Flicköga heter den här trevliga växten.. Den fick jag av Agneta precis  i n n a n  jag blev trädgårdsintresserad..

Således levde den ett liv i skymundan de första åren..

Jag kan inte låta bli att fundera lite över namnet.. Flicköga.. Det låter som om blomman skulle vara  b l å.. Men den

är alltså  g u l.. 

Trädgårdsmästaren var kanske  f ä r g b l i n d..

Det blåser bra ute och mulnar på.. Det får innerligt gärna regna.. Sällan har det varit så torrt ute som denna försommar.. Allt gräs är förbränt och hade jag inte vattnat i mina rabatter, hade  d o m  också varit förstörda..

Det får mej att minnas en gång när jag var cirka 14 och stod i klassrummet på realskolan en rast.. (Vad i all världen jag gjorde  i n n e,  begriper jag inte.. D e t  var strängt förbjudet)..

In kom Stensson, en klasskamrat, stormande.. (Och vad  h a n  gjorde inne kan jag inte heller begripa)..

Gossen ställde sej i katedern och sa med dånande predikareröst: "Där Attilas häst har trampat, växer inget gräs"..

Varför jag kommer ihåg detta ögonblick begriper jag minst av allt..

Det är kanske så, att minnet består av ögonblicksbilder.. Ofta nog iallafall..

Tillbaka till växtriket:

Jasminen från morfars trädgård har bott här lika länge som jag, på ett par månader när.. D e n  är således också en överlevare..