Det är iallafall förunderligt vad lite skit och mycket vatten kan åstadkomma..

Rosorna, träden och buskarna frodas.. Gräset i förgrunden är alldeles förbränt..

Och så har året  v ä n t..  Igen.. Det gick tydligen bra den här gången också..

Jag har en liten egenhet: Jag är svag för  p a r f y m.. Och det ska  m ä r k a s  att man parfymerar sej..

Min barndomskamrat U. är  i n t e  nån parfymälskare.. 

I går kväll var jag bjuden till henne och min vana trogen hade jag skvätt på mej lite luktegott..

Hon sniffade i luften och så gjorde hon en ytterst naturtrogen  k r ä k i m i t a t i o n..

Säcken med hönsskit i bilen luktade bättre, tyckte hon..

Bryr jag mej.. Inte ett dugg.. En del personer bara  m å s t e  ha åsikter om allting, och sån är min gamla vän..

Jag för min del är väl en mespropp eftersom  jag bara kommer med synpunkter när jag är tillfrågad..

Persiljeodlingen på trappan frodas och mår bra.. Snart kan jag börja skörda..

J a g  tycker den här bilden är vacker..

Trevlig missommar tillönskas alla och envar i hela galaxen.

Till  s t r y k n i n g  har jag haft ett skiftande förhållande under årens lopp..

Jag har trivts mycket bra med att sitta vid köksbordet och stryka.. Det gjorde jag i många år..

Sen skaffade jag en  s t r y k b r ä d a,  och trodde jobbet skulle bli ännu lite roligare.. Strykbrädan fällde jag ihop mellan varven och ställde i en garderob..

Det blev  i n t e  roligare.. Det blev inte roligt alls.. 

Tvätten hopade sej och brädan stod i garderoben.. Det var som om jag inte förmådde mej att ta fram den..

För en tid sen kom jag på, att brädan kunde stå kvar i köket.. Jag behövde inte alls kånka omkring på den.. 

Och plötsligt blev strykningen, om inte rolig igen, så iallafall  u t h ä r d l i g..

Så nu får strykbrädan stå där den står.. 

Fyra gånger på ungefärligen en vecka har jag och Agneta stavgått.. Idag fick jag lära mej att vinkla armarna bakåt..

Det är mycket att tänka på och det är inte lätt.. Men jag  l ä r  mej.. Och jag märker hur  b r a  det är för mej.. Och jag märker också hur  t r ö t t  jag blir efter en timme med stavarna..

Och i morron är det missommarafton.. Det kommer mej inte vid ett dugg.. 

Nån gång då och då får jag ett ryck.. Nu ska jag bli  h ä l s o s a m.. Just nu rycker det ordentligt i hälsosamhetstarmen..

Situps morron och kväll.. Det vore roligt att få tillbaka  m i d j a n..

Stavgång en timme varje dag i rask takt.. 

Stavgång är  s v å r t.. Till en början gick armarna i en takt och benen i en annan, men nu har jag iallafall lärt mej att samordna armar och ben.. Någorlunda.. Fast jag måste  r ä k n a.. Ett å, två å precis som när man spelar..

Och ibland faller jag in i  p a s s g å n g..

Det måste vara roligt att titta på mej när jag kämpar med stavgången.. Till saken hör, att jag har duktigt långa och smala ben, så likheten med en förvirrad lockespindel är slående.. Sorgligt nog..

Nattljus heter den här invandraren.. Nu har den fått sällskap av en till.. 

Sedan jag bestämde, att jag inte ska bry mej om att plantera nåt på västsidan av huset har det börjat växa blommor där utan dess likes.. Inte har jag rensat och inte vattnat eller gösslat, men  v ä x e r  gör det..

När den här veckan är över så får man vara ifred för  h e l g d a g a r  ända till allhelgona.. Det tackar iallafall  j a g  för..

Håller på och läser om "När regnet kom".. Att den var så bra, förstod jag inte när jag läste den för eoner sen.. Eller så har jag  g l ö m t  det.. Eller  m o g n a t.. 

Flicköga heter den här trevliga växten.. Den fick jag av Agneta precis  i n n a n  jag blev trädgårdsintresserad..

Således levde den ett liv i skymundan de första åren..

Jag kan inte låta bli att fundera lite över namnet.. Flicköga.. Det låter som om blomman skulle vara  b l å.. Men den

är alltså  g u l.. 

Trädgårdsmästaren var kanske  f ä r g b l i n d..

Det blåser bra ute och mulnar på.. Det får innerligt gärna regna.. Sällan har det varit så torrt ute som denna försommar.. Allt gräs är förbränt och hade jag inte vattnat i mina rabatter, hade  d o m  också varit förstörda..

Det får mej att minnas en gång när jag var cirka 14 och stod i klassrummet på realskolan en rast.. (Vad i all världen jag gjorde  i n n e,  begriper jag inte.. D e t  var strängt förbjudet)..

In kom Stensson, en klasskamrat, stormande.. (Och vad  h a n  gjorde inne kan jag inte heller begripa)..

Gossen ställde sej i katedern och sa med dånande predikareröst: "Där Attilas häst har trampat, växer inget gräs"..

Varför jag kommer ihåg detta ögonblick begriper jag minst av allt..

Det är kanske så, att minnet består av ögonblicksbilder.. Ofta nog iallafall..

Tillbaka till växtriket:

Jasminen från morfars trädgård har bott här lika länge som jag, på ett par månader när.. D e n  är således också en överlevare..

Härligt.. Det är  s v a l t  ute..

Nitton grader svalt.. Nitton grader, som man dessutom kan läsa genom en nyputsad fönsterruta..

Fast.. Inatt vid tvåtiden var det nästan 30.. Jag var uppe och skramlade ett tag då.. Det var nämligen för varmt för att sova.. Nånting måste ha hänt sedan dess..

Väderomslag kan gå väldigt fort har jag förstått.. Håller man på med hundvandringar i över 40 år så märker man sådant..

Apropå  h u n d a r: Igår letade jag fram "När regnet kom" för att läsa om den.. (Den  ä r  fortfarande bra)..

Någon gång under resans lopp har boken legat framme, och  n å g o n  har "läst" lite i nedre vänstra hörnet..

Missommaren närmar sej med stora steg..  S e n  ska det väl äntligen bli lugn och frihet från helgdar..

Visserligen kommer dagen att börja krympa efter missommar, men det har jag accepterat (Har jag nåt val?)..

Augusti och september är underbara månader, och det är oktober också.. Iallafall i början.. 

I september förra året tog jag den här bilden från Sternö:

Agneta och jag och två goda hundvänner var på promenad:

Saknaden är stor, och kommer att förbli länge, länge..

Inatt kom regnet.. Så välkommet..

Eftersom bevattningsförbudet upphävdes för ett par dar sen, vattnade jag ordentligt, framför allt på rosorna, igår..

Den här växten flyttade in för en tid sen.. Den växte och växte, och var till slut nästan lika hög som jag..

Jag undrade väldigt mycket om det var ett ogräs eller vad.. Nu har den börjat blomma, och inte är det nåt ogräs..

Jag ser den ofta i grannarnas rabatter, men inte alls lika frodig och hög som hos mej.. Ändå har jag inte gett den en endaste droppe vatten.. Och, som sagt, jag har inte planterat den heller..

Vatten har däremot denhär skönheten fått.. Även om det inte varit så mycket..

Paul´s Scarlett planterad för femtio år sen..

I min bokhylla finns en gammal klassisker: Louis Bromfields "När regnet kom".. Den skrevs troligen nån gång under tjugo-eller trettiotalet.. Engelsmännen var nämligen fortfarande herrar i Indien..

Jag plockade fram boken för en stund sen och nu tänker jag läsa om den.. Det behövs, för det mesta har jag glömt bort..

Kom till att tänka på den apropå nattens regn..

Jag vaknade till vid halvtvåtiden i natt, och då var det fortfarande 25 grader ute..

Agneta och jag har börjat gå med  s t a v a r.. Igår påpekade hon att jag använder stavarna på ett något märkligt sätt..

Eftersom  h o n  har bott i Jämtland i 25 år har hon åkt mycket skidor.. Följaktligen har hon  l ä r t  sej hur man använder stavar.. Jag ska be henne visa mej hur det ska gå till..

Svantepolk finns inte längre.. Hans lilla mage har varit ordentligt i olag så länge jag har känt honom, och häromdan fick han avsluta sitt lilla hundliv på ett värdigt sätt hos veterinären..

Sic transit, som lilla Hallon skulle ha sagt..

Sista promenaden med dagmatte Agneta.. Då hade magen blivit totalt förstörd på honom, så det var inte mycket att be för.. 

Ja, så går det för oss.. Oavsett om vi går på två eller fyra ben.. Eller  t u s e n  vad det beträffar. Eller inga alls..

Det är lördag morron och tretti grader varmt på östsidan.. 

Och så är det fotboll nånstans i Ryssland.. Och det struntar jag fullständigt i.. 

Den enda fotbollsspelare jag någonsin lagt märke till, var en tysk som hette Beckenbauer, och varför jag minns honom är, för att han alltid var ren och fin.. När dom andra spelarna mest liknade vandrande lerhögar såg han alltid nyduschad ut..

Jaha, det var  m i t t  förhållande till fotboll det..

Att all aktivitet på TV i stort sett ligger nere när det spelas eller tävlas nånstans i lingonriset får jag finna mej i..

Förresten är det ändå mest repriser som sänds..

Det blir gott om biggaråer i år.. Men det behövs regn för att dom ska bli saftiga och goda.. Ännu har inte alikorna varit på dom.. Dom får hjärtans gärna ta toppbären som mognar femton meter upp.. Men den  l ä g r e  skörden vill jag ha för mej själv..

Det är lördag och i morron är det söndag och fotboll hela tiden..

Förmodligen är det rätt åt mej..

Jag lär mej nåt nytt nästan varenda dag..

Ta det här med  v ä x t e r  tillexempel:

Mina första 25 år som bonne kan vi hoppa över.. Intresset var minimalt från min sida.. Min  m a n  däremot var en flitig odlare av... framför allt  k o n s t i g h e t e r..

Nåja, en och annan pära blev det väl också, men mest märkligheter.. Ett år odlade han tillexempel kalebasser..

När  m i t t  trädgårdsintresse vaknade inriktade jag mej på  b l o m m o r.. Inget ätbart utom bigarråer.. (jag är inte säker på hur det stavas, men "I lärer väl kunna läsa´t ändå")..

Att olika växter behöver olika platser att  v ä x a  på, ja,  d e t  begrep jag inte.. Inte heller att dom behöver olika mycket gössel och olika mycket sol..

Mycket blev således förstört, men jag  l ä r d e  mej..

Jag lär mej fortfarande:

För en vecka sen fick jag en vacker krukros, och den satte jag på köksbordet.. Igår märkte jag att den inte mådde så bra längre, så jag bestämde att den skulle få flytta ut till "landet, ut till fåglarne"..

Med mycket vatten, planteringsjord och lite koskit var det precis  som den fått nytt liv på en flygande gång:

Och jag, jag  l ä r  mej..

I den här krukan bland rosor och pelargoner har jag sått persilja.. Det ska liksom förena det vackra med det nyttiga..

Romarna (lilla Hallons absoluta favoriter) band kransar av rosor och persilja och smyckade sina gäster med när dom hade kalas..

S å  tänker inte jag använda persiljan.. Jag tänker äta den..