Till  s t r y k n i n g  har jag haft ett skiftande förhållande under årens lopp..

Jag har trivts mycket bra med att sitta vid köksbordet och stryka.. Det gjorde jag i många år..

Sen skaffade jag en  s t r y k b r ä d a,  och trodde jobbet skulle bli ännu lite roligare.. Strykbrädan fällde jag ihop mellan varven och ställde i en garderob..

Det blev  i n t e  roligare.. Det blev inte roligt alls.. 

Tvätten hopade sej och brädan stod i garderoben.. Det var som om jag inte förmådde mej att ta fram den..

För en tid sen kom jag på, att brädan kunde stå kvar i köket.. Jag behövde inte alls kånka omkring på den.. 

Och plötsligt blev strykningen, om inte rolig igen, så iallafall  u t h ä r d l i g..

Så nu får strykbrädan stå där den står.. 

Fyra gånger på ungefärligen en vecka har jag och Agneta stavgått.. Idag fick jag lära mej att vinkla armarna bakåt..

Det är mycket att tänka på och det är inte lätt.. Men jag  l ä r  mej.. Och jag märker hur  b r a  det är för mej.. Och jag märker också hur  t r ö t t  jag blir efter en timme med stavarna..

Och i morron är det missommarafton.. Det kommer mej inte vid ett dugg..