Igår köpte jag en "korv" med bruna bönor och ett gäng fläskskivor..

Fläsket hårdstekte jag och bönorna kryddade jag upp till "angenäm styrka och smak"..

Det blev gott, men det var alldeles för mycket för en person, och alldeles för  l i t e  för att räcka till en måltid till..

Jag fattade ett raskt beslut och åt upp alltihop..

Det var  d u m t  gjort.. Knip var bara  f ö r n a m n e t..

Någon gång på åttitalet fick jag ett  b a n t n i n g s r e c e p t  av en kollega.. Inte för att jag  b e h ö v d e  banta, men för  s ä k e r h e t s   skull..

Efter bönorgien är det dags att rensa magen med ett par banandagar.. Allt enligt åttitalsreceptet.. 

Bananerna, sex om dagen (en varannan timme i två dagar) piffar jag upp med färsk ingefära.. 

Arbetet i trädgården fortsätter.. 

Det är ingen tvekan om vad som är före och vad som är efter på den här bilden.. Det gröna i förgrunden är gräsmatta..

Hur  d u m  får en för övrigt någorlunda  n o r m a l b e g å v a d  person vara.. Jag talar om mig själv..

För en tid sen köpte jag en påse asterfrön.. Massor kom upp.. 

Dom svagaste och ynkligaste skolade jag ut i små pappformar.. Hade väl en förvirrad tanke om att  r ä d d a  dem..

Resten gav jag bort..

Nu håller en del av de små ynkedomarna på att dö, och jag har inget att ersätta dem med..

Som sagt: Hur  d u m  får man vara..

Obegränsat tydligen..