Tänk, igår var jag på resa; Öresund runt.. Hela dan.. Och det var  t r e v l i g t.. Och jag passade  v i s s t  in.. T r o r  jag iallafall.. 

Jag är lite stolt över mej själv.. Jag har lärt mej att säja nej till mej.. Hade jag gjort den här resan för ett 20-tal år sen, hade jag shoppat som en galning.. Icke så igår.. Mat och dricka (rätt mycket dricka för det var  v a r m t) plus ett par skor.. Och det skulle jag ha köpt i vilket fall.. Mina walkingshoes håller på att bli utslitna.. Nämligen..

På en kafévägg i Helsingör såg jag det här fotot:

Jag undrar   s å  vem mästerfotografen var..

Jodå, resan var trevlig, men  t r ö t t  blev jag, vilket får illustreras av den här bilden:

Det märks att man inte är 25 längre.. Eller 55.. Eller ens 75.. Men ännu har jag en bit kvar till 85..

Att gå omkring med en kamera och ta ögonblicksbilder på framför allt  m ä n s k o r  intresserar mej mycket..

(Naturbilder är jag som bekant rätt usel på)..

Hovedbangaarden i Köpenhamn strax före hemfärd..

Som kontrast visar jag ett försök att fotografera en ekorre.. September 2017..

Jo då.. Biljetterna, vi fick åka till Kristianstad för att få tag på, var ett lågpriserbjudande från Skånetrafiken, så snart bär det av..

Precis som vanligt när jag ska resa nånstans tillsammans med andra, pirrar det i magen, och jag vill helst bli hemma..

Jag inbillar mej att jag inte passar  i n.. Och  d e t  gör jag nog ärligt talat inte heller..

Igår blev jag  g l a d.. 

Min systerdotter ringde och talade om, att hon och en av hennes bröder, kommer och hälsat på på fedag..

Programmet innebär hundpromenad med Fabbe (mellanschnauzer), lunch (kycklingsoppa, som jag är smått fena på) och massor med trevligt prat..

Och så behöver jag inte putsa fönster när det här kära sällskapet ska komma.. Jag får vara precis som jag är..

Eftersom dom här personerna är stora djurvänner bjuder jag dom på lilla kotten.. Vassego´..

I går berättade jag om hur jag försökte rädda en stackars  o r m b u n k e  (möjligen träjon), som hamnat på fel plats hos mej..

Räddningsaktionen verkar ha lyckats:

För tre år sen stal jag en liten sykomorplanta i Bäckaskog.. Stal och stal.. Den hade säkerligen blivit bortrensad från gången, där den växte.. Jag kanske räddade den till livet..

Nu har den vuxit till sej och höjer sej för första gången över missommarblomstren:

Som synes är missommarblomstren i knopp, och kommer förmodligen att vara omblommade när det äntligen blir missommar..

Kära nån, håller jag på att bli en trädgårdsnörd.. Eftersom jag i många år fullständigt struntade i trädgårn är det kanske helt i sin ordning.. Det blir  n o r m a l t  mittpå.. Så att säja..

--Lagoma korvar  är bäst, brukade min syster säja..

Jag har för första gången på flera år börjat odla  s o l b r ä n n a.. Pressar och så.. 

Egentligen är det bara  k n ä n a,  som är bruna.. Resten är lite gulaktigt.. Feset  liksom.. 

I eftermiddag ska G. och jag åka till Kristianstad och köpa tågbiljetter till Köpenhamn.. Kan nån förståndig mänska tala om varför man måste åka  d i t  för att komma över en tågbiljett..

Dessutom kan man inte stiga på I Sölvesborg utan måste åka till Bromölla.. 

Man kan undra var tusan vi hamnar till slut.. Det kanske blir på nån  h e l t  annan plats än Kongens By.. 

Nåja, är det bara lagom varmt där vi hamnar, spelar det inte så stor roll.. Så länge det är i Europa..

I höstas fick jag bland mycket annat tre ormbunkar av Britta.. Två av dom satte jag mot gatan och den tredje mot västväggen..

D ä r  har jag under årens lopp planterat ett och annat, och det mesta har avlidit..

Kollade tredje ormbunken i går, och den höll mycket riktigt på att dö.. 

Upp med plantan och i en spann vatten.. Och där får den stå tills i kväll.. Då ska jag hitta en  b r a  plats för den..

"Rabatten" mot västväggen ska jag lägga igen.. Detvillsäja  o m  nåt vill växa där ska det få göra det, men jag kommer inte att plantera där nåt mer..

På Stiby, i närheten av Hällevik, växer ett gammalt, gammalt äppelträd.. Fåglarna bygger bo i det och nu börjar det blomma.. 

Äpplena smakar apa, men trädet är alldeles underbart.. Jag har beundrat det i över 30 år.. Hoppas vi får ses flera år till..

Att vakna mitt i natten och inte kunna somna om är nåt jag inte unnar nån mänska..

Det var vad som hände mej i natt..

Klarvaken var jag fast klockan gick på två..

Då kom jag på nåt  b e g å v a t.. 

Jag blir alltid sömnig när jag är mätt.. Således satte jag igång en mindre  ä t o r g i e  i nattens mörker..

Tänk, det  h j ä l p t e..

Man får inte va´ dum..

I går fann jag en present på trappan när jag kom hem efter en skogspromenad:

Behöver jag tala om att jag blev både glad och brydd.. 

Nån  a v s ä n d a r e  fanns inte med på presenten, men jag  t r o r  jag vet vem som ställt gubbarna hos mej..

Det är pingstafton, men tack och lov har man plockat bort annandan, så det känns som en helt vanlig lördag..

I förgår gick jag och Agneta och Svantepolk upp på Stibyberget.. Vi brukar vanligtvis  hålla oss i terrängen nedanför berget.. Förr gick jag alltid upp på höjden, men det är längesen nu.. 

Slanka Svante blev alldeles uppenbarligen varm och trött efter "klättringen".. Längst upp i vänstra hörnet skymtar man havet..

Det är smått mulet ute, men nåt  r e g n  lär vi inte få.. Det skulle verkligen behövas..

Nu ska jag spotta i nävarna och ta fram  s p a d e n..  Mycket återstår att göra.. 

Var med Agneta och Svante på Stiby i går:

En alldeles ny ek.. Hoppas den får överleva och bli så här stilig:

D e t  kommer garanterat varken jag eller Agneta att få uppleva.. 

Frågan är om ens mänskosläktet som sådant får uppleva det.. Vi är som bekant ganska bra på att ta kål på oss själva..

Vi hör lite illa, ser lite illa och går lite illa.. Vi, som var unga och rosiga för så kort tid sen.. 

Vart tog allt vägen.. Tja, mera skrämmande är frågan vart det bär hän.. 

Nä, vart det bär hän  v e t  jag ju.. Frågan är vad som händer på vägen dit..

Den här bilden får illustrera frågan.. Vovvarna är framme vid målet, men jag får knega på ett tag till.. 

Tänk, dom finns kvar efter alla dessa år:

Jag blir alldeles lycklig när jag träffar på en kotte i trädgårn.. Dom bor kvar här sen 70-talet, när dom första flyttade in..

Den här lille gynnaren bjöd jag på en brödskiva.. Hen hade ätit upp det mesta, konstaterade jag när jag gick ut i morse..

För nåra månader sen fick jag nåra duskar av den här plantan av Britta:

Visst är den vacker och troligen marktäckande.. Att den är  b l å  i kanten ser man inte om man inte tittar noga.. Eller fotograferar den..

Igår var det så stekhett att man inte gärna gick ut.. 

För en tid sen skickade jag alla mina veterinärräkningar till försäkringsbolaget if.. Igår kom pengarna på mitt konto, och det var betydligt mer än jag förväntat mej.. Bara dom inte har räknat fel.. Nåja, i så fall får jag väl betala tillbaks summan..

Nu ska jag berätta om den här skönheten:

För rätt många år sen, precis i början av mitt intresse för växtlighet, fick jag för mej, att jag skulle ha en vit äkta syren..

Sagt och gjort.. En liten buske inköptes och planterades där senare summerwind-rosorna fick plats..

Syrenen slokade och vantrivdes.. Jag bar spann efter spann med vatten och till slut verkade den att leva upp..

L e v d e  gjorde den, men  b l o m m a d e  gjorde den inte.. Efter ett par år tröttnade jag på den och grävde upp den.. Meningen var att jag skulle  s l ä n g a  den..

Men hur det var så  n ä n d e s  jag inte utan grävde ner den i närheten av hasselsnåret.. Och där stod den i ytterligare nåra år.. I fjol kom äntligen ett par blomklasar, och i år blommar den för fullt..

Tja, man får ha tålamod om man ska odla, eller, som jag brukar säja "vi bönner har det inte lätt"..

Det blir hett idag också.. Jag har faktiskt vattnat nu på morronen..

"Ur led är tiden".. Bondsyrenerna blommar.. En hel månad för tidigt..

Nåt vidare smakar dom inte.. Lyckorna..

När jag var liten (nån gång förra årtusendet) letade man lyckor bland syrenerna.. Lycka är en liten missbildad blomma med fem kronblad i stället för fyra..

Hittade man en lycka skulle man  ö n s k a  sej nåt och äta upp blomman.. Och, som sagt, nåt vidare smakade dom inte..

Och inte uppfylldes önskningen heller..

Lite i taget håller trädgården på att bli klar och sen blir det till att börja om.. Inte mej emot.. Upprepning känns som trygghet..

Trädgårdsjobbet har inneburit helande för min sorgsna själ.. Visserligen saknar jag min lilla hund och hans lilla morsa 

alldeles förskräckligt, men det gör inte ont längre.. 

Solen skiner redan hett, och det artar sej till att bli en vacker dag.. Vacker och vacker.. Lite regn behövs och normala temperaturer.. Högsommarvärme i halva maj är inte normalt..

Strax efter att lilla Hallon slutat sitt lilla jordeliv försökte jag mej på att skriva normalprosa i bloggen, och fann snart, att det inte alls stämde med innehållet.. Alltså har jag återgått till talspråk.. Frågan är om jag kommer att skriva likadant om jag måste kommunicera med nån myndighet.. 

Jag kanske inte  k a n  skriva normalsvenska längre..

Jag vill minnas, att jag skrev i kåseriform till ett försäkringsbolag för ett antal år sen..

Den "skrivelse" jag sände till Karlshamns kommun när jag ansökte om pension var också raljant hållen..

Alldeles uppenbart godtog höga vederbörande den, för pension fick jag..

Nu ska som bekant pensionerna höjas.. För en del iallafall.. Jag undrar så om jag tillhör den delen..

Inte för att jag klagar.. Det är mitt "jävla ansvarsområde" att få pengarna att räcka.. Men det vore trevligt att få lite rassel så här inför sommaren..