harry.. Franz Jäger.. Stora frågetecken..

Jag kan berätta, att jag  i n t e  tycker om att gå ut i det här kalla och blöta vädret.. Min lilla mage, som förresten är återställd igen, precis som mattes nacke, jo, min lilla mage befinner sej alldeles för nära marken för att det ska vara trevligt..

Imorse var det mörkt när vi gick ut, och eftersom jag sölade och drog alla benen efter mej hann det bli nästan ljust innan vi kom hem igen..

Det är faktiskt på tiden att vi kommer till skogen igen..

Matte är glad.. Hennes nacke mår fint, men hon säjer att hon tänker ha sjalen ett tag till..

Ute är det väldigt typiskt vinterväder.. Typiskt för  v å r  landsända vill säja.. 

Lite, lite blötsnö har det kommit i natt..

--Bara tillräckligt för att dölja  i s f l ä c k a r n a  på gatan.. Säjer matte dystert..

--Men, så skiner hon upp.. För varje dag som går kommer vi närmare våren..

--Nu ska jag ta världens dystraste foto, säjer hon och börjar mixtra med kameran..

Så här ser det ut utanför vår infart..

--Sol ute, sol inne.. Sol i hjärta... Säjer matte, men hon menar det inte.. Hon menar det ironiskt..

--Är det nån, som gillar den här vyn, så är det lagom åt hen.. Säjer hon och skjuter fram hakan..

Hallons lilla mage är återställd.. Följden av sjukan har blivit. att jag är  h u n g r i g a r e  än någonsin..

Tror nästan jag  s k u l l e  kunna "äta en häst".. Fick jag bara ett par dar på mej så..

Matte börjar rabbla upp ramsan om den lilla gumman som svalde en fluga.. Och sen en spindel för att ta flugan.. Och så vidare med större och större djur tills hon svalt en häst.. Och då dör hon. Givetvis..

--Är det sånt som detta som tillhör kategorin "värdelöst vetande".. Lilla hunden misstänker starkt att så är fallet..

--Precis, min älskling.. Matte flinar belåtet.. Precis så är det..

--Nu dog jag, pep matte och  t r o d d e  verkligen på det..

Det var så här:

I ett par dar hade matte gått och haft ettrigt ont i nacken.. I går var det värre än nånsin.. Hon hade resignerat.. Nackspärr går bort av sej själv.. D e t  var hon säker på.. Men det  t a r  sina veckor..

Men igår klockan 15:43 small det till i nacken.. Smällen hördes lång väg.

Det var  d å  min mänska trodde hon dog..

Men se  d e t  gjorde hon inte.. Kotorna la sej tillrätta och det var tydligen det som small..

Genast mådde matte bättre, och idag är nacken nästan helt återställd..

Mattes lilla mor trodde alltid att det inte fanns mycket, som inte  v ä r m e  kunde kurera.. Därför går matte omkring med en sjal virad runt halsen.. Som ska bli helt återställd, menar hon..

--Du har ju klippt av dej halva huvet.. Lilla hunden är konfunderad..

--Det gör inget.. Det är sjalen jag vill visa..

--Förresten, säjer matte smått ilsket.. Förresten  b r u k a r  selfies se ut på det här sättet.. Folk tappar liksom översta delen av huvet och då kan jag lika väl klippa bort panndelen helt..

Det finns  e t t  TV-program min mänska aldrig missar, och det är idrottsgalan.. Trots att hon egentligen inte är det minsta sportintresserad..

Igår kväll var det dags.. Jättetrevligt som vanligt, menade matte, som satt och höll tummarna för att  h ä s t e n  skulle få Jerringpriset..

Nu blev det förstås  r y t t a r e n,  som fick hämta skålen, men  m a t t e  menade iallafall att det var hästen som skulle haft den..

Kylan håller i sej.. I morse var det ungefärligen fem minus när vi kissrundade.. Ingen snö dock, vilket både hund och mänska är tacksamma för..

--Jag undrar om det inte redan är vecka 3.. Matte ser fundersam ut och börjar räkna på fingrarna.. Och så går hon för säkerhets skull ut i köket, där almanackan hänger, för att kolla..

Jojomensann.. Det är vecka 3. Den 16 januari och Hjalmar har namnsdag.. Helmer också..

Dagen har blivit märkbart längre, men det är kallt..

D e t  fick matte och lilla hunden erfara vid fyratiden i natt, när min lilla mage sa ifrån..

Först försökte matte att inte låssas  o m  att hon hört när jag hoppade ner från sängen..

--Jag bara  d r ö m m e r,  mumlade hon.. Men se  d e t  gjorde hon inte..

Tjocka byxor, tjock tröja, yllesockor, kängor, halsduk, mössa och kappa.. Matte fumlade och klädde sej som i ultrarapid, allt medan vovven pep och gnällde.. Och gick runt, runt på trappavsatsen..

Nåja, vi  h a n n  ut.. Med råge.. Sen var det svårt för matte att somna om, men lätt för lilla Hallon..

Jag fick det sista av magmedicinen i dag.. Magen har blivit bättre, men jag har fortfarande känningar..

Det är måndag idag och matte fröjdar sej.. En hel vecka ligger framför oss..

--Vad ska vi  g ö r a  den här veckan.. Lilla hunden är givetvis angelägen om att matte ska lova långa skogspromenader..

Men hon säjer bara "vi får väl se".. Standardsvaret när hon inte riktigt vet..

Är det  h a l t  i skogen kommer vi garanterat inte dit.. Ingen kan vara räddare för att ramla och slå sej än matte..

D e t  har hon gjort ofta nog under sitt liv.. Numera faller hon tungt och klumpigt och kan slå sej fördärvad..

--Föll du mjukare f ö r r.. Lilla Hallon tittar undrande på sin mänska.. Betyder det, att du skulle vilja vara  u n g  igen..

--Nä,  d e t  skulle betyda, att jag fick gå igenom alla dom  f a s e r  jag lagt bakom mej en gång till, och  d e t  är inget jag åstundar..

--Men, det är klart, tillägger hon, om det betyder att jag kunde falla utan att slå ihjäl mej, så tackar jag ja..

--Nu tar vi en trevlig bild, matte.. Svansen i topp..

Den gången hade vi tur.. Som   s å g  hunden i cat-bilen.. Och att matte dessutom hade kameran med sej var dubbel tur..