--Bokarna på våren och lönnarna på hösten, sa matte.. D e t  är dom vackraste träd jag vet, sa hon..

Bokskog på Skäralid i maj för två år sen..

Lönn i Norje mitt emot motellet på andra sidan gamla E22:an..

--Sån tur att vi har så många olika slags träd, du Plutten, säjer matte förundrat.. Det finns delar av Sverige där det bara finns  g r a n..

--D o m  hade det inte funnits här, som inte skogsägarna  p l a n t e r a t  in dom..

Dom flesta av mattes bekanta tycker att granar är dystra och sorgliga träd..

--Dom påminner om  g ö d s v i n,  säjer matte.. Dom snabbväxer bara för att huggas till flis och ge pengar till "uppfödarna".. Precis som gödsvin, säjer hon argt..

Matte missade "Kulturnatten" i Karlshamn i år igen.. Vädret var otrevligt i går kväll med regn och blåst..

Egentligen hade matte och Agneta planerat att åka tillsammans, men ingen av damerna kände nån större lust när vädret var som det var..

Det är söndag, solens dag, men idag är det mulet och blir förmodligen regn lite senare.. Förmodligen behövs det eftersom bäckar och kärr är förkrympta.. Nästan torrlagda..

Ännu har vi haft nån frost i vår trädgård.. Den står i full blomning fortfarande.. Särskilt rosorna verkar trivas med livet..

Det är väldigt  t o m t  i kvarteret på lördagmorgnarna..

Den enda levande varelse vi träffade var en  k a t t  som satt bakom en soptunna..

Vi stod plötsligt nos mot nos, men ingen av oss var pigg på att slåss.. Och inte vrålade vi heller..

Matte och Agneta tog en tur till höstmarknaden i Sölvesborg, men  d ä r  var det nästan lika folktomt..

--D e n  marknaden ligger nog på dödsbädden, säjer matte sorgset..

Hon minns när hon var skolflicka i Sölvesborg,  d å  var höstmarknaden en begivenhet..

Ett är såldes där en slags  s k r i k a r e,  en liten platta man tog i munnen och blåste i..

Två dar varade fröjden med skrikarna, sen förbjöd rektorn dom..

D å  tyckte matte det var taskigt gjort.. I  d a g  förstår hon honom så innerligt väl..

--Tempora mutantur, nos et mutamur in illis..

--OOh, matte.. Var det  l a t i n  du precis pratade.. Lilla hunden vet inte till sej av förtjusning.. Romartokig som han är.. Vad  b e t y d e r  det..

--Tiderna förändras och vi med dom.. Det betyder det, lilla korv..

I morse var det frost i gräset på lekplatsen bredvid vårt.. Men inte hos oss..

Den tar  o j ä m n t,  frosten..

Lilla Hallon var med matte och Agneta (men inte Svante.. H a n  var hemma hos sina ordinarie mänskor) i skogen och letade svamp..

Nån större skörd blev det inte.. Nåra trattisar och ett gäng blåmusseroner bara..

--Ta ett kort på  m e j,  bad matte.. Hon hade nämligen precis varit och klippt av allt håret och ville ha en bild på hur  f i n  hon blivit..

--Fin blev jag, men det drar kallt om  ö r o n e n,  säjer min mänska.. I svampkorgen finns nästan bara lilla hundens koppel.. (Bilden togs vid Södra Hoka)..

--Nu tar jag och ringer Agneta och föreslår en skogspromenad, säjer matte..

--Ja,  g ö ö r  det, matte.. Lilla hunden är omedelbart på alerten..

I natt frös vi..

--En sån tur att vi har varandra, du matte.. Lilla hunden suckar en djup, belåten hundsuck..

När det var som kallast i natt buffade lilla Hallon sej under täcket till matte och sen bynglade vi ihop oss och värmde varandra.. Och sov den gottaste sömn man kan tänka sej..

På eftermiddagen hade vi varit på Stiby med Agneta och Svante..

Matte hade kameran med sej:

Matte påstår alltid att den här skogen får henne att tänka på en kyrka..

Ja,  h o n  bör veta eftersom hon gajdar i Ysane kyrka nåra dar varje sommar.. Lilla Hallon,  h a n  har aldrig varit i nån kyrka..

Innan vi for till skogen tog matte ett kort nere vid motellet.. Där går en gångväg under gamla E22-an..

I den här gångtunneln hittade matte en gång ett helt gäng tunna silverarmband, sådana som flickorna hade på 80-talet..

--Var har du  d o m, matte.. Lilla hunden vill gärna titta på silverarmband från 80-talet..

--Jag gav bort dom.. Minns inte vem som fick dom.. Förmodligen min systerdotter.. Eller nån elev.. Jag minns inte..

Ibland önskar lilla hunden att hans mänska inte vore  f u l l t  så avspänd när det gäller ägodelar..

Lilla hunden har ingen som helst förmåga att känna medlidande eller empati.. Hade han haft  d e t  skulle han ha tyckt synd om sin mänska nu..

Hon har nämligen fått ryggskott..

Hon reste sej lite  f ö r  raskt upp från sittande i går morse, och då liksom small det till i hennes rygg..

--Egentligen gör det mest ont när jag försöker resa mej upp från sittande, säjer hon..

--Lyckas jag bara räta upp mej är det inte så farligt längre, säjer hon..

I eftermiddag ska matte fara till frissan.. Håret har vuxit nåt hiskligt den senaste månaden, och står mer eller mindre rakt ut från huvet, och så vill hon inte ha det..

--Hur ska frissan kunna få håret att hålla sej på plats.. Lilla Hallon är mystifierad..

--Hon ska få  k l i p p a  a v  det..

Stiby i går.. Jag var lös hela tiden medan matte och Agneta letade svamp.. Svante var också med, men  h a n  får inte gå lös.. Han  j a g a r  nämligen.. Dessutom är han  s u p e r s n a b b..

Matte är brydd.. Alltid, alltid, när vi plockar svamp håller jag mej i hälarna på Agneta.. Ett och annat ögonkast ägnar jag matte, men det  är Agneta jag håller mej till.. Så har det alltid varit..

Saken är den, att jag tror jag säkrare kommer hem om jag är med Agneta.. Matte har inget vidare lokalsinne.. Nämligen..

Hittade damerna nån svamp, då..

--Jo då, mattes korg fylldes med stoltfjällskivling och champinjoner.. Nåra blåmusseroner, som legat i Agnetas bil sen förra dan, fick också komma med, men  d o m  var inte lämpliga till mänskoföda längre.. Maskarna hade varit där först..

Meningen är att damerna ska kalasa på svampen idag..

Det blåser bra och fler och fler  l ö v  trillar ner.. Det börjar bli  h ö s t..

Min mänska har en  h ö s t f a n t a s i,  som hon har ägnat sej år i massor med år..

Det är så här:

Matte går på en stadsgata.. Hon är  o t r o l i g t  snyggt och dyrbart klädd.. (Inte som i verkligheten alltså).. Det blåser och luften är full av virvlande löv.. I bakgrunden hör man havet..

--Och, och   s e n  då, matte.. Vad händer  s e n.. Svansen vibrerar av sänning..

--Tja, det var liksom allt..

Svansen faller ner direkt och lilla hunden traskar in till loppissoffan.. Tala om antiklimax..

Ännu dröjer sommaren kvar på Stiby, men redan ligger en del  l ö v  på marken..

--Igår, du matte, igår kan man tala om  s k y f a l l,  hela långa dan.. Lilla hunden känner sej aningen skärrad..

Så här mycket har det inte regnat på en dag sen den gången matte räknade fel på en nolla, och påstod att det kommit 800 millimeter i stället för 80..

Sin höstvana trogen har min mänska letat fram en del böcker, som hon inte läst på ett bra tag..

Förra året läste hon Austen, och till sin förvåning  g i l l a d e  hon henne..

Och så läste hon "Mästaren och Margarita" och fann till sin förvåning att hon gillade Bulgakov också..

Styrkt i själen kastade hon sej över "Gösta Berlings saga", men den skrönan gjorde henne så fruktansvärt mörkrädd, att hon lade den åt sidan efter första kapitlet..

Just nu läser hon Lenngren..

--Att  h o n  var både kvick och  s k r i v k u n n i g,  visste jag, säjer matte förtjust.. Men man kanske skulle behöva en liten  p a r l ö r  emellanåt.. 1700-talssvenska är inte  h e l t  lätt att förstå, säjer hon..

--Fast, tillägger hon eftersinnande, modern tonårssvenska är tämligen obegriplig den också..

--Det är snart dags att ta fram sticket igen, matte.. Lilla hunden minns hur matte stickade och stickade hela mars och hela april och en bit in i maj.. E t t  varv tog en timme..

Sen blev det sommar och för varmt att sitta med, som matte sa, "ett helt  f å r  i knät"..

--Det roliga med det här jobbet var, att jag inte visste hur det hela skulle sluta.. Matte förundrar sej över hur flitig hon var.. Och hur lätt det var att komma på figurer och mönster..

--V e t  du nu hur ärmarna ska se ut.. Ska  d o m  också vara mönstrade..

--Tja, vi får väl  s e..

Precis så brukar matte säja, när hon inte vill (eller kan) ge ett klart besked..

Idag såg vi ett igen: ett alldeles perfekt pyttelitet "stekt ägg":

Både hunden och matte är helt mystifierade..

Månag och ny vecka..

En del gula blad har börjat dyka upp på träden.. Nu ska dom snart börja blåsa ner, och då blir det ett förskräckligt gnällande på trädgårdsägarna..

Alla löv ska nogsamt sopas upp och forslas bort.. Under pust och stön..

Så inte  v å r a  löv.. Matte kör över dom ett par varv med gräsklipparen och så blir dom till mat för maskarna, som i sin tur göder gräset, som i sin tur växer så det knakar.. Det kallas resaikling.. Fast så stavas det inte..

Lilla hunden bryr sej inte så mycket om stavningsregler..

"Jag stavar som det  r o a r  mej att stava".. Det gör matte också.. Ibland, men inte alltid..

Det är måndag.. Alltid lika trevligt.. Fast, det är klart:  Om måndagsmorronen är veckans trevligaste stund, så kan det bara bli sämre ju längre tiden lider..

I morse gick min mänska upp redan vid femtiden, och då var det fortfarande ganska mörkt..

Lilla hunden misstänker att hon satt och huvudbryade framför datorn.. Hon har nämligen precis fått hjälp med att installera en ny mejladress eftersom den gamla togs tillbaka av mejlbolaget..

--Det är inte så många jag känner, säjer matte.. Så det är ju trevligt att kunna kommunicera med den lilla bekantskapskrets jag  h a r,  säjer hon.. Om det nu är det jag  g ö r,  säjer hon bekymrat.. Allt jag skriver kanske bara försvinner ut i rymden, tillägger hon sorgset..

Idag kommer vi nog inte till skogen eftersom det blåser duktigt.. För nåtra dar sen var vi på Sternö med Agneta och Svante.. Matte hade kameran med sej.. Här ses två hundar och mänskan Agneta:

Skillnaden mellan matte och Agneta är, att Agneta klär på sej ordentligt, medan matte oftast inte bryr sej så mycket om att palta på sej.. Men så går hon omkring och fryser också.. För det mesta fryser hon eftersom hon har slarvat med att sätta på sej ordentligt med kläder..

--Lär du dej aldrig, matte.. Lilla hunden förundrar sej..

--Eller är du möjligen för  l a t..

Sommaren fortsätter oförminskad.. Solen skiner och det är varmt ute.. Men det blåser.. D e t  gör det å andra sidan nästan konstant här hos oss..

Oktober börjar idag.. Den månad då matte fyller år.. Det gjorde hennes syster också.. Och hennes systerson..

Det mörknar tidigt om kvällarna.. Redan vid sextiden börjar det skymma, och värre blir det..

Vi var på Sterrnö häromdan och Svante och Agneta var med. Matte hade kameran med sej och fotograferade flitigt..

Den här bilden blev nästan lite  f ö r  tjusig, tyckte matte, som inte är mycket för alltför vackra och utslätade vyer..

Men sen råkade hon kasta en blick i bildens nedre högra hörn, och där stod en soptunna..

Matte håller på att försöka komma underfund med kamerans finesser (högt på tiden eftersom hon har haft den i snart tre år), och lyckades fixa bort tunnan..

Min mänska mallade sej och tyckte hon varit duktig..

Mattes mejlfunktion har varit bortkopplad under nåra veckor..

--Det verkar som om  o p e r a t ö r e n  försöker skydda den mot  m e j  s j ä l v.. Säjer hon argt..

Nu har emellertid B., som var lilla mors mänska innan  v i  fick henne, hjälpt matte att installera en  n y  mejladress..

Med nervösa fingar håller min mänska på att försöka skriva och sända brev på den nya adressen..

Ibland går det..

Det är söndag och lilla Hallon önskar hundligheten  o c h  mänskligheten en trevlig helg..