Det här är Svante.. Han som är svart, smal, snabb och whippet.. Och lilla Hallons  v ä n..

Han var lite trött när matte fotade honom.. Han hade nämligen varit med lilla Hallon, matte och Agneta i skogen och plockat svamp ett par timmar.. Visserligen var han inte, som lilla Hallon, lös, men att gå i koppel är nog ganska tröttsamt för en snabblöpare som han..

--Det  h ä r,  sa matte är ett av dom finaste kort jag någonsin tagit, sa hon och ställde in kameran:

Kortet togs i Agnetas uterum i sommarstugan. Hela grytan blev knökfull.. 

Svampen var praktiskt taget färdigrensad i skogen, så det var ytterst lite som fick skäras bort..

Man kan se mattes gamla morakniv på korgkanten.. Den är slö och rostig, men duger till att rensa svamp med..

--Jag undrar, säjer matte fundersamt, jag undrar om jag begår en  k r i m i n e l l  handling när jag går ut med min gamla kniv..

--Hur ska polisen veta, att kniven är ett  r e d s k a p  och inte ett  v a p e n.. 

Lilla Hallon blir förfärad.. Tänk om min mänska hamnar i  f ä n g e l s e  för en gammal rostig knivs skull..

--Du måste  s l i p a  upp den, så du slipper skämmas om polisen tar dej.. Lilla Hallon försöker sej på lite galghumor.. Mest för att trösta sej själv..

Det gungar i hasselsnåret.. Ekorren förmodligen.. V i  bryr oss inte.. Matte  h a r  redan fotograferat den..

Igår tog matte ett kort vid Sunnansund, där damerna hittade en hel del chapinjoner:

--Tanken är god, säjer lilla hunden,  m e n,  säjer han och spänner ögonen i sin mänska: Du har slarvat.. Horisontlinjen är inte nån horisontlinje.. Den  l u t a r.