Sagan om ringen har visats på TV i mellandagarna.. Många timmar TV har det varit.. Min mänska har tittat.. Inte hela tiden men ändå..

Mattes relation till ringensagan är gammal.. Hon läste om den redan på 60-talet.. Frågan är om den ens kommit ut på svenska då..

Julen 72 hittade matte den i en bokhandel uppe på Flaggen i Karlshamn.. Den var i tre delar i pocket..

Och matte sträckläste första delen.. Helt förlorad i Tolkiens sagovärld..

När matte läst ut första delen tog hennes mänska vid.. 

Och så gick jullovet.. Mänskorna läste och läste.. Inget mera blev gjort, bortsett från promenader med Joker förstås.. Och en och annan måltid..

När min mänska tjugo år senare var pool på sitt rektorsområde, fann hon att "Sagan" näranog var bibel för en del gosssar runt åttan.. 

Och nu är den film och visas i repris-TV..

Det är ett avsnitt matte inte förmått sej att läsa  o m  och det är berättelsen om "stora honmonstret".. Givetvis.. Hon är löjligt rätt för spindlar..

Igår tittade hon med ett skräckslaget och äcklat öga på filmmonstret.. Det var precis så vidrigt som hon föreställde sej en gång för nästan femtio år sen..

En viss hjälteförskjutning tycker hon sej märka i filmversionen.. Lilla vanlige vardagsknegaren Sam betonas mycket mer i filmversionen.. Visserligen står har för trygghet och sans i böckerna också, men del store hjälten  d ä r  är trollkarlen.. 

Mattes syster, som tyckte mycket om ringen, sa alltid att  h o n  för sin del uppfattade Sam som mest sympatisk och 

och vardagshjältelik.. 

--M-men  F r o d o  då.. LIlla hunden har för sej attt det är  h a n  som är huvudpersonen..

--Tja, säjer matte fundersamt.. Han omtalas ofta som ringbäraren, och det är kanske ytterst  d e t  han är, ett verktyg.. Dessutom brister han i slutscenen vid Domedagberget..

--Stämmer filmen med   d i n a  bilder, matte.. Lilla hunden har för sej att matte föredrar att läsa böckerna framför att se dom filmatiserade..

--Ovanligt  väl, vovven.. Ovanlligt väl..