Under över alla under.. Matte tog mej till  s k o g e n  i går..

--Åja,  s å  sällan kommer du väl inte till skogen, gruffar min mänska.. Det är ytterst sällsynt, att det går en vecka utan skogsvandring, gruffar hon vidare..

Det blåste ordentligt i går.. Inte för att vi  f r ö s,  men på eftermiddagen blev matte väldigt  h e s, rösten sprack liksom.. Och så kasade den  n e r  ett par oktaver..

Lilla Hallon tittade storögt på sin mänska.. Trodde inte mina öron.. Hon lät som en gammal avdankad bassångare..

Tack och lov låter hon som vanligt igen..

Matte började sin guideutbildning i går kväll..

--Var det  t r e v l i g t,  frågar lilla Hallon.. H a n  är mycket mån om att hans mänska ska ha trevligt, nämligen..

--Gediget snarare än trevligt, säjer matte.. Alla tassade liksom runt och kände lite på varandra.. Ja, inte fysiskt förstås.. Snarare  m e n t a l t..

--V i s a d e  du  u p p  dej, matte.. Skröt lite med vad du har gjort under ditt liv.. Och talade om hur  b e g å v a d  du är..

--Tokfrans.. Nä, jag bara presenterade mej och sa att jag älskar Listerlandet..

--Vad beträffar  m e r i t e r  så har jag egentligen inga.. Och min begåvning inskränker sej till att missa avtagsvägar.. Och i viss mån till att laga sås..

Så här långt har mattes stolthet Orchidén (med stort O) hunnit..

--Varför flyttar du inte in Orchidén till stora fönstret i vardagsrummet.. Lilla hunden tycker, att den är för fin för att ha på köksbordet..

--Därför att den alltid har stått i norrfönstret.. När det blåste som värst för nåra veckor sen flyttade jag ner den från fönsterkarmen till köksbordet, där det viner mindre.. Det är dock en  t r o p i s k  växt, säjer matte..

Det är ett tag sen vi såg  s o l e n  sist.. Det är gråmulet och så blåser det.. Riktigt norjeblåser..

Ovädret har tack och lov gått norr om oss, men bara nåra ynka mil härifrån ligger snön "vit på taken"..

Både vovven och hans mänska hopppas att den  h å l l e r  s e j  där.. Jag tror ingen   här vid Hanöbuktens strand vill ha nån snö.. Blöt och tung som den alltid är..

Ikväll ska matte sätta sej på skolbänken igen.. Guideutbildningen, som hon i ett anfall av optimism anmälde sej till, startar..

--Tycker du att det blir spännande, matte.. Lilla hunden tycker iallafall det..

Även om det inte blir så många tillfällen att praktisera det hon lär sej, får hon iallafall lära sej en del om sin hembygd, och d e t  är intressant nog.. Kyrkan guidar hon  r e d a n  i..

I morron ska hon vara med och planera för sommarens begivenheter där..

--Inte är det nåt  j a g  kan tillföra planeringsmässigt, säjer hon, men är glad över att bli medbjuden..

--Jag kör bara mjölken, säjer hon och vad hon menar med  d e t  kan lilla hunden inte begripa..

--Hur blir det med ditt  a n d r a  jobb.. Jobbet under rockfestivalen.. Lilla Hallon har ett svagt minne av att hans mänska höll på med smörgåsbredning i Tinghuset ett par tre morgnar under rocken..

--Nä, det slutade jag med redan för ett år sen.. Det blev faktiskt för betungande.. Först upp vid halv sex.. Sen ut en längre promenad med vovvarna och sen jobbstart vid sju..

--Fast det var s ä l l a n  leverantörerna kom i tid, så det blev jäktigt värre.. Och så var det diverse småtjafs om brickor och annat..

Matte tyckte sej dessutom ana nån slags rangkamp.. Nåt, som alltid varit  h e n n e  främmande..

Vår mänska var van vid arbetsdisciplin från skolan, och mådde inte särskilt bra med sakernas ordning, eller rättare oordning i tinghuset..

--Leta upp en  f i n  bild nu, matte.. Nu vill inte vovven se nåra döda kajor eller vissna begonior.. Nu vill vi se en  fin bild från  n a t u r e n..

Den här bilden från 2015 visar stigen vid Stora Kroksjön en marsdag..

--Ska vi inte åka dit idag, matte.. Snälla..

--Vi får väl se..

Suck..

Post Scriptum;

Apropå  n a t u r e n..  Fasantuppen från förra  veckan kommer fortfarande på besök då och då.. Alldeles uppenbart var han inte krasslig..

--Gomorron och go´söndag.. Salve.. Lilla Hallon sveper togan tätate omkring sej och rättar till lagerkransen..

Massorna på Forum tystnar förväntansfullt.. Lilla Hallon sveper med sin örnblick över sina undersåtar, harsklar sej diskret och..

--Tokfrans, stå inte där och snusa, sätt lite fart  och gör vad du ska så vi kommer hem nån gång..

Min mänska har en enastående förmåga att slå dom finaste drömmar i kras..

Det är söndag.. Hasselhängena är mogna och skakar ut sitt frömjöl i vinden.. Matte har varit uppe och skramlat sen halv sju och Orchidén har tagit ett stort steg mot full blomning, men det har tagit sin tid..

På vandringsleden på Sternö, den, som  bland annat går runt Stolta slätt, som numera är ett jättehål, ni vet, jo, där finns det skyltar uppsatta, som talar om vad man kan se under promenaden.. Och om  e k a r  får man veta att dom växer i trehundra år, står mogna och vuxna i trehundra, och sedan  d ö r  i trehundra..

--De´du, matte.. Tänk niohundra år.. S å  gammal är alltså den skröpliga gammeleken på Sternö.. Den har alltså hållit på att dö ett par hundra år redan..

--När du och din lilla hund,  som är ungefär jämngamla,  (Inte med  e k e n  men med varandra)  är borta, kommer den fortfarande att stå kvar och dö..

Matte börjar räkna på fingrarna: Den var ollon nån gång på korsfarartiden, höll på att växa under unionen, var på väg att bli fullvuxen när svenskarna erövrade oss.. Och nu står den och dör, gammal och skröplig..

--Men  g r ö n s k a r  gör den fortfarande varje vår.. Och det finns mängder av andra ekar runt omkring den.. Dom är kanske barn eller barnbarn eller barnbarnsbarnbarnsb... Puh...

Matte känner sej  uppenbarligen k n ä s v a g  för hon faller ner på en stol alldeles blek i ansiktet..

--Det som suger mest, säjer hon, är, att den fortfarande kommer att leva när  v i  är borta..

--Upp med hakan, matte.. Det är massor med träd, och andra varelser också, som kommer att överleva oss.. Inget märkvärdigt med det.. V i  har själva varit överlevare.. Tänk på det..

Märkligt vad en liten hund ändå förmår peppa sin mänska..

--Vad ska du reta dej på idag, matte.. Lilla hunden försöker sej på en liten försmädlighet..

Men matte tar honom på fullaste allvar..

--Jo, säjer hon eftertänksamt.. I dagens tidning var det ett reportage om en flicka, som målade stora, otäcka bilder.. Såna som grafittimålare dekorerar väggar med.. Våldsamma, smått skrämmande bilder..

--Det retar mej, säjer hon, att en person med så uppenbar talang, kastar bort sin begåvning på att  h ä r m a s..

--Det hon gör, och är stolt över, har  s e r i e t e c k n a r e  gjort i hundra år..

--Egentligen, fortsätter hon,  r e t a r  jag mej mindre än  s ö r j e r..

--Skulle  d u  kunna göra nåra bilder, matte..

--Ja då, härma andra skulle jag alldeles säkert kunna göra.. Och göra det  b r a.. Men nåt  e g e t  vore tusenfalt svårare.. Där skulle jag gå bet.. Jag som så många andra..

Lilla Hallon kommer att tänka på när matte trodde sej om att lära sej trolla.. Och bet sej ordentligt i tummen..

Men eftersom jag är en  h ä n s y n s f u l l  liten hund låter jag bli att påminna henne..

Igår var jag hos Ann i Ebbarp och friserades..

Jag visste med en gång vart vi skulle.. Redan när matte skramlade med kopplet visste jag det.. Och vägrade kliva ur soffan..

Men matte  ä r  trots allt större och starkare än jag, så jag fick ta skeden i vacker hand och hasa med..

Ann förfasade sej över hur tjock jag är  t r o t s  att jag ätit en hel säck magermat.. Matte tycker nog att jag blivit en  l i t e n  aning smalare..

Och smalare ska jag bli.. Suck.. Så nu ska maten blandas ut.. En del vanlig mat med två delar magerdito.. Suck..

Orchidén börjar spricka upp.. Och matte fröjdar sej..

--Även i farten.. Matte förundrar sej storligen, och det som får henne att förundra sej är en TV-annons om trimning av ögonbryn "även i farten"..

Tvenne söta unga flickor går lös på ögonbrynen med en liten  r a k a p p a r a t.. Och  det påstås att den här operationen kan äga rum "även i farten"..

--Arma barn, säjer matte och skakar på huvet.. Vad som  k o m m e r  att hända är, att ögonbrynen kommer att frodas och blir styva och buskiga.. Som på en schnauzer ungefär..

--Eller som  n ä s h å r e n  på en  g a m m a l  man, fnissar lilla Hallon.. Och  d e t  kommer gananterat att ske i "farten"..

Nåt annat, som förbryllar matte när det gäller TV-reklam, är, att alla, som deltar måste hoppa omkring och mer eller mindre  v r å l a.. Framfär allt om det är  b i l a r  man gör reklam för..

--Hur kan man tro, att man säljer flera bilar genom att låta skådespelarna i annonserna uppföra sej som de precis har rymt från  a p b e r g e t  på zoo..

--Matte, matte.. Vad kom  f ö r s t.. S p e g l a r  dom här annonserna verkligen mänskligt beteende.. Eller försöker dom  p å v e r k a  mänskor att  b l i    som om dom precis rymt från apberget..

Matte säjer, att hon varken  v e t  eller   b e g r i p e r,  men en och annan gång ser hon exempel på "annonsbeteende" ute bland folk..

--Det är för övrigt inte bara i annonserna fok beter sej besynnerligt.. I en reklamsnutt för en semesterresa som nåra kändisar, bland andra Lill-Babs, beter sej deltagarna precis lika vanvettigt.. Springer imkring med vidöppna munnar..

--Förmodligen  v r å l a r  dom med sina gap, när dom inte stoppar  m a t  i dom, säjer matte, som har stängt av ljudet i väntan på ett vettigt program..

--Apropå vettigt program, säjer hon.. Kristian Luuk i "På spåret" har också lagt sej till med vrålattityden..

--Lindström  uppför sej fortfarande någorlunda rumsrent, säjer hon..

Den här bilden får illustrera vad matte tycker om gap-TV.. Bara skräp, således..

Kortet togs efter rockfestivalen på campingängen nedanför vårt..

Igår, sa matte malligt, igår lärde jag med att laga crêpes suzettes, sa hon och mallade sej ytterligare..

Lilla Hallon är idel frågetecken.. J a g  tyckte att matte stekte sill, som hon serverade med potatismos och grönsaker..

Visserligen blev sillen och moset väldigt gott, (det tyckte mattes barndomskamrat U. också) men inte var det crêpes suzettes precis..

På Sveriges Mästerkock lagades det dock crêpes suzettes och matte tittade noga och lärde sej..

--Jag kan undra om man kan  u t e s l u t a  flamberingen, säjer matte eftertänksamt.. Hon är tydligen rädd att huset ska börja brinna..

Om lilla hunden har förstått saken rätt, är crêpes suzettes en efterrätt..

--D u  brukar väl aldrig bjuda på efterrätt, matte..Lilla Hallon är förbluffad..

--Nä,  e n  rätt brukar räcka, säjer min mänska..

--När jag lagar crêpes suzettes,  o m  jag nu gör det, utesluter jag varmrätten och serverar  bara desserten..

Tänk, så finurlig en mänska ändå kan vara.. Tillåmed  m i n..

--Du har skrivit "crêpes suzettes"  f e m  gånger på den här lilla stycket, matte.. Sex med det du skrev just nu.. Håller du på med nån slags besvärjelse, eller.. Svansen börjar dala betänkligt.. Nåt hokus pokus vill lilla Hallon  i n t e  vara med om..

Matte bara smilar lite smått.. J a g  tror att hon  a l d r i g  kommer att flambera nåra pannkakor.. Det är för övrigt ytterst sällan hon steker nåra.. Och  o m  hon skulle göra det, blir det vanliga bonnapannkakor..

Minns ni  f e m t i l a p p e n  matte hittade på gatan..

D e n  låg och gottade sej i hennes plånbok ett bra tag.. Men sen träffade hon på en stackars zigenargubbe, som kört bensinslut ett par hundra meter ifrån en mack, och stod och grät..

Inte för att han kunde få så många liter för en femtilapp, men matte halade fram sin och gav honom.. I förhoppningen om att han åtminstone skulle kunna ta sej hem..

--Var han  t a c k s a m,  matte.. Lilla hunden tycker att matte gjort nåt bra och är värd beröm..

--Han tyckte nog, att det alldeles för  l i t e.. Men  j a g  tycker jag var värd beröm.. Matte flinar så smått..

--Vad är det som är så roligt, matte.. Vad skrattar du åt..

--Åt mej  s j ä l v,  vovven.. Åt mej själv..

Min mänska snor omkring lite planlöst och plockar lite här och lite där..

--Varför beter du dej så här egendomligt, matte.. Lilla hunden känner sej smått irriterad över mattes pillande än på det ena, än på det andra..

Så här är det:

Matte och en barndomskamrat, som har stuga här i Norje, byter lunch med varandra då och då.. Och idag är det mattes tur..

Tro inte att matte inte välkomnar sin gamla kamrat, för det  g ö r  hon.. Och gläder sej åt att träffa henne..

Men:

Kamraten har argusblick och lägger märke till precis allt.. Och matte känner sej  o t i l l r ä c k l i g.. Hon är väl medveten om både sina brister och dödssynder..

--Det är främst dödssynden  l ä t t j a,  som har framkallat alla bristerna, säjer matte, som faktiskt är en ärlig själ..

Och bestämmer sej för att fortsättningsvis vara lite flitigare med sopkvast och skurtrasa..

Samtidigt funderar hon över om det inte finns  n å t  sätt att slippa ifrån.. Att bara lägga under mattan, liksom..

--Men, matte, du städade ju härom dan.. Lilla hunden begriper inte alls mattes samvetsbetänkligheter..

--Jo, men det blev inte  h e l a  huset.. Jag tröttnade efter  h a l v a  ungefär.. Mattes glas töms.. Snart är det bara bottenskylan kvar..

--Nåja, säjer hon lite gladare.. Laga mat är jag iallafall bra på, säjer hon.. Glaset börjar sakta fyllas igen..

--Nåt annat du är bra på är att ta konstiga kort.. Ett och annat  f i n t  också för all del.. Lilla hunden gör så gott han kan för att muntra upp sin mänska..

--Leta reda på ett konstigt och ett fint så mår du bra igen, säjer han och viftar ett slag på svansen..

Tja, att fotografera en alldeles död kaja får väl kallas en smula konstigt.. Särskilt som inte  h u v e t  kommit med..

Kajan grävde matte för övrigt ner, men  n å n  var det som grävde upp den igen och tydligtvis antingen åt upp den eller bar bort den.. Vi hittade nmligen fjädrar och grävspår vid "graven"..

Vallmo tillhör våra favoritväxter.. Det här vackra, vackra ogräset tillägnade vi lilla mor..