Idag är det hundsovarväder..

Dagen började ganska  s e n t  ändå.. Klockan var kvart i åtta och matte snusade och sov.. Nåt hon ytterst sällan gör så länge.. Det var lilla hunden som tyckte att det var dags att stiga upp, och började illfänas..

Och så har dagen gått.. Matte har inte varit hemma och lilla Hallon har ägnat sej åt  s ö m n..  I loppissoffan..

Det är höstdagjämning idag, och vad lilla hunden begriper betyder det, att dag och natt är lika långa.. Inte bara här utan över hela jorden..

Matte var bortbjuden i går kväll.. Hon var hon Agneta och bjöds på kräftor och annat gott..

Agneta hämtade henne med bil, men  h e m  fick hon gå.. Det var beckmörkt ute när hon travade hem..

Genom Boket har hon gått i kolsvart mörker många gånger.. Främst med Joker, hennes första hund, den vackre och gode newfoundändaren Joker..

--Aldrig jag var rädd när jag gick där med  h o n o m,  sa hon när hon kom hem..

--Var du rädd i går kväll, matte.. Lilla hunden gillar inte tanken på att matte ska traska omkring i svarta mörkret och vara rädd..

--Mja   l i t e.. Matte drar på det.. Men så kommer hon på nåt viktigt:

--Det kanske kan bero på att det har gått drygt 40 år sen, och då var inte skogen så hög och mörk och  j a g  var betydligt snabbare på foten än jag är nu.. Och dessutom: Vem ger sej på en mänska som har en 60-kilos hund i sällskap..

--Var det nån som  g a v  sej på dej i går kväll, matte..

--Nä, varken i går kväll eller nån annan gång, vovven..

Mattes mänska med  u n g h u n d e n  Joker nån gång sommaren 1972..