Hurra.. Ingen ilsken blåst och bara ett par minusgrader..

Både hunden och mänskan börjar tycka att livet är värt att leva igen.. 

Halv fem i morse började lilla Hallons mage att illfänas och matte fick sno sej på med klädbylten och kängor.. 

Sen började  h e n n e s  mage att illfänas..

--Jämt upp, säjer matte och ser ut att  m e n a  det..

Matte har egentligen tänkt sej till kyrkan i dag, men med magen i det skick den är, tror jag knappast att hon  t ö r s..

--Om man tittar ut genom fönstret ser man att världen mest liknar ett svart-vitt foto, säjer matte.. 

Och så minns hon sin fotograferingsperiod för tämligen länge sen..

Den här bilden tog matte för mycket länge sen..Omkring 1970 sådär.. Man ser hennes lilla mor sitta med katten i knät..

--Tänk, säjer matte sorgset, tänk, dom enda som återtår av min familj är mina syskonbarn och lilla Hallon..

--Saknar du dom, matte.. Lilla hunden tänker med saknad på  s i n  tuffa lilla mor, som varit borta ett helt år och mer än det.. 

--Självfallet, vovven.. Självfallet gör jag det..