Har precis lagt ifrån mej höstens bestseller:

Gripande och sorglig.. Men samtidigt  r o l i g.. 

Boken  handlar främst om, och är en hyllning till Gardells mor, men jag måste säja att jag inte får  r i k t i g t  grepp om henne.. Hon är kanske alltför sammansatt..

Hon är kommen ur strängt frireligiösa förhållanden, men säjer sej ropa efter frihet.. Ändå gifter hon sej med en man utan tro alls, föder fyra barn och ställs (givetvis) i skuggan av sin man, vars karriär bedöms viktigare än hennes.. 

En dag vandrar han ut från henne och barnen.. Bara så.. Van som hon är att tråckla  o m  verkligeheten så den ska passa  h e n n e s  uppfattning, hittar hon till en början på alla möjliga förklaringar till var mannen finns...

Givetvis bryts hon ner och flyr så småningom in i demensen.. Men ropet på  f r i h e t  lever kvar inom henne..

Boken är gripande och handlar om tillvaron som den i bästa och värsta fall är.. 

Lillpojken Jonas står vid mammans sida hela tiden.. Storögt undrande.. Ibland fördömande.. Ibland ytterst överskattande sina förmågor.. Alltid älskande..

Tja, detta skulle väl föreställa en liten presentation, sedd med  m i n a  ögon.. 

Jag önskar att många, många ville läsa den..