--Det är högst märkvärdigt så mycket man lägger märke till när man har kameran i näven, sa matte förundrat..

--Först såg jag att  l i n b l o m m o r n a  kan vara  r ö d a, fast inte så ofta som  b l å.. Och inte så höga heller..

Varför bilden bara blev  h a l v  kan varken mänska eller hund begripa.. Man  s e r  dock att linblomman är röd, och  d e t  får väl antas vara huvudsaken..

--Och så lade jag märke till, att det fina bollkrysset jag fick för en tid sen inte tålt omflyttningen.. Sorgligt nog..

--Vad ska du göra åt  d e t.. Vovven är fylld av medkänsla.. Han tycker synd om både växt och mänska..

--Så fort jag har slutat snora och hosta och svettas vid minsta ansträngning ska jag gräva ner den i jorden.. Den kanske tillåmed kan övervintra..

Parkaralian, eller Djävulens spatserkäpp, blommar och fäller blad samtidigt

För övrigt blommar summerwindrosorna lika flitigt som alla andra år vi har haft som.. Matte säjer, att när hösten kommer ska hon gräva bort lavendeln från rosorna.. Hon tycker att den brer ut sej på rosornas bekostnad..

--Vad ska du  g ö r a  med lavendeln, matte.. Lilla hunden känner inte igen sin mänska.. Det enda  h o n  brukar gräva bort är ogräs..

--Ge bort.. Agneta vill ha ett par buskar, och lavendel är det många som vill ha.. T r o r  jag iallafall.

Om inte gräver jag ner den nån annanstans på tomten..

--Matte  f å r  jag, snälla.. Lilla hunden bubblar över av återhållet skratt.. Han vill så gärna visa en  b i l d  som matte tog i lördags.. Det var menat att bli en fin naturbild på en ekorre, som samlade nötter i vårt hasselsnår.

Matte stod länge i fönstret och lurpassade på kurren.. Hon knäppte och knäppte, men fick bara  s v a n s e n..

--Håll du dej till växter när du ska fota matte.. Tillåmed lilla Hallon är svår att få med på bild.. Trots att han är ett tamdjur.. Ett synnerligen tamt djur..