--"Godda på er alla, mitt namn är Karl Nilsson.. En visa vill jag sjunga.. Den handlar om mej själv"   ..

Så har matte gått och gnolat dom senaste dagarna.. Och så har hon sett så både sorgsen och full i skratt ut, att jag till slut bara måste fråga vad det var för en långtråkig vers hon gick och sjöng..

Jo då.. Det är ett gammalt revynummer, som Povel Ramel framförde för närmare 50 år sen..

Han kom instapplande på scen som en gammal, förbrukad man och sjöng en ändlös visa om sitt trista och enahanda liv från vaggan till graven..

Egentligen var det en djupt tragisk sång, men folk skrattade och skrattade och skrattade.. Ingen tänkte på, att det egentligen var om  a l l a s  gråa liv han sjöng..

--M-men matte.. Det är ju  s å  lilla Hallon också berättar om sina dar.. Jag går upp, äter, går ut och lyfter ben, sover (numera i nya soffan), äter, går förhoppningsvis till skogen, sover, äter, leker lite, gormar och skäller, äter, kvällskissar och går till sängs.. Plötsligt märker jag hur  e n a h a n d a  och förutsägbara mina dar är..

--Mina är inte mycket innehållsrikare dom, säjer matte fundersamt.. Det mesta gör vi faktiskt tillsammans..

--Det är väl bara när du är ute och påtar eller åker till stan som våra dar skiljer sej från varandra.. Svansen dalar mer och mer..

Hade matte en svans skulle den säkert ha börjat dala den också..

Vädret är grått, det är söndag och både hund och mänska har upptäckt hur lite vi egentligen  g ö r  med våra liv..

--Vi ändrar på detta, matte.. På studs helst.. Tanka bilen så åker vi till fjällen, där vi aldrig har varit, eller till Rom, där både du och Caesar, men inte lilla Hallon, har varit.. Bry dej inte om nåra förberedelser.. Sätt oss i bilen bara.. Och  å k..

M-men.. Matte verkar tämligen förvirrad.. M-men alla  r ä k n i n g a r, som börjar droppa in snart.. Vad ska vi göra med dom..

--Dom får väl ligga till sej tills vi kommer hem igen.. Om vi nu nånsin  g ö r  det..

--Vad säjer du, matte.. Ska det inte bli roligt att träffa den här mannen.. Tror du han gillar  h u n d a r..

H a n s  liv var iallafall inte enahanda..

--Nä, men så blev han  m ö r d a d  också..

Äsch..