--En ädelsyren, en vit, sa matte för en tio-tolv år sen..

Sade och for till Ljungsleds plantskola och köpte en..

(Detta hände, o mitt hjärtebarn,  l å n g t  innan matte skaffat sej  m i n s t a  hum om trädgårderi)..

Syrenen inhandlades och grävdes ner där nu summerwindrosorna och lavendeln står..

Den slokade omedelbart och matte bar tusen och tusen kannor vatten och hällde över den..

Överlevde gjorde den, men nåra  b l o m m o r  kom det aldrig..

Efter ett par år grävde matte upp busken, men aktsam om allt levande som hon är, kastade hon inte bort den, utan planterade den i ett tämligen glömt hörn av trädgårn.. Och där fick den stå..

Och det har den gjort i många år utan en enda liten klase.. Ända tills nu..

--Jag tror inte mina  ö g o n,  sa matte när vi kissvandrade i trädgårn i går kväll..

I morse sa hon, att hon nog  d r ö m t.. Men se,  d e t  hade hon inte..

 Busken har på nåt märkligt vis  v u x i t  och håller dessutom på att blomma..

Nån, som också håller på att hämta sej, är lilla Hallon..

Min mun är mycket, mycket bättre.. Givetvis tack vare den illasmakande gelen matte smörjer in mej med morron och  kväll..

Igår ringde dom från Hembygdsföreningen och frågade om matte kunde hjälpa till med att bre smörgåsar under rockfestivalen, men hon tackade nej..

Här, i det som matte tycker är Norjes vackraste hus, före detta tingshus, numera hembygdsgård, har hon hjälpt till ett par år..

Redan förra året tackade hon nej till att jobba där.. Hennes rygg är inte så stark.. Dom krafter hon har spar hon åt lilla hunden och trädgårn..