Med stigande ålder har jag blivit lättretad och "snar till vrede"..

Jag som var ett sånt 100-procentigt mähä.. Som  a l d r i g  vågade säja ifrån.. Det vågade jag inte, men gjorde det ändå.. Vid ett par hemska tillfällen.. Med ångest och handsvett..

Nu vågar jag och gör det också.. Men bara om det behövs.. Nån bråkstake är jag inte..

Men  r e t a r  mej,  d e t  gör jag.. Framför allt på sånt som jag inte kan göra ett dugg åt.. 

Reklam på TV tillexempel.. 

Hur i all världen kan reklammakarna få för sej, att en vara blir mer attraktiv om aktörerna hoppar omkring som galningar, flinar och slänger med håret..

Tillåmed smörgåspålägg annonseras med gymnastiska övninar och storskrattande nunor.. Usch..

Snart säljer man väl rollatorer med hjälp av flinande hundraåringar som jazzar fram över kullerstensgator med "den senaste innovationen" i rollatorväg.. Men fartränder och silverlack.. Suck..

Och  u n g d o m s k l ä d e r och annat som ungdomar anses behöva, ska vi inte ens nämna..

Om jag vore femton, överviktig och med finnar och fett hår försedd, skulle jag bryta ihop inför reklamens tjusiga, barbielika modeller..

Modellernas  å l d e r  ska vi  inte ens nämna.. Det bara  h e r r a r  som får vara vuxna och gråcharmiga.. Ingen kvinna anses kunna göra reklam för nånting alls om hon fyllt trettio.. Örk..

Tänk om man fick se en sån här bild i reklamvärlden.. En mössa, som inte alls passar och en modell, som länge befunnit sej på den aviga sidan om blomstermånaden.. Hi-hi..