Minsann.. Solen lyste en liten stund i går.. Tillräcklgt för att ladda lamporna i rönnen..

Inte var det länge dom lyste, men tillräckligt för att både mänska och hund skulle känna sej belåtna..

Bilden är från i somras.. 

I morse var det halt på gatan. Halt och knottrigt, och matte klapprade med sina broddar.. Nu börjar det så smått ljusna till ännu en mulen och mörk dag..

Att vi ska komma till skogen är tyvärr uteslutet.. 

Sist vi var i skogen var i fredags, och då sprang jag lös över en timme.. Sen sov jag resten av dan.. Magont fick jag också.. Min mänska trodde att jag  ö v e r a n s t r ä n g t  mej.. Eller ätit nåt  o l ä m p l i g t..

Matte hade  o c k s å  besvär med magen nåra dar.. Troligen för hon köpt och ätit upp ett  f r ö b r ö d..  Väldigt gott, tyckte hon, men inte så bra för  magen..

--Det var knappt jag vågade mej utom  d ö r r e n,  säjer hon..

Det är måndag, och trots gråväder och isbildning ser vi ljust på tillvaron.. Januari (som matte kallade januvari när hon var liten) är snart slut.. Halleluja och tack för det..

--Februari heter så därför att  r o m a r n a  då firade nåt dom kalade lupercaliefesten.. Nakna ynglingar sprang då omkring och slog Roms kvinnor med skinnslamsor (möjligen av varg eftersom varg heter lupus på latin).. Februa

 kallades slamsorna..

--Den här märklighetsriten skulle göra kvinnorna fruktsamma..

--B l e v  dom det då, matte.. Fruktsamma..

--Nä, min älskling.. Det är inte så det går till..