Idag, den åttonde juni, är det 112 år sedan min lilla mor föddes..

Hon blev inte så gammal, 65 år bara.. 

Hon föddes i ett fattigt. men vad jag kan förstå, mycket lyckligt stenhuggarhem i Mörrum.. Fem syskon hade hon..

Jag älskade mina mostrar och morbröder.. Det var alltid så roligt när nån av dom kom och hälsade på.

Moster Blenda blev tidigt handikappad.. Hon fick polio och kunde inte gå utan hjälpmedel.. Hon var sömmerska..

Jag tyckte det var så roligt att sitta och titta på när "tanterna" provade, nöp och drog och kråmade sej..

Mor kom, när hon läst fram som det hette, som lillpiga till Sandbäck.. Till sin farbror Fritjof, var hustru var sängliggande och behövde hjälp med det mesta.. Några egna barn hade dom inte..

Där blev hon kvar, gifte sej med min far och fick så småningom mej och min syster..

Farbror Fritjof blev över nittio och  h a n  var  m i n  store mentor och lärare.. Nån bättre har aldrig funnits.. Bam kallade jag honom, och Bam förblev han livet ut.. Även grannarna kallade honom så..

Det är vemodigt att tänka, att alla dom här mänskorna och även deras barn, är borta.. Bortsett från min systers barn är det bara jag kvar.. Tja, sega gummor är inte dumt det heller..

Gerda Elise i juni 1967.. Far fyllde sextio och släkten var på kalas.. Min syster hade lagat maten och fick mycket beröm för den..

Mor var nyss hemkommen från lasarettet, där hon opererats för cancer i tarmen.. Hon levde ytterligare fyra år..