Stackars, stackars lilla Hallon.. Igår var det synd om mej..

Så här var det:

Matte hade noterat, att jag börjat  ä t a  väldigt långsamt och att jag gned tassarna mot nosen ofta, ofta.. Något litet  d r ä g e l  släppte jag då och då ifrån mej dessutom.

H o n  befarade som vanligt det värsta och tog mej till veterinär Christopher.. Och  h a n  sövde ner mej, slipade av en massa plack och  d r o g  u t  tre lösa tänder..

Sen mådde jag uselt under återstoden av dan.. Orolig, kissnödig och hungrig var jag.. In och ut fick matte ta mej..

Sista vändan tog vi vid tiotiden strax innan vi gick och la oss.. Men vi  s o v  gott hela natten..

Idag mår jag betydligt bättre, men öm i  m u n n e n  är jag..

Till all lycka har inte tandoperationen påverkat min förmåga att  ä t a..

E n  enda klocka återstår på mattes ringamålalilja, men julamaryllisen från förra året slår ut vilken dag som helst..

--Sån tur att inte alla klockorna slog ut samtidigt.. Lilla Hallon gläder sej åt att vi har haft fina blommor en hel månad nu och kommer att  f å  i ytterligare en..