--Hästar, sa matte, är helt obegripliga djur, sa hon och skakade på huvet..

--Vad är det som är så obegripligt med  d o m.. Lilla Hallon har bara träffat  e n  häst, en islandshäst, och  d e n  var inte det minsta obegriplig.. Varken hen eller hens mänska, som satt ovanpå..

Hästen och hunden blev riktigt goda vänner under den korta stund vi träffades i skogen..

--Jo, dom är så stora och starka och ändå låter dom hunsa sej hit och dit av små svaga mänskor.. Släpa både på  d o m  och deras maskiner och vagnar.. Nåt sånt skulle inte  d u,  lilla korv, tillåta..

Och så berättar matte om en häst  h o n  träffade när hon bara var en liten flicka..

Hästen hade hennes far lånat för att plöja på tomten.. (Detta, o mitt hjärtebarn, hände under kriget, när mat var ransonerad, så man fick odla på sina små stycken.. Både potatis, grönsaker och tillåmed brödsäd)..

Hästen var ljust brun och hade vit man och svans och den var stor och tjock och hade ett enormt huvuud..

Matte var helt fascinerad av detta enorma djur, och ville förfärligt gärna bekanta sej närmare med det..

Det  f i c k  hon dock inte..

Men hon fick sin chans när hennes far gick in i huset.. Förmodligen för att dricka kaffe..

Närmare och närmare hästen smög sej matte.. Och hen stod och vilade sej med skum runt nosen..

Det där skummet intresserade matte mycket..

Till slut vågade hon sej fram och petade runt lite i skummet.. V ä l d i g t  försiktigt..

Sen  l u k t a d e  hon på skummet och fann att det luktade ganska  g o t t..

Och så  s l i c k a d e  hon på skummet, och upptäckte att det  s m a k a d e  gott också..

Där stod den stora hästen och lät det lilla barnet peta på sej och slicka av sitt finger gång på gång..

--Du kan inte ha varit fullt klok, matte, som kom på en sån idé.. Vad sa dina föräldrar om tilltaget..

--Dom fick aldrig veta, och hade dom fått det hade min lilla mor förmodligen tuppat av direkt.. Far hade troligtvis gett mej smörj..

Och hästen stod där och tuggade och tuggade..

--Märkliga djur som sagt..