Nu ska jag berätta om igår..

Dagen började redan vid fyratiden, när jag behövde.. Matte hasade som vanligt upp och följde med mej ut..

Sen hände  i n g e n t i n g  på hela dan.. Matte oroade sej halvt till döds.. Hon tog tillåmed ut mej till Boket för att jag skulle kunna gå lös och få igång lilla magen.. 

Inte förrän vi gick sista kissevändan, vid halv tiotiden, kom det.. 

Matte konstaterade, att konsistensen var helt normal, och nu har vi sovit sött tillsammans  h e l a  natten..

--Tror du jag är frisk nu, matte.. Svansen i stand-by-läge..

Matte drar efter andan och säjer, att hon hoppas,  h o p p a s, HOPPAS..

--Det finns ingenting jag hellre önskar, säjer hon..

Lilla hunden kan bara instämma..

--Ta en friskbild från  n a t u r e n, matte.. Lilla hunden vill se skog och hav..

Vi har visat den här bilden förr, men lilla Hallon ( o c h  hans mänska)  tycker att den andas hoppfullhet..Och det är precis  d e t  vi behöver efter alla dom här hemska veckorna med en sjuk liten hund och en mänska som pendlar mellan hopp och förtvivlan..