Nästa vecka kommer Tony, häckklippare, med sitt gäng.. I år kommer han att ha mycket att göra hos oss..

Samtidigt som vi tycker det ser  t r e v l i g t  ut med all grönskan, inser vi, att om det får fortsätta på detta viset , kommer både huset och vi att helt begravas i växtligheten.. Törnmatte och lilla Törnhallon..

I går var lilla Hallon hos veterinären och fick sin spruta..

Fy Fabian så läskigt det var att komma dit igen.. Lilla hunden minns så väl behandlingen han utsattes för i våras: Först den grundliga undersökningen matte ställde om..  Med blodavtappning och röntgenundersökning.. Usch..

Och sen, när jag fick ont i munnen och fick smörjas och kletas in två gånger om dan en hel vecka.. Och sist men inte minst, när jag fick problem med öronen.. Matte hålls förresten och  p u d r a r  dom fortfarande en gång i veckan..

Det var hemskt att komma dit igen.. Tack och lov tog behandlingen bara ett par sekunder.. Men  d e t  kunde jag ju inte veta i förväg..

Matte var hos B. i går och bytte en del växter med henne.. Så idag (om en liten stund) ska hon plantera..

Meningen var, att jag skulle följa med och umgås med Skorpan.. Efter veterinärbesöket  (och i bakugnshettan) kände jag mej alltför trött och sönderstressad för att göra nånting anat än  v i l a  mej..

Idag är det betydligt svalare.. Den är disigt, och matte påstår att ljuset är skugglöst, nåt, som behagade henne på den tiden hon fotograferade..

--Fotograferar du inte nuförtiden, matte.. Lilla Hallon tycker väl, att matte knäpper både nu och då..

--Nu, lilla Hallon, tar jag  b i l d e r,  och  d e t  är nåt helt annat..

--Tusan också, sa matte.. Jag har bitit mej i tungan, sa hon..Långt bak, sa hon.. Måste ha gjort det i sömnen, sa hon  och grinade illa..

--Gör det mycket ont.. Lilla Hallon är som vanligt beredd att trösta sin mänska..

--Bara när jag sväljer, men då gör det ordentligt ont..

Det enda råd lilla hunden kan komma på är, att matte måste sluta  ä t a  under nåra dar.. Då behöver hon inte svälja och tungan kan läka i lugn och ro..

För fyra år sen köpte matte en vit klätterros.. D e n  skulle klänga i rönnen, var det tänkt.. Det skulle bli så vackert med dom röda bären och dom vita blommorna.. Så var mattes plan..

Det visade sej, att rönnen inte trivdes med rosen och att rosen helt och fullt delade rönnens känslor..(Att rosväxter inte trivs ihop visste inte matte)..

Rosen flyttades till sydväggen, men det var lite si och så med trivseln där också.. Ända tills nu.. Tack vare massor med vatten och ordentligt med gössel..

--Är det inte ett rent underverk att du inte lyckats ta kål på den stackars rosen, matte.. Lilla Hallon blickar bistert upp på sin mänska..

--Du är ju ett rent underverk du också, säjer han.. Ett underverk av  o k u n n i g h e t.. Vovven är inte nådig..

Och matte rodnar skamset..

--Men jag  l ä r  mej, säjer hon.. Varenda dag lär jag mej nåt nytt.. Oftast sånt som får betecknas som värdelöst vetande.. Men  ä n d å..  Jag  l ä r  mej..

Vatten och gössel (hönsskit) har gjort susen på den här misshandlade stackars rosen.. Och i morse var matte ute och klippte bort överblommade kalkar.. Och satte på vattenspridaren..

--Köpte du nåt på marknaden i går, matte.. Lilla hunden kan inte erinra sej att han sett en enda marknadskaramell och inte en enda fånig T-shirt..

--Minsann, säjer matte.. Jag köpte en ny  p l å n b o k.. Den gamla var totalt uppsliten..

Och så berättar matte, att sin allra första plånbok fick hon av sin syster, som varit på Kiviks marknad med en kamrat och hennes familj.. Och köpt en present till sin syster..

Det var en slitstark och bra plånbok, som höll i femton år..

--Förresten, säjer matte eftersinnande.. Förr i tiden fanns det herr- och damplånböcker.. Damplånböckerna var ganska  s m å.  Precis som om damerna hade en annan sorts sedlar än männen..

--Eller inga sedlar  a l l s,  tillägger hon..

--Har  d u  varit på Kiviks marknad nån gång, matte.. Lilla hunden bereder sej på att får höra om vådliga äventyr i stil med Bombi Bitts..

--Nä.. Och inte har jag nån lust att åka dit heller, säjer matte med bestämd röst..

Igår var jag med matte och B. på Sternö för att vänja B:s lilla hundracka, Skropan, vid att umgås med andra hundar..

Till en början var lilla minivovven tämligen sur.. Han gjorde tillåmed  u t f a l l  mot mej när jag försökte nosa på honom.. Ack ja, den ungdomen..

 Det gick dock bättre och bättre, och mot slutet av promenaden gick jag lös.. Vid det laget struntade jag fullständigt i Skorpan.. Säjas kan, att  j a g,  lilla Hallon, inte gjort minsta ansats till att anfalla  h o n o m..

Matte ska lämna bilen på verkstad igen.. Hon har upptäckt skakningar i ratten, och sådana uppkommer inte av sej självt..

Agneta ska möta upp på verkstan och sen ska damerna åka till  s o m m a r m a r k n a d e n  i Sölvesborg.. Det har faktiskt blivit tradition att göra det..

Agneta brukar köpa sandaler och matte har tänkt sej ett par illgröna byxor..

Lilla Hallon får göra som vanligt när hans mänska inte är hemma:

--Ska du ha  k a m e r a n  med dej till marknaden.. Eftersom lilla hunden inte får följa med tycker han att det iallafall vore roligt att titta på nåra  k o r t..

--Knappast vovven.. Jag kan  t a p p a  den, och  d e t  vore inte roligt.. Med tanke hur många kort jag har på hundarna och trädgården i den..

Matte har slutat läsa deckare, men tittar på såna i TV det gör hon.. Långtifrån alla, men nåra stycken..

Igår kväll var det ett alldeles färskt avsnitt av "Morden i Midsomer", om möjligt ännu mer förvirrande än vanligt..

E n  skådespelare, som gör chefsdeckaren, har redan slitits ut, och efterträdaren är ingen ungdom han heller..

Matte säjer, att hon känner igen dom flesta skådespelarna vid det här laget..

--Det är nästan om att återse gamla vänner gång på gång, säjer hon, och konstaterar att dom gamla vännerna blir lite tröttare och lite gråare för varje år som går..

Det  h a r  hänt, att någon av alla dom här B-skådespelarna blir befordrad och plötsligt får spela en huvudroll..

Michael Kitchen är en sån person..

I  g a m l a  repriser spelar han ofta en riktigt slem figur.. Och så plötsligt får han rollen som otroligt rättrådige och fullständigt omutlige Foyle i "Foyle´s  War"..

Vid det här laget har han varit chiefinspector Foyle i tio år ungefär, och kriget är för längesen slut..

V i  slutade titta när kriget tog slut.. Alla onaturligt påklistrade äventyr  e f t e r  kriget känns bara fel.. Men mr 

Kitchen har jobb till långt efter pensionen..

--Det skulle 17 till för att sitta och hitta på alla dom här deckaräventyren, säjer matte.. Inte bara 17, säjer hon..

--4711, tillägger hon och ser knipslug ut..

--Tycker du om  b a r n,  var det nån, som frågade matte..

Matte tänkte inte ett ögonblick efter, utan svarade prompt, att det gjorde hon  i n t e..

Frågaren blev alldeles ställd..

--M-men du har ju jobbat med barn och ungdomar nästan hela livet, sa Frågaren förfärat..

--Min erfarenhet är att barn är ungefär som vuxna.. En del är sympatiska.. Andra inte.. Lärarjobbet går inte ut på att tycka om.. Eller tycka  i l l a  om vad det beträffar..

--Tänk efter ett ögonblick.. Ingen skulle komma på idén att fråga mej om jag tyckte om 40-åringar, eller hundraåringar.. Eller 29-åringar.. Eller älgkalvar.. Eller vad som helst.. Välj själv..

--Världen är befolkad av  i n d i v i d e r.. Inte av löst sammansatta kollektiv..

--M-men  h u n d a r  tycker du väl om.. Eller.. Piper lilla Hallon och stoppar in svansen under magen..

--M i n a  hundar har jag alltid tyckt om, men det finns säkert riktigt elaka hundar också.. Som ingen skulle drömma om att gilla..

--Än en gång: jag föredrar individer framför kollektiv..

--Är det därför du inte är med i nåra föreningar.. Eller läsecirklar.. Eller studiegrupper.. Lilla hunden har fått nåt att fundera på..

--Det är kanske så, säjer matte eftertänksamt.. Jag har aldrig trivts i grupper.. Mår bäst som ensamseglare.. Utan att för den skull tycka  i l l a  om nån..

--För övrigt anser jag att det är skillnad mellan att tycka  i l l a  om och att inte tycka  o m..  Hänger du med..

Det enda lilla Hallon hänger med är huvet och svansen.. M e d  hänger han inte alls..

--Gaska opp dej, vovven.. Det är knappt jag  s j ä l v  hänger med i det här resonemanget..

Min första (och lilla mors också) mänska B. har flyttat hem till Sverige efter ett antal år utomrikes..

Matte och Agneta var och hälsade på henne i går..

Matte fann till sin glädje att lilla Skorpan, B:s lilla hund, fortfarande var på banan..

Damerna bestämde, att jag ska ta "hand om "  Skorpan under nåra skogsvandringar så att lilla Skorpan blir lite socialiserad..

--Vem kan vara bättre ämnad än du, oh mitt hjärtebarn, du som är så älskvärd och vänlig mot andra hundar.. Matte har höga tankar om sin lilla hund..

Det blåser och körsbären håller på att mogna.. Dom som  f i n n s,  vill säja..

I går såg vi en kråka, som satt och smorde kråset på en av dom   n e d r e  grenarna, en som matte lätt kan nå upp till..

--Vi  t a r  den, matte.. J a g  skrämmer den rakt på dej och så vrider  d u  nacken av den.. Svansen styv och rakt upp.. Och öronen så lyfta så högt det går..

--Äsch, sa matte.. Den  k l a r a r  vi aldrig.. Och för övrigt  u n n a r  jag kråkan nåra bär..

Nåra, som matte  i n t e  unnar  n å n t i n g,  är mördarsniglarna.. I morse låg den här kannibalen och åt på vår uppfart.. Säjas kan, att den inte tog så värst många tuggor efter att matte fått syn på den..

--Hade det inte varit för att det är snudd på  h ä d e l s e  hade jag kallat den här bilden för "The Last Supper",  säjer matte med trots i blicken..

Ajöss med regnet.. Idag skiner solen och lilla Hallon tycker livet är härligt..

I morse kunde jag stå och nosa  u t a n  att bli våt om magen.. Och ingen annanstans heller..

Vår trädgård börjar mer och mer likna en  u r s k o g,  och matte har tingat Tony Häckklippare.. Träd och buskar är nämligen på väg att bli ohanterliga..

Sist det var så var i början på 90-talet och den gången fick matte ta hit en grävskopa för att få undan växtligheten..

D e n,  grävskopan alltså, förvandlade tomten till ödemark, och så vill vi inte ha det en gång till..

Vi vill ha det  f i n t..

--Lagoma korvar, som mattes syster brukade säja..

Igår var det dags att ta bort kungsljuset  i n n a n  det började fröa av sej..

--Vad ska vi  i n t e  göra idag heller, matte.. Lilla Hallon har dom sista dagarna inte fått göra så värst mycket trevligt.. Bara korta kisserundor mellan skurarna..

--Idag ska vi  i n t e  gå till skogen och vi ska  i n t e  vräka i oss för mycket mat heller.. 

--Jag, för min del, är bortbjuden, men du får inte följa med..

Precis som om jag brukar det.. Fnys..

Hela fredan regnade det.. Hela lördan  s k a  det regna.. Men på söndag middag  d å  ska solen börja skina igen..

Det är inga  h e m s k a  slagregn.. Det bara maler på.. Inte för att det inte behövs, men aningen tröttsamt är det..

Matte går och gnolar på en visa, som hon minns från det hon var riktigt liten.. Ja,  a l l t  minns hon förstås inte, men en del fragment.. Visan handlar om en gammal man, som "gick klädd uti ett lakan med skägget växande vilt på hakan"..

"Ofta tog han Jaffabanan och hälsa´ på sin mor i Kaanan.". Gubben Noak, alltså.. Inte den  r i k t i g a  gubben Noak, den som Bellman skrev om.. Utan en annan, troligen nån slags revygubbe..

Nåväl, gubben fick en dag en uppenbarelse, att han borde bygga sej en båt.. För "sommaren blir våt"..

--Tror du verkligen, att det blir så illa.. Lilla Hallon ser bekymrad ut.. Hur ska matte kunna bygga en båt.. Det enda hon har i båtbyggarväg är nåra brädstumpar, som blev över när hon byggde en spaljé, en låda spik och en hammare..

Matte tröstar sin lila hund med att regn i båtbyggarstorleken är en orimlighet..

--Opp med hakan, vovven.. På söndag skiner solen..

Det råder ingen tvekan om att regnet är välkommet.. Försommaren har varit het och torr och bevattningsförbud har rått..

I många, många trädgårdar har man smällt upp jättestora badpooler till barnen.. Tja, dom vuxna badar dom också.. Lilla hunden undrar när det ska bli förbud på dom baljorna.. Som sväljer tusentals liter dricksvatten..

Matte undrar för sin del vad dom ska vara  b r a  för  när vi har hela havet bara ett par hundra meter från oss.. 

En annan företeelse, som finns i massor av trädgårdar, är jättestora studsmattor och stora fotbollsmål.. Lilla hunden förstår ingenting.. Barn blir verkligen servade nu för tiden.. Kan dom inte hitta på  n å n t i n g  själva, undrar han..

--Är du missundsam, matte.. Unnar du inte barnen att ha roligt..

--Jo då, men jag tvivlar på att alla dom här anordningarna verkligen  ä r  så roliga i längden.. Barnen skulle kanske må bra av att bygga lagårdar i skogen och lära sej använda sin fantasi.. Istället för att få allt serverat.. Nästan färdigtuggat.. Faktiskt..

--Dessutom är dom här tivolianordningarna grymt  f u l a.. Och oftast står dom oanvända..

Lilla hunden kan bara konstatera, att matte börjat den här dagen med att kvirra.. Vem vet, det kanske är regnets fel.. Det också..

--Har du ingen  b i l d  idag, matte.. Lilla hunden tycker att en trevlig bild vore en lämplig avslutning på mattes gnäll..

Inte blir det  m å n g a  klasar på vinrankan, men dom som blir, kommer att vara söta och goda.. Alltid når att se fram emot..