--Idag äter dom gustavadolfsbakelser i Göteborg, sa matte helt apropå..

Lilla hunden blev förstås nyfiken..

--Varför då, matte..

--Jo, stan grundades för sisådär en fyrahundra år sen av en svensk kung, som  h e t t e  Gustav Adolf ..

--Sen fick han för sej att bli nån slags  v ä r l d s e r ö v r a r e  och drog i väg till Tyskland med sina arméer.. Tja. dom flesta köpte han förstås på platsen..

Till en början gick det bra för honom.. Han erövrade stad efter stad..

Enligt gammal god svensk historieskrivning blev han och hans soldater oerhört populära..

Invånarna, i den mån det fanns nåra kvar, i dom sönderslagna och förbrända städerna han intog, hälsade honom som man nu hälsar fotbollshjältar eller popstjärnar är han kom intågande, fet och präktig.. I spetsen för sin halvsvultna och trasiga armé..

--Den 6:e november 1632 var det slut med kungen.. Halvblind (han lär ha varit oerhört närsynt) pustade han sej upp på sin häst, Streiff, och försvann i dimman..

--Hur man kunde vara så korkad att man släppte iväg honom utan stor eskort, begriper jag inte, säjer matte..

Svenskarna var dock inte dom enda som var korkade denna morron.. 

Tyskarna, var  m i n s t  lika korkade.. Dom fick nämligen  t a g  i honom och gjorde slut på honom..

--Vilket  k a p  det hade varit att ta honom  l e v a n d e,  säjer matte.. Ytterligare femton års krigande hade kanske kunnat undvikas..

Så här såg han ut, "hjältekonungen".. Porträttet, som matte har knyckt ur Grimberg, visar en  u n g  GA, men man kan ana, att han redan då börjat lägga på sej ordentligt..

Han blev nämligen som beskrivs "med åren tämligen fet"..

En samtida förundrades över hur mycket han lyckades spilla på sej när han intog sina jättemåltider, och ansåg, att av hans nerspillda väst borde man kunna laga till en ordentlig sås..

En  n u t i d a  engelsk historiker betecknar kunden som "en charmerande psykopat"..

--Namnet på historikern har jag glömt, men Herman Lindqvist citerar henne..

I "Den tappre soldaten Svejks äventyr i världskriget" (en bok vars befängdhet faller matte på läppen, även om den numera är en aning föråldrad) låter författaren både hästen och kungen stå uppstoppade på Livrustkammaren i Stockholm.. Hästen gör det..

Kungen själv forslades så småningom hem till Stockholm för att begravas, men hans hjärta hade hans sörjande änka lagt beslag på och  d e t  vårdade hon som en högt älskad relik.. Förfarandet lär inte varit helt unikt..

Begravningen sköt hon upp gång efter gång.. Hon behöll nämligen inte bara hjärtat utan besökte varje dag det kungliga liket under gråt och jämmer..

--Var hon inte fullt klok. matte.. Lilla hunden finner hennes uppförande tydande på fullständigt vansinne..

--Begravningen skedde emellertid med tvång och man lyckades bli av med änkan, som for,  t r o r  jag till Danmark..

--Var dom glada att vara  a v  med henne, matte.. Svansen har aldrig legat så tätt intill magen och ögonen är fulla av förfäran..

--Skulle tro det, lilla korv.. Skulle tro det..

--Är allt detta  s a n t,  matte.. Eller sitter du och hittar  p å..

--Jo, då, vovven.. Någorlunda..